# ID: svediakorp-gov396377
# author: Fiori (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 377
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det är svårt att sammanfatta huvuddragen i ett direktiv som är så viktigt och komplicerat.
I Amsterdamfördraget slås fast att vi skall prioritera förebyggande åtgärder, tillämpa principen att " den som förorenar betalar " och skapa en hållbar utveckling där miljökonsekvenserna tas med i beräkningen.
Det är viktigt att man urskiljer det ekonomiska värdet av miljöpåverkan vid prissättning och får aktörerna att ta sitt ansvar genom att införa incitament att använda icke förorenande system.
Detta är odiskutabelt mot bakgrund av förhållandet mellan ekonomisk utveckling och tryggande av miljön, särskilt vattentillgången.
Denna situation tar sig specifika uttryck inom många ekonomiska sektorer, men särskilt inom jordbruket.
I det komplicerade förhållandet mellan jordbruk, miljö och vatten, mellan positiva och negativa konsekvenser, mellan en mängd olika lokala situationer och produktionssystem och så vidare, har man infört konceptet om god jordbrukspraxis.
Med detta avses den produktionsmetod som används inom jordbruket så att man uppfyller gemenskapens förväntningar på att man skall hålla vården av vattenresurserna på en högre nivå än minimistandarden, med därav följande kostnader och minskade intäkter.
Ur detta koncept härrör tvånget att bygga ut och förstärka en integrationsstrategi för att bibehålla vattenvården i centrum av den ekonomiska produktionsmodell som är hållbar mot bakgrund av gällande förutsättningar.
I ljuset av detta skall man inte följa strategin att skilja målsättningen att förhindra att yt- och grundvattnet försämras från målsättningen att skydda, förbättra och återställa dess kvalitet, och därmed skapa en konstgjord prioriteringsskala till förfång för en heltäckande insats med specifika riktade åtgärder inom ramen för denna och där man använder bästa tillgängliga teknik.
Vad beträffar att eliminera de föroreningar som härrör från farliga ämnen i vattenmiljön bör man för att optimera tillvägagångssättet införa bestämmelser på både nationell och gemenskapsnivå, så att man bättre kan identifiera de olika typer av vattendrag som förorenats till följd av människors produktion.
Slutligen måste man konstruera ett system som innehåller en objektiv förteckning över potentiellt farliga ämnen med mesta möjliga information om kemiska, fysiska och biologiska egenskaper, för att skapa en integrerad modell för insatser på olika strategiska nivåer till skydd för tillgången på vatten som är oundgänglig för oss alla.
