# ID: svediakorp-gov396177
# author: McCarthy (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,002
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Det är i sig självt en prestation att vi har denna debatt om gemenskapens nya stadsmiljöinitiativ inom Urban-programmet, och det är en prestation att jag är här i kväll, eftersom Air France ställde in mitt flyg som skulle gå kl.
14.10 - men jag är här!
För bara ett år sedan när kommissionen utarbetade sina förslag kring Agenda 2000 skar man ned stadsmiljöinitiativet.
Ändå visste vi i egenskap av politiker att det fanns en underström av stöd för en fortsättning av detta initiativ under år 2000.
Parlamentet kan därför ta åt sig äran för att ha genomfört en framgångsrik påtryckningskampanj för att få tillbaka Urban-programmet på dagordningen och få kommissionen och rådet att göra en kovändning.
Stadsmiljöpolitiken har alltid varit högt prioriterad inom EU: s politik.
I min medlemsstat, t.ex., håller vi på att utveckla ett strategiskt förhållningssätt genom en vitbok och en statlig stadsmiljögrupp håller på att undersöka de problem som finns i stadsmiljön.
I ett läge där 80 procent av befolkningen i Europa bor i stadsområden, är det rätt och riktigt att vi hjälper våra mest eftersatta samhällen att ta itu med de alltför bekanta problemen med förfall, social utslagning, arbetslöshet, kriminalitet, drogberoende och alla de problem som har samband med detta.
I min hemregion, t.ex., i Manchester, har stadsmiljöinitiativet inom Urban-programmet blivit en enorm framgång.
Medel från programmet har investerats i ett av de mest förfallna stadsområdena i Förenade kungariket, Moss Side.
" The Millennium Youth Park " projektet hjälper till med att få unga personer intresserade av att rusta upp sitt eget grannskap och förutom stöd till mindre företag och socialpolitik, börjar vi se en återhämtning inom detta mycket eftersatta stadsområde.
Arbetet med denna Urban-dagordning togs sedan till andra delar av samhället med en aktiv kommunikations- och offentlighetskampanj på lokala stormarknader och berömda brittiska pubar.
Det är denna typ av bra åtgärder som vi också vill skall utvidgas till hela EU när det rör kommunikation och offentlighet.
Vad gäller de särskilda riktlinjer som styr initiativet, är de flexibelt definierade för att ge utrymme för lokal och regional mångfald.
Vi håller med om att de bör vara vägledande till sin natur och låta en maximal flexibilitet se till att vi uppnår specifika programmål.
I utskottet förespråkar vi inte en minskning av antalet till 50.
Vi förespråkar en allmän minskning, men vi anser inte att den godtyckliga siffran 50 är den viktigaste faktorn.
Vi borde i stället satsa på högkvalitativa projekt som kan fungera som en katalysator för förändring och förnyelse, som kan dra till sig investeringar rörande lån och riskkapital och åstadkomma en multiplikatoreffekt.
Medlemsstaterna bör därför kunna föreslå ett skäligt antal områden inom det finansiella taket för sina anslag.
Vid angivandet av lokala Urban-program, måste vi verkligen ta hänsyn till lokala indikatorer och lokal statistik om eftersatthet och hälsotillstånd för att vi skall kunna ta itu med de värst drabbade områdena på ett mer effektivt sätt.
I Förenade kungariket är det lokala eftersatthetskriteriet ett mycket bra exempel på en allmänt använd standard och statistik till hjälp för att bestämma inte bara stödprogram inom EU, utan också nationella och regionala stödprogram.
Detta måste börja användas som ett instrument och en resurs, som ett komplement till EU-kriterierna.
Jag vill be er att ta hänsyn till lokala indikatorer för att hjälpa oss med detta.
Våra mest eftersatta stadsområden står inför en överväldigande mängd problem: Hög arbetslöshet och ofta mycket dåligt betalda och osäkra jobb, fattigdom och social utslagning.
Dessa problem förvärras ofta genom dåligt hälsotillstånd, dåliga bostäder och en kultur där drogberoende ingår.
Det är därför vi har fått instabila samhällen som genomsyras av kriminalitet, narkotikahandel och gäng.
Detta är alltför välbekant i många av våra stadsområden.
Alla dessa komplexa problem undergräver livskvaliteten för de stadsboende, fast möjligheten finns i dessa områden att skapa tillväxt och välstånd.
Detta är återigen skälet till varför jag i mitt betänkande har poängterat att åtgärder i samband med Urban-programmet inte bara bör tillhandahålla en helhetslösning till ett enda problem: Dessa områden lider inte av enstaka problem.
Samhällena i stadsområdena bör i stället uppmuntras till att lägga fram integrerade handlingsplaner som kan hjälpa till med att lösa deras specifika stadsrelaterade problem, genom att använda EU-resurser som ett komplement till lokala åtgärder.
Jag skulle vilja se att dessa åtgärder utökades till att omfatta hälsofrågor och åtgärder mot diskriminering, som fastställts i Amsterdamfördraget.
Gemenskapsinitiativet innebär gemenskapsengagemang.
Några av de mest aktiva och engagerade krafterna för förändring inom våra stadsområden är de personer som bor där.
Vi måste uppmuntra dem att delta i utformningen och slutförandet av projekt inom dessa program.
Den tidtabell som föreslagits av kommissionen är därför mycket ambitiös.
Det är bättre att ha kvalitetsprojekt med ett aktivt deltagande av gemenskapsgrupper, än att ha projekt som slutförs enligt tidtabell men utan lokalt deltagande.
Kommissionen måste naturligtvis se till att det råder fullständig öppenhet rörande de urvalskriterier som används för de nya programinitiativen, men den måste också redovisa vilka rådgivningsnätverk som används för utbytet av bästa metoder.
Detta är viktigt när det rör öppenhet och nätverkens övergripande effektivitet.
Låt mig till sist betona att vi behöver lokalt engagemang för att kunna ta itu med de problem som det postindustriella samhället står inför.
Vi måste använda oss av de arbetslösas inneboende kraft, ungdomarnas för litet använda färdigheter och de äldres erfarenheter för att kunna lösa dessa problem.
Vi skall då kunna ersätta fattigdom, beroende och främlingsskap med rättvisa, initiativkraft och deltagande.
Detta kommer att hjälpa oss att återställa EU: s trovärdighet och medborgarnas tro på att Europeiska unionen kan få till stånd lokala åtgärder för att lösa lokala problem.
