# ID: svediakorp-gov396034
# author: Graca Moura (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 795
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Trots artikel 151 i Amsterdamfördraget har kulturen varit den sektor som dragit det kortaste strået i den krympande programapparaten och när det gäller de finansiella, tekniska och mänskliga resurser som mobiliserats för det europeiska projektet.
Man kan säga att de mål som för 50 år sedan var grundvalen för det " europeiska hus " vi i dag lever i var mera specifikt ekonomiska och sociala.
Man kan också säga att den europeiska politiken under de här fem årtiondena har påverkats av många olika impulser i de mest varierande konjunkturer och av många olika skäl.
I sinnet hos Europas grundare måste det dock ha funnits en civilisationstanke som fick oss att vilja skapa hållbara förutsättningar för fred.
En sådan tanke är baserad på omfattande kulturell mångfald.
Ett Europa med en nationell identitet kan leva i fred och välmåga under väldigt lång tid, en förutsättning är dock att vitaliteten i den kulturella mångfalden bevaras, att den förbittrade småaktighet och agressivitet som i regel leder till överdriven nationalism elimineras.
För att möjliggöra detta är det absolut nödvändigt att vi har kunskap om varandra och att vi utgår från värden av sann mänsklighet och tolerans när det gäller de artistiska och kulturella uttrycken, uttryck som slår rot i den bördiga europeiska myllan och som talar om vad som är det mest storsinta och sinnrika i den mänskliga själen.
För att denna vetskap och denna utgångspunkt fullt ut skall bli möjlig måste vi följaktligen enas om hur kulturen i den europeiska demokratin skall uppfattas.
Den faktiska konvergensen, den ekonomiska och sociala sammanhållningen, kampen mot arbetslöshet och utanförskap och till och med konkurrensen är tvivelsutan förutsättningarna för att skapa större jämlikhet, större tillväxt, bättre livskvalitet och bättre möjligheter för de europeiska medborgarna.
Den gemensamma försvars- och säkerhetspolitiken kan säkert också förstärka den europeiska identiteten och bekräftelsen i världen.
Den politik som bedrivs för värnandet om de mänskliga rättigheterna är också tvivelsutan ett universellt projekt.
Kan man inte i det kulturpolitiska arbetet ge allt detta en djupare mening och klarare kriterium, så kan varken Europa eller den europeiska demokratin gå mycket längre.
Det är genom kulturen och bara genom den som miljontals medborgare kan känna sig som européer och odla, bearbeta och fördjupa känslan av att tillhöra Europa.
Fru talman, det är detta vingslag som har saknats i den europeiska politiken.
Man talar om kultur, om kulturellt samarbete, emblematiska åtgärder, stora initiativ, nätverk av agenter och kulturella operatörer, men man undviker noggrant att hänvisa till den kulturella politiken vid de europeiska institutionerna, som för övrigt inte på något sätt skulle kollidera med subsidiaritetsprincipen.
Samtidigt talar man, ibland retoriskt uttrycksfullt, om kulturens betydelse för det europeiska projektet, men löjliga summor reserveras för program som beständigt och regelbundet borde betjäna mer än 300 miljoner människor och ge dem tillträde till ett fädernearv som tillhör dem och som skulle kunna väcka en aktiv och interaktiv lust för de stora värdena och de stora skapelserna.
Europas medborgare, som vi här företräder, har rätt att av unionens institutioner kräva en fastare, effektivare och mera europeisk hållning.
Sådana överväganden kan ses som en början till kammarens erkännande av det gemensamma projektet Kultur 2000-programmet, godkänt av förlikningskommittén den 9 december.
Kom ihåg att Kultur 2000 ger oss ett unikt finansierings- och programplaneringsinstrument för det kulturella samarbetet.
Resultatet av förlikningen var tillfredsställande när det gäller nästan alla de ändringsförslag som godkändes vid andra behandlingen, den grundläggande förståelsen hos parlamentet kan därmed skäligen anses rättfärdigad, särskilt beträffande den politiska prioriteringen att skapa förutsättningar för att åtgärderna i Kultur 2000 skall nå så många medborgare som möjligt.
Beträffande budgetaspekterna så mötte parlamentets delegation rådets okuvlighet när det gäller den anslagsökning på 167 miljoner euro som man till en början hade förutspått.
Man stannade vid en från den här ståndpunkten sett förmildrande lösning, för övrigt genomförbar enbart tack vare kommissionär Viviane Redings försök att finna en konstruktiv lösning.
Kommissionen kunde därmed förbinda sig att före den 30 juni 2002 lägga fram ett betänkande om programmets funktion där man uttalar sig om de tillgängliga finansiella resurserna i fråga om kapacitet eller inkapacitet och där man föreslår en eventuell revidering av den punkten.
Vi får dock inte dölja att framgången av ett sådant förslag i korthet beror på om man under tiden har funnit någon institutionell mekanism som motsvarar den egentliga meningen med termen " förlikning ".
Avslutningsvis uppmanar jag kammaren att ge det gemensamma av förlikningskommittén godkända projektet Kultur 2000-programmet sitt absoluta stöd och jag önskar programmet all välgång.
