# ID: svediakorp-gov396513
# author: Lienemann (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 789
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, vi fick redan tillfälle vid första behandlingen att granska betänkandet och jag trodde mig förstå i utskottet att det fanns ett stort samförstånd i församlingen.
Life är den enda budgetposten i gemenskapens budget för en direkt insats på miljöområdet och vi måste konstatera att den inte är i nivå med våra ambitioner eftersom de summor som den får har stagnerat i åratal: trots utvidgningen som redan hade ägt rum då vi förnyade det första Life-programmet för att gå över till det andra, trots utvidgningen hade anslagen bibehållits.
Och sedan ser vi att regioner, olika aktörer, företag, sammanslutningar mer och mer lämnar in Life-projekt, såväl till Life " natur " som Life " miljö ", och att dessa projekt har mycket god kvalitet och efter en teknisk granskning av samtliga behöriga kommittéer är alla överens om att säga att de skulle förtjäna stöd av Europeiska unionen och vi lyckas ändå inte finansiera dem i brist på budgetanslag.
Man måste också påminna om att denna budget är föremål för en exceptionell anslagsförbrukning i gemenskapens budget.
Vi har således här uppenbarligen ett redskap som är väl anpassat för den politik som vi vill genomföra.
Och jag vill särskilt framhålla avdelning Life " natur ".
Vi vet att i Europeiska unionen möter en hel rad direktiv rörande " Habitat " direktivet och direktivet om " Flyttfåglar " tillämpningssvårigheter: vi borde kunna ledsaga Life " natur " med de politiska åtgärder som visar på genomförbarhet, berättigande samt kapacitet att genomföra målsättningarna i direktiven.
Och i brist på anslag förlorar vi denna legitimitet låter tanken utvecklas att våra europeiska direktiv inte är rimliga och tillämpliga.
De debatter som sålunda äger rum i dag koncentreras på två stora ämnen: i första hand, kommittéförfarandet, den eviga debatten i kammaren, men parlamentet ville vidta politiska åtgärder som snarare slutar med förvaltningskommittéer och samrådskommittéer som ger en viss flexibilitet åt kommissionen och ger inte alltför mycket kapacitet åt rådet att låsa och göra gällande, skulle jag säga, regeringsfilosofin jämfört med gemenskapsfilosofin som vi står som garant för här i Europaparlamentet.
Men debatterna om kommittéförfarandet har vi med anledning av de flesta av Europeiska unionens finansprogram och finansredskap.
Jag skulle säga, verkar det som, - och de kontakter som vi har kunnat få tenderar att visa det - att, säger jag, närmanden av synpunkter om kommittéförfarandet förvisso är lättare än budgetnärmanden.
Jag vill påminna om att parlamentet kräver anslag på 850 miljoner ecu, vilket inte är enormt i gemenskapsbudgeten, och att de aktuella förslagen ligger på 613 miljoner ecu.
Det tycks mig i varje fall som att åtminstone mot slutet av tillämpningen av Life skulle det finnas möjlighet för unionen att göra en betydande budgetgest till förmån för miljön.
Låt mig sluta med frågan om våra institutioners sätt att fungera.
De uttalanden jag hör nu är: " Vi måste absolut lyckas avsluta snabbt nu. "
I klartext, i parlamentet drar ni ner era anspråk, i synnerhet era budgetanspråk!
För om vi inte lyckas snabbt inom ramen för medbeslutande att fastställa ramen för Life-förordningen skall vi försenas i genomförandet för år 2000 och visserligen väntar de icke-statliga organisationerna, aktörerna i terrängen, på våra anslag.
Jag skulle emellertid vilja påminna om att rådet förfogar över en mycket lång tid för att göra sig en idé och att det inger sina förslag några månader före den ödesbestämda tidsfristens utgång.
Vi för vår del, vi är bundna av texterna: maximalt fyra månader.
Vi håller våra tidsfrister och efteråt säger man: " Vänta!
Om ni vill vara förnuftiga, får ni acceptera vår ståndpunkt, eftersom det inte finns någon tid i medbeslutandeförfarandet ".
Jag tror att vårt parlament ofta protesterar mot denna metod som inte ifrågasätter någon särskild person i rådet och jag skulle absolut inte vilja att det portugisiska ordförandeskapet känner sig skyldig till detta tillstånd eftersom det i verkligheten är litet av en tradition som rådet uppehåller i tiden.
Men jag skulle vilja insistera på att budgetfrågan är central för denna miljöfråga och att parlamentet inte kan ge efter för den utpressning som skulle tvinga det att vara den enda förnuftiga i denna fråga.
Jag hoppas således att våra kolleger kommer att stödja oss i förlikningen - men omröstningarna har alltid varit mycket överensstämmande i den dimensionen - men också att rådet och kommissionen kommer att lyssna på oss och att vi kommer var och en att ta ett steg mot varandra.
