# ID: svediakorp-gov396337
# author: Keppelhoff-Wiechert (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 454
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Har regleringen av fodertillsatser att göra med konkurrens eller med konsumentpolitik?
För kommissionen och utskottet för rättsliga frågor är det en fråga om konkurrens.
Säkerligen måste vi ta hänsyn till djurfoderindustrins konkurrenskraft när föreskrifterna för ämnen som tillåtits före och efter 1988 harmoniseras.
Det bör förhindras att priset på djurfoder höjs, och därför bör Doyles ändringsförslag 4 och 5 stödjas.
Men i första hand är det, som Graefe zu Baringdorf formulerat det i sitt betänkande, en konsumentpolitisk fråga.
Livsmedelssäkerheten måste ha absolut prioritet i alla diskussioner om djurfoder.
När vi talar om öppenheten i näringskedjan, så gäller det från dynggrepen till bordsgaffeln, och därför börjar alltså konsumentskyddet med djurfodret.
Antibiotika, tillväxtbefrämjande medel och genetiskt modifierade organismer hamnar ändå till slut i människans näringskedja.
Som en konsekvens av dioxinskandalen blev det klart för oss alla att vi äntligen måste ta oss ur detta mörka hörn.
Regleringen av fodertillsatserna är ett steg i rätt riktning.
Enligt artikel 152 i EG-fördraget är vi ålagda att undanröja sådana orsaker som kan hota människans hälsa.
Betoningen ligger entydigt på orsaker.
Helt konsekvent måste vi stänga av de ursprungliga källorna till skadliga ämnen - nämligen skadliga fodertillsatser.
I annat fall, anser jag, laborerar vi med symptomen, men vi bekämpar inte orsakerna.
Befolkningen är mycket kritisk i synnerhet när det gäller användning av GMO.
Vi måste ta hänsyn till befolkningens ökande känslighet beträffande GMO, och reglera användningen i djurfoder i enlighet med detta.
För det första: Om en tillsats består av genetiskt modifierade organismer, eller om den innehåller sådana organismer, får denna tillsats bara tillåtas om den är ofarlig för människans hälsa och för miljön.
För det andra: Det är förnuftigt att analogt med bestämmelserna i lagen om avyttring av utsäde, vilket även föredraganden har berört, utfärda föreskrifter för genetiskt modifierade fodertillsatser.
Och för det tredje: För att få en öppen konsumentpolitik behöver vi en märkning av genetiskt modifierat djurfoder.
Denna entydiga innehållsdeklaration för djurfoder möjliggör alltså en dubbel beslutandefrihet, både för den som använder djurfoder och för den senare konsumenten.
Beslutet bör ligga hos den myndigförklarade medborgaren, anser jag.
Vi talar alla om de skandalöst pungslagna medborgarna, som har förlorat förtroendet för livsmedelssäkerheten.
Med en konsekvent reglering av fodertillsatserna kan vi nu bidra väsentligt till att återvinna förtroendet.
Därför är jag alltså mycket spänd på att få höra ert svaromål vad gäller våra ändringsförslag.
Alltså kommer vi naturligtvis att rösta så att vi eventuellt skickar tillbaka förslaget till utskottet.
