# ID: svediakorp-gov396063
# author: Thomas-Mauro (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 470
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
I dag måste Europaparlamentet åta sig ett verkligt ansvar.
Det handlar om vad vi skall göra med de miljoner fordon som vi överger varje år.
I vissa av våra stater har frivilliga miljöavtal redan tecknats för att våra diken, kanaler och fält inte längre skall fyllas av anskrämliga och farliga vrak, som en och annan skrämd höna har flytt.
Jag kommer från ett land som är stolt över sin bilindustri och dess kommersiella framgångar, såväl i Europa som i tredje land.
Mitt lands internationella nimbus är en mätare på dess betydelse.
Jag känner till den europeiska bilindustrins aktiva beteende; den har satt igång ett omfattande forskningsprogram i syfte att upprätta ett nationellt informationssystem för nedmontering av gamla fordon.
Jag är medveten om vilka svårigheter rådet har stött på för att finna en kompromiss.
Därför måste vi i dag vara alkemister med förståelse och omsorg om vår miljö.
Detta sekel kommer att bli avfallshanteringens sekel, i annat fall blir det inget sekel alls.
För min del bör man tillämpa principen att den som förorenar skall betala.
Jag är säker på att bilindustrin, som visar en ständigt större respekt för miljön, har förväntat sig en sådan insikt.
Den tar dessutom sitt ansvar.
Men det åligger staterna att genomföra detta direktiv, och vi får akta oss för att göra det alltför detaljerat, eftersom de industriella traditionerna, nedmonterings- och skrotningsprocesserna ser olika ut beroende på om man är i Italien eller Finland.
Jag motsätter mig det faktum att bilägarna skall göras ansvariga.
Alla dessa kvinnor och män som rör på sig överallt i Europa, de betalar sin bil, sin nationella skatt, sin katalysator, sin bränsleskatt - de betalar således redan ett mycket högt pris för denna fantastiska maskin och friheten att förflytta sig.
Det skulle vara väl oförsiktigt - av mina kolleger i de stora grupperna med federalistisk böjelse - att vilja göra Europaparlamentet så impopulärt genom att kunna tänka sig ett delat ansvar mellan ägaren och tillverkaren.
Hur skall man dessutom kunna skapa en fond för att betala fordonsåtervinningen och förvaltningen av inomeuropeiska operationer?
Vem kommer att betala återvinningen av min bil som jag köpt i Frankrike om jag låter registrera den i Belgien?
Vilken nationell fond kommer att ta på sig ansvaret för mitt uttjänta fordon?
Vi får också akta oss för att oroa företagarvärlden med den rättsliga osäkerhet som har att göra med en oacceptabel retroaktivitet.
Det är inte vår sak, här, att i dag dra igång en vedergällningsaktion med stöd av lagstiftning, vi bör i stället fortsätta på vår väg genom att förorda en hållbar utveckling.
