# ID: svediakorp-gov396227
# author: Barnier (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,609
# sentences: 80
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr ordförande!
Innan mina kolleger och vänner, Franz Fischler och Anna Diamantopoulou, uttalar sig - eftersom vi haft turen att delta i denna debatt med samma uppmärksamhet alla vi tre som är ansvariga för dessa fyra gemenskapsinitiativ -, skulle jag vilja försöka ta upp Urban och Interreg, som många av er erinrat om.
Jag vill till att börja med framföra mitt tack till föredragandena från utskotten, från alla utskott, men också till gruppernas talare och till var och en av er för den stora kvalitet och det stora intresse som era inlägg vittnar om när det gäller dessa två initiativ.
Det gäller särskilt det som Arlene McCarthy sade om Urban, och jag vill tacka henne inte bara för det arbete och det betänkande hon lagt fram utan också, och varför skulle jag inte i min tur säga det, för det vi är skyldiga henne, för det ni är skyldiga henne när det gäller detta initiativ, liksom det vi mer eller mindre är skyldiga ert parlament.
Det är faktiskt Europaparlamentet som politiskt beslutat och önskat bibehålla detta initiativ, till förmån för förnyelse av städer som befinner sig i kris, till förmån för en hållbar stadsutveckling som samtidigt omfattar detta integrerade synsätt, som vi fäster stor betydelse vid, för att behandla såväl ekonomiska som sociala och miljömässiga aspekter.
Andra punkter där vi är överens, och som betonats i Arlene McCarthys betänkande, är hur effektivt detta instrument är, tack vare den ekonomiska koncentrationen och den kritiska nivån för ingripandena, den horisontella mekanismen, som tycks vara gynnsammare för att sprida resultaten och öka utbytet av erfarenheter och goda tillämpningar, och slutligen de lokala myndigheternas ökade betydelse när det gäller utformning och förvaltning av programmen, på grundval av ett verkligt partnerskap.
Efter att ha erinrat om de grundläggande punkter där kommissionens och parlamentets förslag är samstämmiga och efter att ha betonat att jag tyckte det var mycket intressant att lyssna till de olika inläggen, skulle jag nu vilja besvara viss kritik, mot vissa förslag som lämnats, och jag ber om ursäkt i förväg för att jag inte kan citera varje talare personligen.
Jag tror emellertid att de kommer att känna igen sig.
Programmet Urban, till att börja med, och maxtröskeln med femtio städer, som vissa av er bedömt som godtycklig.
Jag förstår denna oro.
Jag har därför bett mina enheter att överväga en rimlig ökning av antalet städer som kan vara berättigade till stöd från Urban, med hjälp av vissa garantier om koncentration, till att börja med - jag tänker bl a på områden för åtgärder som måste omfatta minst 20 000 invånare och undantagsvis 10 000 invånare - och sedan också på den kritiska ekonomiska massan: vi måste hålla oss till 500 euro per invånare för att Europeiska unionens åtgärd skall vara både effektiv och begriplig, och för att den inte skall likna någon fördelning av anslag mellan flera mottagare, som inte längre skulle vara begriplig för medborgarna eller kommunerna.
Det var mitt första svar på frågan om tröskeln.
När det gäller den andra frågan, som handlar om kompletterande kriterier som borde beaktas vid urval av områden med svårigheter, är jag också här beredd att visa prov på större flexibilitet och överväga andra relevanta kriterier, som komplement till gemenskapens kriterier i punkt 11 i förslaget till riktlinjer.
Punkt tre: särskilda åtgärder till förmån för vissa socialgrupper - flera av talarna har erinrat om detta - kvinnorna, men också invandrarna, flyktingarna, borde tas med.
Mina damer och herrar parlamentsledamöter!
Denna oro står i centrum för vårt initiativ Urban och om det är nödvändigt är jag beredd att eventuellt skriva om texten så att budskapet skall bli ännu tydligare.
