# ID: svediakorp-gov396069
# author: Bowe (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 380
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Liksom så många andra här i dag tror jag att detta är en bra åtgärd.
Det är en nyttig åtgärd och nödvändig för oss alla.
De flesta tekniska frågorna är lösta.
Det återstår att slutgiltigt godkänna vissa detaljer, men de flesta tekniska frågorna är lösta.
Vi har kommit fram till den sista frågan.
Under debatten vid den första behandlingen var det endast utskottet för ekonomi och valutafrågor som ställde den här frågan och det var bara jag själv i egenskap av den som författat utskottets yttrande som ställde den frågan i parlamentet.
Den är mycket enkel: Vem betalar?
Kommissionens allmänna ståndpunkt innebär en rimlig kompromiss på så sätt att tillverkarna skall betala en betydande del av kostnaden, inte hela kostnaden som Bowis nämnde av misstag.
I själva verket så litet som 20 procent eller en femtedel av kostnaderna, enligt juristerna.
Detta är inte orimligt.
Om man ser på konsumenten i Storbritannien som köper en Rover, som Lange pekat på, eller vilket annat bilmärke i Storbritannien som helst för den delen och som i åratal har betalat överpriser för dessa bilar, långt över jämförbara priser i andra delar av Europa, varför skall de betala?
De har redan betalat.
Varför skulle de här människorna, som skattebetalare eller som framtida bilköpare, åter betala för skrotning av ett fordon som tillverkaren har gjort vinst på?
Jag kan inte acceptera det.
Enligt vissa ändringsförslag här i dag föreslås det att detta bör vara fallet.
Jag kan inte acceptera det och jag kommer inte att rösta för det.
Ansvaret för dessa bilar ligger hos tillverkaren.
Det är tillverkaren som måste sörja för infrastrukturen och stå för en rimlig del av skrotningskostnaderna.
Den gemensamma ståndpunkten utesluter inte möjligheten att staten skulle kunna ge bidrag.
Den gemensamma ståndpunkten är en rimlig kompromiss.
En del av dagens ändringsförslag är fullständigt orimliga då de helt och hållet fråntar biltillverkaren ansvaret för att betala en liten del, om ens någon, av skrotningskostnaden för bilar i användning.
Jag kan inte acceptera detta och på skattebetalarnas och de europeiska konsumenternas vägnar röstar jag emot dessa ändringsförslag.
