# ID: svediakorp-gov396226
# author: Cunha (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 399
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Det är i dag uppenbart att jordbruket i sig har allt svårare att behålla kvar befolkningen på landsbygden, speciellt ungdomar.
Den nyligen offentliggjorda sjätte periodiska rapporten om den sociala och ekonomiska situationen och utvecklingen i Europeiska unionens regioner pekar på just detta, och visar att de 25 jordbrukstätaste regionerna i Europeiska unionen är de som har högst arbetslöshetsnivå, förutom sina traditionella problem med en åldrande befolkning och utbredning av ödemark.
I detta sammanhang har kommissionen, undan för undan, tyvärr alltför långsamt, lagt fram initiativ som på sikt balanserar eller kompletterar den gemensamma jordbrukspolitiken, och strävar efter att omfatta en större del av landsbygdens resurser, och uppbåda dessa i initiativ och investeringar som gynnar befolkningens välfärd, oavsett de är jordbrukare eller ej.
Detta är fallet med den senaste utvecklingspolitiken för landsbygden som inleddes i Agenda 2000-reformen och det är särskilt fallet med gemenskapsinitiativet Leader som lades fram med Leader I och II, 1991 och 1994, och som nu fortsätter i Leader +.
Jag skulle därför vilja understryka tre frågor:
den första är att det är viktigt att urvalet av de lokala aktionsgrupperna (GAL) som ansvarar för organisationen och genomförandet av projekten, inte är politiska, och det bör ske ett urval enbart utifrån meriter för projektet och man bör prioritera dem som har arbetat mest i organisationer utanför myndigheterna, vilka i inget fall bör utgöra mer än 50 procent av partnerna i GAL;
den andra frågan är att i samarbetsåtgärderna mellan de lokala aktionsgrupperna och liknande organisationer i tredje land skall respektera kommissionens ursprungliga skrivning - punkt 18 - och inte den i Starkommitténs restriktiva version, som genomförts mot detta parlaments vilja.
Därför lade jag fram ett ändringsförslag i detta syfte, vilket utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling godkände och som jag hoppas kammaren godkänner;
för det tredje skulle jag vilja påminna om att det är nödvändigt att Leader, efter år 2006, övergår från att bara vara ett gemenskapsinitiativ av pilotkaraktär till att också ta med utvecklingen av landsbygden i den gemensamma jordbrukspolitiken vilken enligt min åsikt borde byta namn till " den gemensamma jordbruks-, regional- och landsbygdspolitiken ".
Jag skulle vilja gratulera vår kollega Procacci till det utmärkta betänkande han har lagt fram.