Jag skulle när det gäller Urban vilja avsluta med att tala om villkoren för genomförande, och till att börja med urvalsförfarandet.
Vissa har önskat att det skulle vara mindre byråkratiskt, mer öppet, att vi skulle undvika onödig användning när det gäller projekt och finansiering.
Mina damer och herrar!
På denna punkt måste vi vara tydliga: enligt subsidiariteten är urvalet av stödberättigade områden eller kommuner för Urban framför allt medlemsstaternas ansvar.
Kommissionen är för sin del beredd att undvika all omotiverad byråkratisk överbelastning, men vi kan inte - och ni kanske skulle vara bland de första att förebrå oss det - avstå från att kontrollera relevansen och kvaliteten i de program som föreslås.
Den andra anmärkningen gäller tidsfristen för att lämna in program, och möjligheten att lägga fram kompletteringar till programplaneringen tillsammans med programmen.
Jag har inga invändningar mot denna idé om att överlämna ett komplement till planeringen tillsammans med huvudprogrammet.
Detta får emellertid inte innebära att den ursprungliga tidsfristen förlängs.
Jag erinrar om att den är sex månader för detta program.
Denna tidsram, som för övrigt är identisk med den som vi beviljat för Interreg och för samlade programplaneringsdokument inom mål 2, borde i allmänhet vara tillräcklig för att upprätta ett program, tycker jag, vilket inte hindrar att projekten definieras senare.
När det gäller Urban skulle jag vilja avsluta med en sista kommentar.
Någon av er önskade att denna stadsdimension inte bara skulle begränsas till Urban.
Det instämmer jag helt i.
Jag berättade själv vid mötet med ministrarna för fysisk planering och stadsplanering om min oro - och jag är verkligen oroad - över att stadsaspekten i samlade programplaneringsdokument och gemenskapsstödramar, i de programplaneringar där vi inleder förhandlingar, skall hamna utanför Urban, bland alla program inom mål 1 och mål 2, och jag tror att jag kan påstå att vi är vaksamma, men att man också kan utläsa denna stadsdimension utanför Urban i hela programplaneringen av strukturfonderna.
Men för framtiden, för vi måste ju se framåt, är jag mycket angelägen om att se hur Urban konkret kommer att genomföras, och jag är också mycket angelägen att se vilken erfarenhet eller vilka lärdomar vi kan dra, eftersom denna stadsdimension uppenbarligen kommer att stå i centrum för vad som, i den kommande budgetplanen, skulle kunna vara en ny europeisk politik för fysisk planering.
Jag glömmer inte, vi kan inte glömma, att 80 procent av de europeiska medborgarna i dag lever i städer och det är anledningen till att Urban är mycket viktigt.
Jag upprepar på nytt att vi måste vara uppmärksamma på stadsdimensionen i hela programplaneringen för strukturfonderna.
Herr ordförande!
Jag skulle nu vilja ta upp Interreg och, precis som jag gjorde när det gällde Arlene McCarthy, tacka er föredragande, Francis Decourrière, för ett bra och relevant arbete.
Han har betonat flera punkter där både vi och flera av er kan instämma: betydelsen av detta transeuropeiska samarbete, med dess tre områden, gränsöverskridande, transnationellt och interregionalt, det mervärde som Interreg medför för gemenskapen, hur begripligt det är jämfört med den allmänna ramen för strukturfonderna, och den verkligt gränsöverskridande och transnationella förstärkningen av programmen och de stödberättigade åtgärderna, betydelsen av gemensamma strukturer - det som jag, apropå en annan debatt som börjar i dag, nämligen regeringskonferensen, kallat européernas gemensamma anda som vi måste förstärka, med Interreg och tack vare Interreg, hur vi skall förstärka den gemensamma andan via gemensamma strukturer för genomförande av programmen med verklig ekonomisk solidaritet, betydelsen av partnerskapet för att garantera aktivt deltagande i alla berörda lokala och regionala myndigheter samt föreningar inom den privata sektorn och sociala och ekonomiska partnerskap.
