# ID: svediakorp-gov396078
# author: Wallström (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,905
# sentences: 113
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman, ärade parlamentsledamöter!
Tack för en intressant debatt med många viktiga argument som har framförts.
Vill ni vara snälla att stå ut med mig under att par minuter.
Tillåt mig att kort redogöra för några av de utgångspunkter och principer som ligger bakom detta direktiv.
Låt mig också börja med att kommentera och svara på ett par av de viktigaste argumenten i denna debatt.
För det första tror jag att vi skall upprepa några grundläggande fakta som redan Florenz och andra har nämnt.
Det vi diskuterar här är det faktum att närmare tio miljoner bilar skrotas varje år i Europeiska unionen, att det utgör ungefär lika många miljoner ton avfall.
Det vill säga närmare tio miljoner ton avfall skapas av dessa bilar, och ungefär 7 procent av dessa lämnas i naturen.
De utgör dessutom miljöfarliga ämnen av värsta slag.
Ungefär 10 procent av produktionen av bly återfinns i bilar, men också kadmium, krom, kvicksilver och andra mycket farliga ämnen.
Detta känner ni redan till, men jag vill ändå upprepa det också för dem som lyssnar.
Detta är en av de snabbast växande avfallsströmmarna som vi har i Europa.
Vi vet att avfallet finns där, vi vet hur vi skall handskas med det, och det finns ingen ursäkt för att undvika att handla.
Det finns tre syften med detta direktiv: För det första vill vi få bort användningen av giftiga tungmetaller från tillverkningen av nya bilar.
Vi vill för det andra slå fast tillverkaransvaret.
Vi kan inte längre ta hand om saker i slutet av en produkts livscykel, utan vi skall undvika att skapa så mycket av avfall.
Vi skall se till att återvinna så mycket som möjligt av en produkts olika innehåll.
För det tredje vill vi nå återvinningsmål som är preciserade i detta direktiv.
Det är de tre viktigaste syftena med direktivet.
Det beror ju på att det är ett slöseri med resurser att vi inte ser till att materialet som finns i bilar återvinns.
Det är framför allt producentens resurser som vi slösar med om vi inte tar itu med en bils livscykel.
Två viktiga frågor har kommit upp här - ja, det finns fler, men jag vill nämna två av de viktigaste.
För det första: Vem skall betala?
Den andra frågan är: Försämrar vi europeisk bilindustris konkurrenskraft med detta förslag?
Den första frågan gäller alltså vem som skall betala.
I direktivet framgår det att kostnaden skall bäras huvudsakligen av producenten i enlighet med de principer som vi har i EU: s fördrag om producentansvar samt att förorenaren skall betala.
Det är dock klart att denna kostnad kommer att bäras gemensamt av producenter och konsumenter.
Vi har räknat ut att kostnaden för att återvinna bilar inte utgör mer än en procent av priset för en ny bil.
Tror vi då att kostnaden försvinner, om vi inte skulle anta detta direktiv?
Nej, det är klart att vi alla kommer att få bära kostnaden för att miljön förstörs, men det blir mycket dyrare.
Dessutom kommer kostnaden längre fram.
Kostnaden försvinner alltså inte, men nu tydliggör vi vems ansvaret är och hur kostnaden skall fördelas.
Talar vi då om en bilindustri i kris?
Är det en vinstsvag industri som vi diskuterar och som vi verkligen måste hjälpa genom att inte lägga på fler pålagor?
Är det så att bilindustrin absolut inte har råd?
Är det så att motiven i själva verket är att försämra europeisk bilindustris konkurrenskraft?
Nej, naturligtvis inte!
Det är alldeles tvärtom!
Tror ni att konsumenternas krav på miljövänliga bilar och bränslesnålare bilar kommer att minska i framtiden?
Vad tror ni att barn och barnbarn kommer att ställa för krav på bilar, eller att lagstiftarna i framtiden kommer att ställa för krav på bilar?
