# ID: svediakorp-gov396504
# author: Gutiérrez Cortines (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 437
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär!
Det borde egentligen vara en anledning att glädjas att den andra behandlingen av detta direktiv redan är avslutad.
Ändå måste jag säga att jag inte känner någon glädje, för jag ser det som ett direktiv utan några större kvaliteter, som kommer att orsaka många problem och som har många brister.
Till att börja med kan jag säga att det är ett direktiv som är alldeles för tufft och förenklande, begränsande.
Tidigare direktiv på vattenområdet har sällan efterlevts och regeringarna och kommissionen har vid flera tillfällen undlåtit att kräva den disciplin som de borde, även om det är obehagligt.
Det är inte fråga om att man måste förfoga över mycket strängare regler, för problemen handlar många gånger om förvaltning, om att utöva sina befogenheter och inte till den lagstiftande makten överföra de omfattande problemen med vattensystemet, vars komplikationer vi alla är medvetna om.
Man har upprättat ett begränsande direktiv; man kan inte låta det samma gälla för länder med segelbara floder som för länder där det råder brist på vatten, och där stora sprickor uppstår i marken på grund av vattenbrist och där det är 55º eller 60º i solen.
Jag säger detta, för bollen skall inte behöva ligga hos oss, utan bollen ligger hos regeringarna och kommissionen.
Likaså är den skadegörelse och de tragedier som äger rum, i Rumänien till exempel, inte problem som angår den lagstiftande utan den verkställande makten och regeringarna.
Det är dessutom inte ett solidariskt direktiv, för det bortser från de stora områdena, klimatskillnader, ökenområden, karga områden.
Det har upprättats med gemensamma kriterier som grund.
På området för överföring av vatten är det samma sak.
Att tala om överföring av vatten innebär att tala om fördelning av rikedom, av solidaritet mellan folk och mellan länder, för marken är tyvärr inte perfekt och vissa områden har mindre och andra har mer.
Slutligen ställer jag mig starkt kritisk till att direktivet inte åtföljs av en effektstudie.
Det är enkelt för oss att kräva av andra att de utvärderar effekterna men, vad miljön beträffar, bör vi kräva det av oss själva, med tanke på hur många människor, hur många jordbrukare som ruineras om de måste stå för kostnaderna.
Det har gjorts någon studie som inte ens har blivit läst, och jag anser att vi som god politisk tillämpning bör fastställa ett genomförande av miljöstudier; i annat fall skapar vi doktrin.
