# ID: svediakorp-gov396102
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 436
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) I den ståndpunkt som Europaparlamentet just har antagit om inledningen av nästa regeringskonferens, vädjar parlamentet om att man bör " inleda en konstitutionell process ".
Denna vilja att kontrollera nationerna med en juridiskt sett högre stående text kommer också till uttryck på de första sammanträdena i den församling som har i uppdrag att utarbeta en så kallad stadga om de grundläggande rättigheterna, men i realiteten en maskerad konstitution.
Den viljan uttrycks också i det osannolika steg som i dag tas i Europaparlamentet: önskan att radera resultatet av de fria valen i Österrike genom att rösta igenom en resolution.
Samma vilja att göra nationerna till vilka underordnade administrativa regioner som helst, framgår också av alla sidorna i kommissionens yttrande inför regeringskonferensen.
Den centrala idén består i att generalisera omröstningarna med kvalificerad majoritet och samtidigt förändra innebörden av denna kvalificerade majoritet, genom att omvandla den till en dubbel enkelmajoritet - staterna och befolkningarna - med syftet att öka kommissionens handlingsutrymme och minska densamma för de stater som är i minoritet.
Fransmännen kommer utan tvekan att vara intresserade av att - så här i förbigående - få veta att kommissionen begär en ändring av artikel 67 i Amsterdamfördraget för att där införa majoritetsomröstningar, samt ett medbeslutande med Europaparlamentet.
Man bör minnas att denna artikel, som handlar om invandringspolitikens överföring till gemenskapspelaren, föreskriver att besluten skall fattas enhälligt i rådet under fem års tid, och att rådet sedan skall bedöma om det eventuellt är lämpligt att ändra på systemet.
I Frankrike, både i nationalförsamlingen och i senaten, kände sig många parlamentsledamöter lugnade när fördraget ratificerades, eftersom man sade att rådet under alla omständigheter kommer att ha frihet att välja och att det därmed skulle kunna bevara enhälligheten.
Men i dag föreslår Barnier - den Europaminister som förberedde Amsterdamfördraget och som under tiden har blivit ledamot av Europeiska kommissionen - att man vid nästa regeringskonferens skall besluta att rådet skall arbeta på de här frågorna med majoritetsbeslut.
Detta är ett exempel på att vi ständigt hamnar i en ond cirkel när vi spelar spelet om den europeiska integration med institutionerna i Bryssel.
Fransmännen måste inse att alla dessa åtgärder inte endast syftar till att deras land skall försvinna såsom ansvarigt beslutscentrum, utan att man också kommer att utnyttja alla medel för att avtvinga dem deras samtycke till detta.
Ger de efter är de förlorade.
För det man håller på att ta bort, det är deras försvarsmedel, ett efter ett.