Naturligtvis att de skall vara miljövänliga, att de skall kunna återvinnas, att de skall vara bränslesnåla, att de inte skall förorena vår miljö!
Det är ju bara på detta sätt som vi kan skapa en framtid för bilindustrin.
Vi måste skapa drivkrafter som är sunda, som ser till att vi tar hand om avfallet, att vi återvinner materialet, att vi kan konkurrera med miljövänliga och bränslesnåla bilar.
Det faktum att vi har en europeisk bilindustri som redan är långt framme kompenserar mer än väl att det faktiskt finns fler bilar som de måste ta ansvar för, som rullar i Europa.
Detta är ingen oöverstiglig kostnad eller oöverstiglig uppgift.
Om vi skapar sådana drivkrafter kommer - det är jag helt säker på - marknadskrafterna och de kommersiella intressena i bilindustrin att se till att det växer fram system för att ta hand om både det ena och det andra.
Det kommer att bli allt från försäkringar till bra och vettiga skrotningssystem och återvinningssystem.
Det kommer industrin själv att se till att det uppstår i Europa.
Detta är ingen oöverstiglig kostnad för europeisk bilindustrin.
Det kommer i stället att hjälpa industrin att vara i fronten när det gäller att producera miljövänliga och bränslesnålare bilar så småningom.
Detta måste vi göra för miljöns skull.
Kostnaderna försvinner inte, avfallet försvinner inte.
Annars måste vi alla som skattebetalare eller samhällsmedborgare betala notan; dessutom blir det dyrare om vi gör det längre fram, ju längre vi väntar.
Detta skulle jag vilja säga inledningsvis.
Jag vill också kommentera frågan om det är retroaktiv lagstiftning.
Om vi räknar med att en bil i genomsnitt lever elva år, menar parlamentarikerna, eller menar någon, att vi skulle vänta elva år framåt i tiden innan vi tar itu med detta problem?
Menar ni att vi när vi lagstiftar om kemikalier skulle säga att vi inte låtsas om de kemikalier som redan finns på marknaden, och att vi bara lagstiftar för det som skall tillverkas längre fram i tiden?
Det är klart att vi måste se på det problem som just nu finns där och den utmaning som den existerande bilparken utgör.
Det är fortfarande inget oöverstigligt problem.
Vi kan ta hand om det.
Vi har redan en infrastruktur.
Vi har det som vi behöver för att ta hand om uttjänta bilar.
Jag hoppas naturligtvis att resultatet av omröstningen skall bli bra i dag.
Jag vill också, om jag inte redan har gjort det, tacka Karl-Heinz Florenz för det hårda arbete som han har lagt ned i miljöutskottet på detta förslag.
Det är faktiskt i många avseenden banbrytande vad gäller återanvändning och producentansvar.
Jag tror att det kommer att få mycket positiva och märkbara effekter på miljön.
Vi kan inte fortsätta att blunda för det.
Vi har som sagt både kunskaperna och tillgångar för att klara av detta.
Efter den första behandlingen i Europaparlamentet 1999 hamnade kommissionens förslag i en besvärlig politisk situation i rådet.
Vi fick emellertid en väl avvägd gemensam ståndpunkt i juli under det finländska ordförandeskapet.
Nu måste vi se till att denna lagstiftningsprocess avslutas på ett framgångsrikt sätt.
Det har lagts fram sammanlagt 48 ändringsförslag.
Kommissionen kan anta 10 ändringsförslag helt och hållet.
Tre ändringsförslag kan godtas delvis, och ett kan godtas i princip.
Vissa ändringsförslag rör förbättringar av kommissionens förslag som vi godtog redan vid den första behandlingen, eller återinför i direktivet sådana delar av det ursprungliga förslaget som rådet har tagit bort.
Detta gäller ändringsförslag 5, utom första delen, 8, 9, första delen, 10, 12, tredje delen, 15, 16, 20, 22, 24 och 25.
Dessa ändringsförslag kan alla godtas.
