# ID: svediakorp-gov396252
# author: Barón Crespo (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,431
# sentences: 46
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr kommissionsordförande!
Jag vill börja med att välkomna denna framställning av och unika debatt om regeringens - ett ord som ordförande Prodi och även jag är förtjusta i- kommissionens program för hela mandatperioden.
I första hand för att det innebär att vi kan förklara för våra medborgare vad vi har för avsikt att göra och vad vi redan håller på att göra.
Dessutom måste vi beklaga och med tanke på framtiden försöka rätta till den nuvarande situationen: det har tagit oss nästan elva månader - ordförande Prodi blev föreslagen på toppmötet i Berlin i mars i fjol - att skapa ett lagstiftningsprogram.
Felet är inte enbart hans; vi håller på att övervinna en kris, men jag anser att det lämpligaste, med tanke på framtiden, är att tillsättandet av nästa kommission sammanfaller med framläggandet av ett lagstiftningsprogram.
Vi håller på att göra förändringar, men situationen är komplicerad.
Ordförande Prodi inledde sitt tal genom att ta upp en paradoxal situation, en paradox inom Europeiska unionen och även i världen som sådan: vi står på tröskeln till ett nytt konfessionslöst årtusende, som styrs av spindelnätet Internet och de biotekniska framgångarnas häxkonst; faktum är att vi upplever övergången till en ny epok, men om vi begränsar oss till det som i dag är Europeiska unionen och talar om regeringar och regerande - som åtminstone på spanska för tankarna till det tidigare namnet på inrikesministeriet, men kanske är det också intressant att tala om regerande -, så är det viktigaste att Europeiska unionen får en bra regering och eftersom ordförande Prodi alltid försvarar sin födelseort Bologna, råder jag honom att åka till Siena för att ta sig en titt på något som vi alla begriper oss på, nämligen Ambrogio Lorenzettis fresker, där han skildrar bon governo och mal governo.
Det vi behöver här är en bra regering, fru talman.
Eftersom vi håller på att hämta oss efter en mycket svår kris, måste vi försöka fylla våra institutioner med innehåll och lyfta fram dessa.
Jag vill för parlamentet nämna ett faktum som vi ofta glömmer, nämligen att tillsättandet av Prodis kommission i september förra året vann starkt stöd i omröstningen, något som enligt vår uppfattning är tecken på en reformvänlig och europavänlig majoritet.
Jag vill emellertid påpeka att man i samband med denna breda överenskommelse i vissa grupper sade att majoriteten av parlamentet bör utgöra en opposition till en majoritet i rådet.
Det skulle utgöra ett hinder för något viktigt, nämligen utvecklandet av medbeslutandet i lagstiftningsprogrammet.
Jag påpekar detta, eftersom jag anser att stödet till kommissionen måste ske kontinuerligt under hela mandatperioden.
Å andra sidan får vi ta del av det politiska Europas födelse, en gemenskap med värderingar som vi delar, en europeisk union i medborgarnas tjänst.
Vad beträffar den senaste tidens händelser vill jag säga - och det kommer jag att säga den dag eller i början av den vecka som regeringskonferensen inleds - att vi verkligen måste lägga större vikt vid och lyfta fram arbetet med stadgan för de grundläggande rättigheterna som jag, efter det som vi har sagt till följd av den österrikiska krisen, absolut anser bör ingå i fördragen.
Jag tvivlar inte ett ögonblick på detta och ser det som en viktig faktor.
Därför, fru talman, vill jag även påpeka att vi måste vara medvetna om och försiktiga med vårt språkbruk.
Förra veckan beskrev den österrikiska koalitionens nya finansminister det österrikiska parlamentet som en komedi och en teater.
Vi som har tvingats leva under en diktatur vet att en diktatur kan råda med ett skuggparlament.
Däremot är det ingen demokrati utan ett levande parlament.
Jag tror att ett sådant språkbruk är extremt farligt, och fördömer härmed detta.
Vad beträffar de fyra viktigaste prioriteringar som ordförande Prodi ständigt hänvisar till, vad beträffar analysen av de utmaningar som väntar, vill jag påstå att vi är helt överens.
Jag vill ändå påpeka för kommissionen att den socialistiska gruppen har förändrat sin syn på prioriteringarna.
