# ID: svediakorp-gov396361
# author: Lienemann (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 910
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, mina damer och herrar kommissionärer, kära kolleger!
Vattenfrågan kommer att vara en av de stora miljö- och världsfrågorna under det tjugoförsta århundradet.
Om det så handlar om klimatförändringar, världsövergripande resurser, kvaliteten i våra floder och kvaliteten i våra underjordiska vatten, vet vi att de stora utmaningarna medför risker för vår gemensamma framtid.
Antingen kommer vi att kunna återställa en vattenkvalitet som motsvarar jordens ekosystem eller så kommer vi att få se en hel rad störningar som hotar utvecklingen i vissa områden och som hotar invånarnas livsvillkor i andra områden, och i grund och botten till och med den globala jämvikten.
Som bevis använder jag en utmärkt rapport som vår kollega Mario Soares har upprättat i de internationella instanserna om havens och oceanernas tillstånd.
När vi talade om klimatförändringar hänvisade vi med rätta till växthuseffekten och atmosfärens tillstånd.
Men vi vet också att försämringen av oceanerna i hög grad kommer att destabilisera stora delar av vår jord.
Europa bör lämpligen vara så att säga exemplariskt i sina metoder både för att det bör främja en viss modell för utveckling och för att det själv står inför allvarliga problem med föroreningar och vattenförsämring, vare sig det handlar om underjordiska vatten, ytvatten eller hav.
EU har för övrigt undertecknat internationella konventioner.
Jag tänker särskilt på Ospar-konventionen (International Commission for the Protection of the North East Atlantic) genom vilken EU har gjort åtaganden.
EU sade " om några år bör vi ha stoppat utsläppen av föroreningar, vi bör ha upphört med att öka föroreningarna och bör till och med närma oss nollstrecket i fråga om giftiga eller farliga ämnen ".
EU undertecknar således de internationella avtalen, därefter följer ett direktiv samt konkreta politiska åtgärder ute i terrängen och då meddelar EU att de fastställda målen inte kommer att kunna uppnås eller också skjuts de upp till sådant datum att själva trovärdigheten i undertecknandet av de internationella avtalen ifrågasätts.
När Europaparlamentet tog upp debatten om ramdirektivet om vattenpolitik ansträngde parlamentet sig därför redan vid första behandlingen att kräva en sammanhållning mellan ramdirektivet och de internationella målen samt i synnerhet, när det gäller respekten för Ospar, en konvergens som är effektiv och konkret samt stimulerar oss till åtgärder.
EU: s vattenpolitik utgår inte från ingenting.
Många direktiv har antagits och kommissionens vilja är för övrigt att lyckas med att göra dem läsbarare, mer överensstämmande sinsemellan samt förse dem med tydligare mål.
Det är således en rationell vilja som har lett till genomförandet av detta ramdirektiv.
Men parlamentet insisterade vid första behandlingen på att det aktuella direktivet inte bara skall överensstämma med våra åtaganden - typ Ospar - utan göra det möjligt för oss att vända på utvecklingen.
För, trots de många direktiven och trots de upprepade förklaringarna om den ansträngning som bör göras i fråga om vattenskydd, när vi ser på miljösituationen i Europa, kan vi notera att målsättningarna inte har uppfyllts.
I många fall har situationen förvärrats och vi kan således inte nöja oss med en ansträngning att rationalisera texterna
Vi bör sätta upp mål i nivå med de utmaningar som vi har framför oss, och vi har inte mycket tid på oss, för om vi tar för långa frister, såsom kommissionen hade föreslagit, kommer vi inte bara att få ett trovärdighetsproblem hos allmänheten, utan vi vet mycket väl att ansträngningarna kommer att skjutas upp till senare, därefter kommer de att skjutas upp på nytt och således vet man att man inte kommer att nå de uppsatta målen.
Jag trycker på denna punkt, för vi får inte vänta oss för hundrade gången att katastrofer rapporteras varje dag i våra tidningar för att säga " jaså!
EU har inte gjort det, jaså!
EU borde ha ... " och då skynda oss att låtsas lösa de problem som man inte ville ta itu med i rättan tid.
Exemplet för närvarande med Donau och den förorening som sker i Rumänien visar mycket tydligt att om vi inte inför en ny ekonomisk utvecklingsmetod, tydliga krav, kontroller och vidtar exakta åtgärder för våra floders tillstånd, vet vi att denna typ av olyckshändelse inte bara kommer att upprepas utan kommer att mångfaldigas med tiden.
Vi vet också att om vi inte gör någonting kommer utvecklingen av jordbruket att fortsätta att skapa stor obalans.
Floderna i Bretagne i mitt eget land är redan nu i en situation av total eutrofiering och det skadar turismen.
Herr talman, jag skulle bara vilja avsluta med att säga att det som står på spel är fullt ut klargjort i den andra behandlingen.
Vill vi, ja eller nej, ha normer som är förenliga med Ospar, det vill säga närma oss noll när det gäller farliga ämnen?
Vill vi förkorta de frister som rådet har föreslagit för detta direktiv?
Vill vi ha en prispolitik som ger möjlighet åt samtliga offentliga och privata aktörer att minska föroreningarna, att verka för föroreningsminskningar och spara vårt vatten?
Vill vi seriöst uppfylla folkens önskningar?
De flesta ändringsförslag som godkändes av utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor uppfyller denna målsättning, jag hoppas att de kommer att få kammarens stöd.