Ändringsförslag 6 och 21 är nya; kommissionen kan godta dem.
Kommissionen kan också godta ändringsförslag 26 med vissa redaktionella ändringar.
Jag vill betona att ett antal av de övriga ändringsförslagen som rör förslagets grundläggande komponenter innebär en avsevärd urvattning av den miljöskyddsnivå som är syftet med den gemensamma ståndpunkten.
De kan därför inte godtas.
Parlamentet har av tradition starkt bidragit till att stärka miljölagstiftningen i Europa.
Det skulle förvåna mig och göra mig nedstämd om så inte blev fallet i dag.
Jag är mycket bekymrad över vissa ändringsförslag från parlamentet som ifrågasätter det här förslagets absoluta grundpelare.
Det rör t.ex. utfasning av tungmetaller, tillverkaransvaret och återvinningskravet.
Jag vill bemöta dessa ändringsförslag gruppvis.
Ändringsförslagen 4, 11, 12, 13, 28, 30, 32, 37, 42 och 48 gäller utfasningen av tungmetaller.
Ändringsförslag 12 innebär att bestämmelsens ikraftträdande försenas med minst 10 år.
Ändringsförslagen 13, 28, 32, 37, 42 och 48 innebär att onödiga villkor och undantag införs.
Det skulle innebära att processen med att ersätta de skadliga ämnena kommer att gå långsammare.
Ändringsförslagen 4, 11 och 30 innebär att tungmetaller måste avskiljas från avfallet före återvinning.
Kommissionen anser att den utfasning som föreslås i den gemensamma ståndpunkten är lättare att tillämpa ur teknisk synvinkel.
Ändringsförslagen 17, 18, 27, 34, 36, 38, 44 och 45 gäller tillverkaransvaret.
Den kompromiss som rådet har kommit fram till är rättvis men skör.
Kommissionen anser inte att ändringsförslagen skulle förbättra balansen utan att samtidigt skapa spänningar.
Jag beklagar den förvirring som uppstod nyligen genom att interna dokument från kommissionen användes på fel sätt, vilket skapade ovisshet om kommissionens inställning i frågan.
Jag vill betona att kommissionen redan 1997 föreslog en särskild klausul om tillverkaransvar, och att kommissionen helt stöder den gemensamma ståndpunkten.
Det lägger inte oproportionerliga kostnader på tillverkarna, långt därifrån.
Ändringsförslagen 39, 40, 46 och 47 gäller kvantifierade mål.
Den höga skyddsnivå som den gemensamma ståndpunkten syftar till skulle urholkas mycket om återvinningsmålet för 2006 tas bort.
Dessa ändringsförslag skulle också göra målen besvärliga att handskas med och svåra att övervaka.
Låt mig dessutom kommentera - lyssna noga på vad jag säger nu, eftersom jag har hört detta upprepas i debatten - frågan om veteran- och hobbybilar som nämns i ändringsförslagen 3, 7, 9, andra delen, och 35.
Sådana fordon omfattas inte av definitionen om avfall och omfattas därför inte av direktivet.
Så vad som än har påståtts här omfattas inte veteranbilar och motorcyklar av direktivet.
Vi anser inte att ändringsförslagen 2 och 14 tillför direktivet något.
Ändringsförslag 23 innebär att kommissionen måste anta kvalitetsnormer för återanvändbara komponenter.
Detta omfattas inte av direktivet.
Det skulle därför krävas ett ad hoc-direktiv från Europaparlamentet och rådet.
Ändringsförslagen 29, 31 och 41 urvattnar demonteringskraven.
Särskilt ändringsförslagen 31 och 41 riskerar att urholka möjligheterna att återvinna plast, däck och glas.
Kommissionen kan slutligen inte godta ändringsförslagen 1 och 33 av skäl som har med den rättsliga klarheten att göra samt ändringsförslag 19 som kommissionen anser vara onödigt på detta stadium.
Ändringsförslag 43 hör vidare inte hemma i direktivets tillämpningsområde.