Efter dessa allmänna kommentarer skulle jag vilja koncentrera mitt inlägg beträffande Interreg på era huvudsakliga kommentarer.
De första gäller tidsfristen och innehållet i detta initiativ.
Ni säger att antagandet av dessa riktlinjer skett alltför sent, och risken att tidigare program skulle avbrytas har betonats, bl.a. av er föredragande.
Det är sant, det erkänner jag, och ni vet mycket väl orsakerna, mina damer och herrar parlamentsledamöter.
Antagandet av riktlinjerna för Interreg är försenat till i mars-april 2000.
Jag erkänner det, jag noterar det precis som ni.
Jag noterar emellertid också att medlemsstaterna och regionerna redan aktivt förbereder programmen för Interreg III, och förslaget till riktlinjer har för övrigt redan delats ut för mer än tre månader sedan.
Jag noterar också att utgifterna blir stödberättigade så snart programmen lagts fram och jag bekräftar att principen med retroaktivitet kommer att gälla ända till den 1 januari, om programmet läggs fram före den 30 april.
Så långt min första kommentar.
Kommentar två: när det gäller den ofullständiga förteckningen över åtgärder inom område B vill jag bekräfta att jag bett kommissionen att acceptera att andra specifika teman införlivas, bl.a. till förmån för små och medelstora företag eller kulturarvet, i förteckningen över åtgärder som kan vara stödberättigade inom område B, och att man alltså inte skall betrakta denna förteckning som fullständig.
Punkt tre gäller samarbetet mellan regioner, och betydelsen av område C. Kommissionen instämmer i kammarens kommentarer om betydelsen av område C för samarbete mellan regioner.
Enligt er föredragandes önskemål skall jag överlämna detaljerad information till er om systemet för att genomföra detta område.
Kommentar fyra gäller övervakningscentrum och eventuellt utnyttjande av ett kontor för tekniskt bistånd.
Såsom ni begärt har jag beslutat att ta bort alla hänvisningar till ett kontor för tekniskt bistånd i texten, i avvaktan på att den pågående debatten inom kommissionen om systemen för att utlokalisera enheterna får en lösning.
Mina damer och herrar parlamentsledamöter!
Om vi avskaffar alla hänvisningar till och senare allt utnyttjande av ett kontor för tekniskt bistånd får det konsekvenser, nämligen att antalet tjänster måste utökas för att utföra detta arbete, eftersom någon ju måste göra det, och man inte i evighet kan omstrukturera samma personal, även om våra uppgifter ökar med Ispa och med strävan efter att med större stramhet och öppenhet kontrollera gemenskapens anslag, som jag är ansvarig för, ofta i partnerskap med medlemsstaterna eller med dem som medansvariga.
När det sedan gäller genomförandet av Interreg, ett ämne som tagits upp av flera av er, och det eventuella stödberättigandet under område A, " gränsöverskridande samarbete ", åtgärder i Adriatiska havet, för Sicilien eller de yttersta randområdena, förstår kommissionen er oro och uppfattar tydligt er begäran under dessa olika punkter, mina damer och herrar.
Jag har därför för avsikt att ändra riktlinjerna för att i det gränsöverskridande området B införliva en specifik prioritering: " Integrerat samarbete för havs- och öregionerna ", för att vi på ett lämpligt sätt skall kunna täcka de olika möjligheterna till samarbete mellan dessa regioner.
Detta är en första öppning tillsammans med andra som vi redan föreslagit medlemsstaterna: större ekonomisk flexibilitet mellan område A och område B. Tack vare dessa två öppningar kan jag säga att kommissionen är beredd att granska fallet med de italienska regionerna och regionerna i tredje land vid Adriatiska havet, för att främja det mest lämpade samarbetet inom ramen för Interreg, och även med andra instrument, så snart dessa blir tillgängliga.
Jag har avslutningsvis beslutat att de yttersta randområdena, som jag är särskilt mån om, särskilt prioriteras inom ramen för det gränsöverskridande området i Interreg, med en samarbetsstrategi för att förbättra förbindelserna med deras grannländer och andra regioner i medlemsstaterna.
