# ID: svediakorp-gov396043
# author: Junker (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 360
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, mina damer och herrar!
Som vi har hört, har alla våra grupper en gemensam politisk fiende, och det är rådet.
Utskottets för kultur beslut hamnar ju inte av en tillfällighet alltid i ett förlikningsförfarande, ty det är alltid något medlemsland i rådet som tar kulturen till gisslan för andra intressen.
Så visar sig enhällighetsprincipen vara ett första klassens blockadinstrument.
I nästan två år har man brottats för att uppnå en genomförbar kompromiss, innan Europaparlamentet nu äntligen kan ge grönt ljus.
Inte ens det faktum att de föregående programmen Kaleidoskop, Ariane och Rafael löpte ut kunde beveka rådet.
Det krävdes ett pilotprogram för att överbrygga detta.
Det har än en gång tydliggjort svagheterna i Europeiska unionens kulturpolitiska åtgärder.
Den politiska kampen om anslagsfördelningen och programutformningen står inte i någon proportion till volymen på stöden.
Av 410 framställningar år 1999 kunde bara 55 projekt med en mager totalvolym om 6,07 miljoner euro beaktas.
Beträffande föreliggande program var rådet inte berett att komma parlamentet till mötes med en enda euro!
Alltså stannar vi kvar på blygsamma 167 miljoner till år 2004.
Det motsvarar utgifterna för ett enda medelstort tyskt operahus under samma period, medan denna summa här i Europa är avsedd för 29 länder i över 5 år.
Det är ett krasst missförhållande!
Alltså måste vi då vredgat finna oss till rätta med att vi åtminstone i fråga om innehållet har fått igenom en del.
Det har ju också redan lyckligtvis skildrats.
Hoppet kvarstår att det en dag kommer att bli möjligt att förmå rådet att ändra inställning.
Kanske kommer man ju också att begripa att Europeiska unionens kulturella aktiviteter inte utgör någon fara, utan en möjlighet!
Kulturellt samarbete - även detta har skildrats - bidrar sannerligen till att ge en identitet, mycket mer än alla viktiga transportdirektiv.
Att man främjar kulturen bemöts med allmän acceptans, vilket man sannerligen inte kan påstå om alla politiska beslut.
Vad är det alltså, frågar jag er, som rådet är ängsligt för?
