# ID: svediakorp-gov396052
# author: Lange (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 477
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, kära kolleger!
När man ser de flygblad som har delats ut under de senaste veckorna så tror man att det är en möjlig miljökatastrof eller den europeiska bilindustrins död vi diskuterar här. inte något av detta stämmer.
Vi måste se med nyktra ögon på att direktivet som ligger framför oss på bordet är ett bra direktiv.
Det innebär miljömässiga framsteg för Europa, och vi kan vara stolta om vi kan få till stånd och förankra direktivet i lag.
Förvisso, det finns en punkt som vi är oense om.
Med tanke på direktivets dimensioner är det måhända en liten punkt, men det är detta oenigheterna handlar om.
Det gäller frågan om kostnaderna för återvinningen.
Här skiljer vi oss i väsentliga delar från diskussionen i rådet förra året.
Där drogs nämligen kostnadsbefrielsen för sista ägaren och frågan om finansieringen över en kam, och kostnadsbefrielsen för sista ägaren ifrågasattes.
Vi här i kammaren fattade entydigt beslut i februari förra året - och detta stöder vi, just vi socialdemokrater - kostnadsbefrielsen för sista ägaren är för oss odiskutabel!
Men vem betalar för de fordon som skall skrotas och tas om hand?
För oss är det självklart att tillverkaren skall göra detta vad gäller nya bilar, därför att detta också är ett incitament för tillverkaren att ta fram och tillverka återvinningsvänliga bilar.
Men vad händer med fordonen som rullar på gatorna?
Ett exempel: Firman Rover i Storbritannien skulle, om man blev ansvarig för alla uttjänta fordon, bli ansvarig för 5,8 miljoner bilar i Europeiska unionen och omgående tvingas öronmärka 250 miljoner euro för att spara ihop till återvinningskostnaderna, medan en tillverkare av liknande bilar från Korea behöver lägga undan ett peanuts-belopp - som en företrädare för Deutsche Bank en gång uttryckte det.
Här finns en snedvridning av konkurrensen som inte har med miljöskyddet att göra utan enbart inverkar på investeringsförmågan, och på arbeten för de människor som bygger bilar här i Europa.
I så måtto föreslår jag att en fond för de gamla fordonen bildas, ur vilken återvinningskostnaderna för de uttjänta fordonen sedan betalas så att principen om kostnadsbefrielse säkras.
Jag kan förstå att kolleger från länder utan biltillverkning säger ja, tillverkarna skall betala alltihop, och problemet med snedvridningen av konkurrensen genom öronmärkta reserver intresserar oss inte!
Men jag ber dessa kolleger visa solidaritet med de drygt två miljoner människor som tillverkar bilar i Europa, som på så sätt finansierar sina liv, så att dessa arbetsplatser kan garanteras även i framtiden.
Jag är för stränga miljökrav, det vet ni från Auto / Oil-programmet och diskussionen om gränsvärdena för avgaser.
Men jag anser att kraven måste vara lika för alla!