Jag vill också säga att jag är mycket mån om ett gott samarbete mellan Interreg och Europeiska utvecklingsfonden, bl.a. när det gäller Västindien och Indiska oceanen.
Allt detta borde göra det möjligt för oss att, utöver anslagen inom mål 1 och tillsammans med dem, bekräfta unionens roll som " aktiv gräns ".
Jag instämmer i den politiska målsättningen att unionens sju yttersta randområden verkligen skall vara unionens aktiva gränser, även om och just för att de ligger långt bort och är belägna i andra regioner i världen, där vi bör ha inflytande och vara aktiva.
En annan punkt jag vill ta upp är samordningen mellan Interreg, Phare, Tacis och Meda.
Det stämmer att också där, och det erkänner jag objektivt, kvarstår verkliga juridiska svårigheter.
Jag vill inte förringa dem, men framsteg pågår för samarbete inom område A med kandidatländerna, även om svårigheterna i anslutning till förvaltningsförfarandet och till projektens omfattning kvarstår.
Kommissionen måste fortsätta på den vägen.
Jag skall personligen se till det.
En första gemensam kommitté för Phare / gemenskapsinitiativ kommer att äga rum under februari för att gå igenom denna samordning, och jag vill bekräfta för er att jag tillsammans med mina kolleger Verheugen, Patten och Poul Nielson är vaksam och tillgänglig i det hänseendet.
När det gäller tekniskt bistånd, avslutningsvis, där er föredragande och flera av er haft kommentarer, är det självklart att kommissionen skall följa bestämmelserna i artikel 23 i den allmänna förordningen om tekniskt bistånd, om det verkligen handlar om bistånd som utformas som ett instrument som kan användas för strukturpolitiken i allmänhet.
Enligt den allmänna förordningen skall emellertid alla åtgärder för tekniskt bistånd, som kan åberopa en viss koppling till ett gemenskapsinitiativ, föreslås enligt artikel 20, och inte artikel 23.
Det innebär att taket på 0,25 procent enligt artikel 23 inte är tillämpligt när det gäller detta slag av bistånd.
Mina damer och herrar!
Jag sätter stort värde på att vi, i vår strävan efter stramhet och öppenhet, ändå behåller vissa ekonomiska områden för allt som gäller utbyte av erfarenheter och information, men inte propaganda, och för att inrätta nätverk som garanterar god kommunikation mellan de bästa tillämpningarna inom unionen.
Min slutsats om Interreg, herr talman, mina damer och herrar, är att dessa gemenskapsinitiativ, som jag är ansvarig för, motsvarar ett verkligt behov och det som sagts här visar det.
De förebådar också en verklig europeisk politik för fysisk planering inom vår utvidgade union.
Kommissionen sätter därför, precis som ni, stort värde på detta.
Jag står till ert förfogande för att överlämna den tidigare översikten över programplaneringen som ni bett om, men också för att regelbundet hålla er informerade om genomförandet av dessa initiativ under den nya programplaneringsperioden.
Jag tackar återigen var och en av er, och särskilt Arlene McCarthy och Francis Decourrière, och jag skulle när det gäller dessa två initiativ vilja säga att de ligger inom en ekonomisk ram som ni känner till väl: bara 700 miljoner euro för Urban, men det är ändå bättre än ingenting, 4 miljarder 800 miljoner euro för Interreg.
Vi arbetar alltså inom denna ram och inte utanför den.
När det därför gäller dessa två initiativ vill jag, för att förtydliga de framtida strategiska och politiska diskussionerna inom fysisk planering och den kommande budgetplanen, framhäva att vi funnit denna konstruktiva dialog med parlamentet och dess utskott mycket intressant.
Det jag nu kunnat säga, mina damer och herrar parlamentsledamöter, visar att kommissionen är fast besluten att ta hänsyn till detta.
(Applåder)
