# ID: svediakorp-gov396257
# author: Dell'Alba (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 950
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Jag skall tala för de radikala italienska ledamöterna.
Herr ordförande i kommissionen, ni sade nyss att inga politiska instanser upprättar femårsplaner.
Detta är sant om vi tänker på Rysslands planer på trettiotalet, men ni meddelade själv för några månader sedan, när er mandatperiod började, för talmanskonferensen att ni faktiskt skulle lägga fram ett program för mandatperioden, det vill säga de stora linjerna för den europeiska regering ni leder och vars verksamhet vi ägnar oss åt i dag.
Om det nu än skall vara ett regeringsprogram eller ett tendentiöst program ger en analys av det dokument ni har överlämnat till oss och det tal som åtföljde det inte annat än en katalog över goda avsikter eller snarare över frågor som är på tapeten, utan att man får intrycket att kommissionen tar klar ställning i någon av dessa frågor, det vill säga utför den uppgift som tillkommer Europeiska kommissionen.
I detta parlaments kammare har vi tidigare upplevt stora debatter om stora strategiska val som kommissionen har framfört, i kraft av sin initiativrätt, mer som ballon d ' essai, som förslag som sedan har rönt mer eller mindre framgång, men som ändå har bidragit till att Europeiska unionen har integrerats och utvecklats.
I detta fall har vi verkligen ett antal budord, herr ordförande: man räknar upp en hel rad frågor men ger, om ni tillåter, intrycket att kommissionen inte på någon punkt på något sätt vågar säga " i fråga om detta skulle vi behöva göra så här ".
Jag tycker bara ni verkligen tryckte - för mycket tycker jag - på en punkt, det vill säga på att den uppgift ni ser som den nästan högst prioriterade är att avveckla " onödig " verksamhet.
Låt oss emellertid se upp, herr ordförande, för vi har haft en förtroendekris för kommissionen och vi har satsat på den här kommissionen - åtminstone har en majoritet av detta parlament satsat på den här kommissionen - just för att reformeringen av kommissionen framför allt skulle innebära en förstärkning, en ny identitet, en ny medvetenhet om att åter ledas av en säker hand.
Låt oss tänka oss att kommissionen skulle vilja avveckla eller skulle erbjuda sig att avveckla till exempel de befogenheter den har fått genom fördragen, att verkställa den gemensamma politiken, eftersom den inte tyckte sig vara kapabel till detta.
Vad är det vi begär av en regering?
Vad begär vi av denna tvetydiga och speciella så kallade struktur, Europeiska gemenskaperna?
Det är bra att de gemensamma resurserna har en övernationell regering och att de inte delegeras till medlemsstaterna eller Kontoren för tekniskt bistånd (BAT), vilket har hänt tidigare.
Ni verkar föreslå oss samma meny men på ett sämre sätt, eftersom ni som ni säger begränsar er till uppgiften att skapa någon vitbok, som ni erbjöd oss.
Det jag fruktar - även om ni skakar på huvudet, herr ordförande - är att detta betyder det som vissa länder tycker sedan många år, det vill säga att kommissionen skall vara ett bra sekretariat till ministerrådet.
Om det är denna roll kommissionen avser att spela under de kommande fem åren är vi, som är övertygade federalister, säkra på att detta inte är rätt väg att gå och vad detta beträffar kommer vi att ställa er till svars och bedöma vad kommissionen har för avsikt att göra.
Reformen är viktig men om den leder till en kantstött kommission, till att dess övernationella befogenheter reduceras och försvagas, handlar det om systemet för den europeiska integrationen, det som grundarna skapade för Europeiska kommissionen.
Vad de andra punkterna beträffar, herr ordförande, tar jag den om ekonomisk politik och socialpolitik som exempel: visst befinner sig den europeiska sociala modellen i djup kris, visst är arbetslöshetsproblemet det främsta problemet som inga av våra politiska åtgärder har lyckats lösa - och inte av en tillfällighet, men det är inte så att det kan lösas genom att man sammanställer den problemlista vi talade om tidigare, utan att ha en klar vision, ett förslag, det som gör att det finns ekonomier i vårt Europa vars takter hör till de snabbaste och som - inte av en tillfällighet - är de ekonomier som har förstått att sätta en flexibel arbetsmarknad och industri som främsta mål.
Om vi fortsätter att trassla in oss i förslag som hittills har burit mycket dålig frukt vet jag inte hur vi skulle kunna göra och vad kommissionen kan göra.
Detsamma gäller utvidgningen som självändamål, utan att den hänger samman med en mycket mer effektiv reform av Europeiska unionen och dess strukturer, med förslag som kommissionen lika gärna skulle ha kunnat framföra vid regeringskonferensen.
Herr ordförande, jag vill säga er någonting positivt, kanske tvärtemot somliga kollegers åsikt, vad beträffar det telegram ni skickade till den österrikiska regeringen.
Ert ställningstagande övertygade oss: ni gjorde rätt i att inte ytterligare isolera detta land.
Fast sedan får vi i handling se vilka de konkreta gesterna blir.
Herr ordförande, jag upprepar: det är en vision som enligt vår mening är något närsynt.
Framför allt saknas initiativ på de områden jag har tagit upp, till exempel vad gäller Balkan.
Är det möjligt att fortsätta att hålla Balkan utanför utvidgningen, utan att tycka att Kroatien, Makedonien och andra länder även de har rätt att vistas i detta gemensamma hus?
