# ID: svediakorp-gov396100
# author: Mathieu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 412
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Rådets förslag till ändringar har väckt starka reservationer från vår sida.
För hur kan man förklara att det behövs fler domare vid förstainstansrätten, som man vet är överbelastad, och samtidigt föreslå att rättens behörighetsområde skall utökas?
Den första åtgärdens effekter tillintetgörs de facto av den andra.
Vissa skulle säga att det inte finns något sådant som perfektion, men en kort historisk påminnelse borde göra det lättare för dem att förstå våra förbehåll:
Den 1 januari 1995 tog rådet åter upp frågan om ett ökat antal domare i enlighet med artikel 17 i anslutningsfördraget av den 24 juni 1994.
Redan under förberedelsen av Amsterdamfördraget i maj 1995 oroades förstainstansrätten över det ständigt ökande antalet mål, och insisterade på att det krävs åtgärder, " i annat fall kan rätten snart inte till fullo uppfylla principen om god rättsförvaltning och ombesörja det uppdrag som den har anförtrotts ... omständigheterna är sådana att skyddet av dem som står i kontakt med rättvisan kan äventyras ".
Vad gjorde man då i Amsterdam?
Ingenting i den riktningen; tvärtom ökade bördan då gemenskapens rättsliga befogenheter utökades inom områden som tillhör den tredje pelaren.
Ni är dessutom överens om att de texter som kammaren röstar igenom alltid vädjar om en domsrätt för gemenskapen, även när det gäller stadgan om de grundläggande rättigheterna som just nu utarbetas.
Det är ingen lösning att förstainstansrätten får 21 domare i stället för 15 eller att rätten, som nyligen, bereds möjligheten att i vissa ärenden vara domför med en domare, det är helt enkelt illusioner som man motvilligt har gått med på och som utsätter oss för alltför sent påkomna insikter.
Dessa förslag är således inte i nivå med det som står på spel, de är ett uttryck för att man går för snabbt fram genom att på sikt kräva flera hundra domare.
Vi kan inte gå med på det, eftersom tendensen till ett domarnas Europa skadar ett gott utövande av demokratin i våra stater.
Enligt vår mening verkar det vara dags att inleda ett grundläggande reflektionsarbete för att få ordning på gemenskapens rättssystem och garantera en rättskipning med kvalitet.
Den frågan går inte att särskilja från den pågående reflektionen om en normhierarki och en bättre tillämpning av subsidiariteten.
Är inte den kommande regeringskonferensen det bästa tänkbara tillfället?
Betänkande (A5-0018 / 2000) av Dimitrakopoulos och Leinen