Vi uppfattar det som att den första prioriteringen är den ekonomiska och sociala agendan, som inbegriper det som i era prioriteringar kallas livskvalitet, det vill säga medborgarnas rättigheter som konsumenter och även som individer i förhållande till sådant som vi alltid bekräftar, men som vi inte poängterar tillräckligt, så som den europeiska sociala modellen och anpassningen av den till nya situationer, konsumenternas rättigheter samt respekten för miljön och en hållbar utveckling.
När man talar om löftet om full sysselsättning, måste utgångspunkten vara att full sysselsättning i dag inte, som på Beveridges tid i slutet av andra världskriget, enbart innebär sysselsättning för familjens manliga överhuvud.
Vi måste bekräfta jämlikheten mellan könen, den så omtalade gender mainstreaming, som är en av de punkter som är minst utvecklad i kommission Prodis program.
Det förutsätter en prioritering av jämlikheten mellan könen, en anpassning av den sociala modellen och i synnerhet en tydlig kamp mot populismen i ett läge då vår ekonomiska och sociala sammanhållning är hotad, och det bör också vara den främsta prioriteringen i kommissionens arbete.
Det bör förstärkas genom en tydlig kamp mot rasism och intolerans, så att man i praktiken bekräftar framväxten av en union som numera har en stark attraktionskraft på den övriga världen och som har förvandlats till ett område för immigration tack vare sin framgång och befolkningens höga medelålder.
Jag anser att det är det första mål vi bör uppnå.
I det sammanhanget vill jag nämna ytterligare en faktor, nämligen den ekonomiska regeringen med en gemensam valuta - jag tror att den kommer att slå igenom- och även på den punkten måste kommissionen göra framsteg.
Jag skulle vilja ha - det vill säga min grupp skulle vilja ha - en större tydlighet vad beträffar granskningen av Agenda 2000, angående de ambitiösa målsättningarna och i synnerhet något så viktigt som kommissionen har gjort, nämligen att anamma utvidgningen i förhandlings- och integrationsprocessen.
Föreställer sig kommissionen en granskning först i slutändan?
Frågan om beskattning betraktar vi också som en nyckelfråga.
Vad gäller regerandet i allmänhet, kan det vara intressant att göra vissa teoretiska överväganden.
En sak vill jag påpeka: det är farligt att härifrån ompröva Europeiska unionens regerande.
Jag är definitivt en anhängare av subsidiaritetsprincipen.
Om vi lyckas definiera det område vi skall regera inom, tror jag att det skulle vara mycket positivt.
För övrigt anser jag att våra överväganden även skall gälla subsidiaritetsprincipen.
Detta ska inte enbart gälla kommissionen - även våra stater, våra parlament och vårt civila samhälle måste överväga subsidiaritetsprincipen.
Slutligen, fru talman, vill jag kort hänvisa till det sista mål, som enligt vår uppfattning är högst grundläggande: en stabilisering av kontinenten och ett stärkande av Europas roll i världen.
På den punkten vill jag påstå att det råder enighet och att det finns ett stöd vad gäller prioriteringen av sydöstra Europa, utvidgningen och - det har jag redan påpekat - integrationsprocessen och stärkandet av programmet Europa-Medelhavsländerna samt av vår förmåga att förebygga konflikter, och en fråga som diskuteras mycket, nämligen utmaningen norr-söder.
Vi får inte glömma Afrika som är den kontinent som inte bara Gud utan även Europa glömde, inte heller vårt viktiga bidrag till utvecklingssamarbetet.
Och slutligen ett område på vilket vårt ansvarstagande ständigt växer, som världens främsta ekonomiska och kommersiella maktfaktor, nämligen som Europeiska unionens röst i världen, något som inte bara förutsätter en aktiv attityd inför Millennierundan.
Det förutsätter även en reform av Förenta nationerna och av de internationella finansinstituten, och där har Europa ett enormt ansvar.
Framför allt måste vi, fru talman och mina damer och herrar, kunna ge uttryck för detta i tydliga ordalag genom att i vissa avseenden ändra den jargong som vi använder oss av, för vi kan inte förvänta oss att européerna, som lever i en tid av genomgripande förändringar, skall ansluta sig till oss med entusiasm om vi fortsätter med ett internt språkbruk över deras huvuden.
Det är den främsta metoden att öka och stärka det förtroende som jag hoppas, i vilket fall som helst kommer att kunna mätas i nästa Europaval.
