# ID: svediakorp-gov396008
# author: Brok (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 708
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kolleger!
Jag ber er ursäkta att jag är försenad, men i dag är tyvärr denna andra politiska fråga fortfarande på föredragningslistan.
Utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik rekommenderar att ni lösgör dessa 35 miljoner euro, och den rekommendationen ger man eftersom dessa pengar verkligen kan komma de drabbade människorna till godo.
Det vi är kritiska till är inte så graverande att vi inte vill hjälpa människorna där nere.
Men det betyder inte att vi glömmer bort kritiken.
Vi skulle naturligtvis redan ha kommit mycket längre i vårt förfarande om rådets förvaltning inte hade glömt bort att på ett tidigt stadium informera Europaparlamentet och officiellt lämna information till det.
Endast på så sätt hade vi kunnat genomföra ett verkligt förnuftigt, djupgående samråd i saken.
Jag ber förvaltningen att se till att detta inte kan hända i framtiden.
Endast för de drabbade människornas skull är vi beredda att bortse från det och dra konsekvenserna av det.
Men vi måste se till att vi här inför bestämda villkor.
Ett villkor är att pengarna ges dit där de kommer att användas på ett klokt sätt, och inte till dem som möjligen kan använda pengarna för att tjäna andra syften, dvs. dessa pengar bör verkligen gå in i Kouchners ansvarsområde och inte till andra områden.
För det andra: Även om kommissionen och rådet här intar en annan ståndpunkt, eftersom de där ser realistiska problem, anser vi att de andra givarna också måste uppfylla de åtaganden som de har ingått.
Detta är en mission som står under FN: s ansvarsområde, och det får inte vara så att enbart Europeiska unionen uppfyller sina förpliktelser!
De andra givarländerna måste uppfylla sina förpliktelser på samma sätt under denna tidsrymd till gagn för de drabbade människorna.
Detta får mig att anse att vi i framtiden rent allmänt måste befatta oss mycket intensivare med denna fråga, och inte bara när det gäller detta konkreta projekt, utan hela utvecklingen i Sydosteuropa, och den hjälp som lämnas där.
Detta är återigen ett exempel för att Europeiska unionen är beredd att hjälpa till att ge pengar, men att den politiska ledningen inte är enhetlig.
Vi har så många samordnare, som är ansvariga inför så många arbetsgivare, att vi snart måste tillsätta en samordnare för samordnarna.
Men det kanske vore bättre om de ansvariga instanserna i Europeiska unionen och de andra institutionerna, från OSSE till Förenta nationerna - skulle sätta sig ned för att införa ett enhetligt, samordnat förfarande, och granska hur man verkligen kan hjälpa människorna där.
Jag vet att man inom kommissionen intensivt funderar över hur man skall uppnå detta, men om Europeiska unionen bidrar med den största delen, då skall den också ha hand om ledningen där och sedan sköta det på ett enhetligt sätt, så att människorna verkligen blir hjälpta.
Det är ingen mening med att vi här snarast har en konkurrens mellan de olika internationella inrättningarna och sammanslutningarna, i stället för att kraften verkligen utnyttjas för att hjälpa människorna på platsen!
När jag ser att givarkonferensen för stabilitetspakten hela tiden skjuts upp, nu till slutet av mars, och att ingen vet vilka projekt som verkligen ligger bakom, när man inte kan överblicka på vilket vis det verkligen kan genomföras, och det hela tiden ges nya presskonferenser, då verkar detta inte vara rätt sätt att skapa fred och försoning mellan människorna i denna del av Europa!
Av den anledningen, kära kommission, kära ordförandeskap i rådet, vill vi också ta detta till anledning för att uppmana er att gripa detta politiska initiativ, så att vi inte åter hamnar i en sådan nödsituation att vi i slutet av en månad måste ordna upp betalningsförmågan, utan att det därmed kan ställas upp en långfristig strategi för hjälpen i denna region, och jag hoppas att ni då äntligen kan uppfylla era politiska förpliktelser, och att det inte fortsätter så som vi har upplevt det under de senaste månaderna!
