# ID: svediakorp-gov396050
# author: Florenz (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 889
# sentences: 48
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade damer och herrar, kära kolleger!
Årligen skrotas nio miljoner bilar i Europa.
Trots det faktum att dessa nio miljoner bilar inte längre kan köras har de den egenskapen att man handlar med dessa även mindre legalt även över gränserna, inte bara över gemenskapens inre gränser utan även över gränser som ligger utanför unionen.
Därför är det principiellt riktigt att Europeiska unionen upprättar allmänna spelregler för hur dessa nio miljoner fordon per år skall återvinnas och tas om hand.
Direktivet har enligt oss ett par svagheter som vi gärna vill rätta till här i kammaren genom ett direktiv som då verkligen blir framtidsinriktat.
Därför finns det en mängd ändringsförslag.
Jag personligen anser att man genom direktivets tillämpningsområde skjuter över målet.
Jag anser det inte nödvändigt att veteranbilar skall utgöra en del av direktivet.
Jag tycker heller inte att motorcyklar bör omfattas av direktivet, eftersom återanvändningen i fråga om motorcyklar är en så särskild kulturform att det inte behövs några europeiska direktiv för detta.
Inte heller för specialfordon eftersträvar jag nödvändigtvis höga återanvändningsnivåer.
Min önskan är den att specialfordon såsom ambulanser skall nå höga räddningsnivåer.
Det är mitt huvudsakliga bekymmer på det området.
Återvinningskraven på hur avfall från bilar skall hanteras i Europa föreskrivs efter mitt förmenande på ett bra sätt i direktivet.
Här kan det få stanna vid det som kommissionen har föreslagit.
Medlemsstaterna sörjer för att det finns motsvarande insamlingsanläggning där man tappar ur bilarna, tar hand om exempelvis över 32 miljoner spillolja, tömmer dem på bromsvätska etc.
En viktig komponent i direktivet är frågan: Vad vi skall göra med de gamla bildelarna?
Vad gör vi med de skrotade produkterna?
Man får inte blunda för att det kvantifierade målet är en viktig punkt när det gäller recycling (återvinning) och återanvändning (recovering) och vad det nu är, men det är inte den enda punkten.
För vi skall inte glömma: under en bils livscykel faller 80 procent av miljöbelastningen på körningen, 1 procent på sluthanteringen och 19 procent på tillverkningen av bilen.
Kvantifierade målsättningar är sålunda inte den enda parametern vid frågan om miljökonsekvenserna, utan en av många.
Jag är naturligtvis av den uppfattningen att vi behöver rigorösa mål.
Men kvoterna får inte bli ett självändamål, utan vi måste inse att helhetssynen på hur bilen belastar miljön är viktig.
Jag ser mycket hellre att vi kommer bort från en bil som i dag väger 1 400 kilo, som körs i genomsnitt i 200 000 km, till en bil som i framtiden väger endast 1 000 kilo och också körs i 200 000 km.
Trots allt skulle det då transporteras 400 kilo gånger 200 000 km mindre.
Detta är det sanna miljöpolitiska framsteget, för det leder till en kraftig minskning av koldioxid och detta är, om jag har förstått Kyotoprotokollet rätt, den viktiga beståndsdelen.
Därför tror vi att fordon som i framtiden på ett imponerande och påvisbart sätt använder sig av lättviktsmetoder producerar mindre koldioxid och ges speciella preferenser i förbränningskvoten.
Detta skall inte den enskilda medlemsstaten besluta om, utan det är ni, fru kommissionär, som tillsammans med er stab skall besluta om huruvida dessa lättviktsfordon - många talar även om 3-liter-bilar - skall erhålla speciella preferenser.
Vi är av den uppfattningen att det är riktigt.
Låt mig säga något om kostnaderna.
Vissa säger att tillverkarna borde få bära hela kostnaden - det skulle vara riktigt och mycket konsumentvänligt.
Detta kan man ifrågasätta mycket starkt, för tillverkarna kommer att lägga över alla kostnader på konsumenterna och tillägna sig ett återvinningsmonopol som borde vara statligt.
Jag kan bara varna er för att rösta för detta.
Det finns ändringsförslag som går ut på att kostnaderna skall delas, hälften åt tillverkarna och den andra hälften åt nybilsköparna.
Ur en sådan pool, ett sådant system, hur ni nu än föreställer er detta, kan man då från och med 2006 återta alla fordon i bilparken utan kostnad för den sista ägaren.
Detta är också min grupps uttryckliga önskan.
Vårt förslag om delning av kostnaderna har en alldeles avgörande fördel, nämligen att vi slipper bli domstolskandidat så snart vi har antagit direktivet.
För den återverkan som bilindustrin så listigt betalar tillbaka med är ett allvarligt problem som vi rimligen måste ta hänsyn till.
Därför föreslår jag att kostnaderna delas av den första ägaren och tillverkaren.
Förbud mot vissa material - naturligtvis behöver vi förbud mot vissa material.
Det finns farliga komponenter i bilen, dessa måste på sikt förbjudas.
Till det behöver vi ett instrument för påtryckningar.
Kommissionen har lagt fram några förslag som var för stränga, och vi har tagit fram alternativ till dessa.
Det finns en mängd bra ändringsförslag.
Parlamentet har fått större befogenheter.
Så låt oss utnyttja dessa!
Låt oss vara modiga nog att lägga fram och utveckla ett direktiv som pekar in i framtiden.
Ett direktiv som utvecklas endast för direktivens egen skull vore inte värdigt kammaren.
Jag ber om ert stöd.
