# ID: svediakorp-gov396229
# author: Diamantopoulou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 862
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EL) Fru talman!
Damer och herrar ledamöter!
Det är ett egendomligt sammanträffande att vi i dag diskuterar Equal-initiativet här i Europaparlamentet.
I Europa har det den senaste tiden, på grund av den politiska utvecklingen i Österrike, funnits en stigande, en ökande politisk oro, det har gjorts politiska uttalanden och förekommit politiskt samtal.
Det bör betonas att såväl parlamentet som kommissionen har lagt fram särskilda strategier.
Särskilda förslag såväl om lagstiftning som om åtgärdsprogram som avser bekämpningen av diskriminering, som avser uppbyggnaden av samhällen med friheter och lagar.
Så, jag nämner helt kort paketet mot diskriminering och ber med anledning av det att de respektive ansvariga parlamentsutskotten utser föredragandena, så att vi så snabbt som möjligt kan gå vidare med paketet mot diskriminering.
Och jag kommer till Equal-initiativet, som naturligtvis grundar sig på artikel 13.
Equal-initiativet avser alla former av diskriminering på grundval av artikel 13, det vill säga bekämpning av diskriminering som grundar sig på ras, kön, ålder, handikapp.
Jag skulle särskilt vilja tacka Stenzel, för hennes arbete med att försöka nå en överenskommelse om Equal-initiativet är enastående svårt och komplicerat, såväl på grund av att utskott som ser på saken ur en annan synvinkel är inblandade som på grund av att det är en enastående känslig politisk fråga.
Min första kommentar, som även har formulerats av många kolleger, gäller frågan om huruvida kvinnorna måste tas upp separat.
Jag håller med om att det i artikel 13 finns en sak som vi inte håller med om, men fördraget är sådant i dag, och bland diskrimineringskategorierna finns på lika bas även diskriminering som grundar sig på kön.
Med fördraget som grund, i den form som det har i dag, är Equal-initiativet sammansatt på det sättet.
Jag vill dock påminna om att det finns en särskild pelare i sysselsättningsstrategin som gäller kvinnorna och att ett särskilt program, det femte programmet för jämlikhet mellan män och kvinnor, håller på att förberedas.
Jag har indelat frågorna som damerna och herrarna parlamentskolleger har berört i fyra grupper
För det första, utvidgningen av de tematiska enheterna.
Det finns fyra tematiska enheter, liksom i sysselsättningsstrategin: anställbarhet, företagaranda, anpassningsförmåga och lika möjligheter, och vi instämmer i utvidgningen av dessa tematiska enheter i enlighet med de förslag som har lagts fram av Europaparlamentet.
Angående oron över risken att ett land lägger alla pengar på en av de kategorier som är utsatt för diskriminering, skall jag säga att det klart och tydligt sägs i initiativet att medlemsstaterna bör presentera en tematisk kategori för var och en av de grupper som är utsatta för diskriminering.
Den andra frågan gäller flexibilitet och förenkling.
Jag håller med Leinen om att språket i initiativet verkligen är mycket svårt och ogenomträngligt.
Av den anledningen håller avdelningarna redan nu på att revidera texten, att förenkla dess struktur och göra dess språk mer lättförståeligt.
Angående frågan om flexibilitet, vill vi med vårt förslag få till stånd utvecklingspartnerskap och utvecklingssamarbete, såväl på geografisk nivå, där grupper av olika slag skall samarbeta i en bestämd geografisk region för att bemöta diskriminering på arbetsområdet, som på tematisk nivå, där det till exempel skall kunna förekomma samarbete i en konkret ekonomisk sektor.
Här kommer det att finnas ett stort utrymme för flexibilitet i medlemsstaterna, och de kommer att kunna anpassa utvecklingssamarbetet i enlighet med sina önskemål.
En förutsättning är naturligtvis att medlemsstaterna samarbetar och att vi har ett nät med vars hjälp vi kan utbyta erfarenheter.
Avslutningsvis skall jag ta upp det tekniska biståndet.
Vi vill att det skall finnas fyra stödkategorier.
För det första skall förberedelserna stödjas, för det andra genomförandet, för det tredje samarbetet mellan aktörerna, så att ett erfarenhetsutbyte kommer till stånd, och för det fjärde det tekniska biståndet.
Eftersom det har funnits ett stort engagemang och en stor oro över frågan om hur det tekniska biståndet skall tillhandahållas, skall vi säga att externa byråer kommer att användas.
Det är omöjligt, vilket också min kollega Barnier sade, att kommissionens tjänstemän skall utföra allt det arbete som fram till i dag har utförts av externa medarbetare.
Målet är att det på nationell och europeisk nivå skall finnas stora grupper av åtgärder som offentliggörs, och det kommer att finnas en fullständig beskrivning av det arbete för vilket det externa biståndet begärs och en fullständig beskrivning av den produkt som vi förväntar oss av varje teknisk byrå, så att det är möjligt att både övervaka och utvärdera detta arbete.
Jag vill understryka att det är enastående viktigt att det aktuella initiativet främjas så snabbt som möjligt, dels på grund av politiska omständigheter, men även på grund av att vi anser att det är viktigt att det träder i kraft som planerat, dvs. att vi måste vara helt förberedda i slutet av 2000.
