# ID: svediakorp-gov396373
# author: Breyer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 364
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Kära kolleger!
Förslaget till direktiv utgör i själva verket, som redan flera gånger sagts, en historisk möjlighet att förenkla och förbättra oredan och trasmattan av EU-förordningar och direktiv, och på så sätt uppnå en hög miljöskyddsnivå i Europa.
Men jag har fått det intrycket att vattenramdirektivets politik präglats av avreglering och åternationalisering.
Jag hoppas också att omröstningen inte blir till ett slag i vattnet, och därför är två punkter väsentliga för mig.
För det första Ospar.
Vi känner till att kommissionens förslag inte går tillräckligt långt; tyvärr gäller detta också för förslaget från utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor.
Att bara slumpmässigt lägga fram förslag, räcker inte.
Det vi behöver är ett rättsligt absolut bindande mål för Ospar.
Endast då kommer vi att kunna åstadkomma rättslig klarhet och framför allt möjligheter till överklaganden.
Allt annat skulle förfela sin verkan och inte bidra till att förhindra att ekologiska katastrofer, liknande dem som vi nu upplever i Rumänien och Ungern, också skulle kunna inträffa hos oss.
Jag finner det beklagligt att de nationella regeringarna inte är beredda att engagera sig för ett rättsligt bindande skydd, fastän de ju internationellt har enats om Ospar.
Men jag tror att det är just det som vi här i parlamentet måste ordna upp, för att därigenom visa att vi inte tillåter att vår trovärdighet utsätts för någon förlust eller någon skada.
Det som är viktigt är också att stärka principen om att " förorenaren betalar ", ty priserna måste säga den ekologiska sanningen.
Vi får inte ge efter för jordbruks- och kemiindustrins lobbyintressen, utan vi måste propagera och med vår omröstning ge uttryck för att vi vill ha principen " förorenaren betalar " och därmed få kostnadstäckande priser.
Vatten är den viktigaste resursen för vårt liv, och vi måste med vår omröstning se till att det finns impulser och påtryckningar för att verkligen iaktta Ospar-konventionen.
Med hjälp av slutna kretslopp i produktionen är detta möjligt, allt annat skulle vara en urvattning av direktivet.
Låt oss ta denna chans!
