# ID: svediakorp-gov395981
# author: Barnier (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,820
# sentences: 65
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar parlamentsledamöter!
På det här stadiet och efter den debatt som jag lyssnat till mycket uppmärksamt och med stort intresse, skulle jag vilja göra några kommentarer som kompletterar de riktlinjer eller anföranden som jag redan haft äran att hålla för er de senaste veckorna, vid ordförande Prodis sida.
Herr talman, mina damer och herrar!
Era två föredragande, Dimitrakopoulos och Leinen, föreslog i det betänkande de lagt fram efter ett mycket exakt och seriöst arbete, att parlamentet skulle anta ett formellt yttrande enligt artikel 48 i fördraget och att regeringskonferensen med hjälp av detta yttrande effektivt kan inledas den 14 februari, såsom det portugisiska ordförandeskapet föreslagit.
I vårt ställe, och efter att utifrån samma artikel 48 i fördraget ha åstadkommit det yttrande som förväntades från kommissionen, är vi glada över att konferensen därför kan inledas, för övrigt tidigare än vad man ursprungligen tänkt.
Vi vet, jag vet, att alla de veckor vi har framför oss kommer att vara nyttiga veckor.
Jag skulle bara vilja göra några kommentarer efter att ha läst detta förslag till yttrande, och efter att ha lyssnat till talarna från de olika grupperna.
Mina damer och herrar!
Till att börja med förstår kommissionen den oro som flera av er uttryckt när det gäller omfattningen dagordningen för konferensen.
Jag förstår denna oro, denna fruktan att dagordningen skall vara alltför tvingande och det förefaller mig ändå som om vi kan arbeta, såsom jag sade till utskottet för konstitutionella frågor efter Helsingfors, på grundval av detta mandat från Helsingfors.
Det är just i den andan och inom ramen för detta mandat, men genom att använda alla fraser, allt som står skrivet mellan raderna i detta mandat, som kommissionen själv arbetat för sitt eget yttrande.
Vi är inte begränsade till vad man, för övrigt oriktigt, kallar de tre resterna.
Precis som Richard Corbett tycker jag inte heller om ordet " rester ", som ger en känsla av att det handlar om tre små frågor eller frågor utan betydelse.
Det handlar om tre mycket allvarliga, viktiga och svåra frågor, så svåra att det kollektiva politiska modet svek oss för att behandla dem på djupet i Amsterdam.
När det gäller oss - jag svarar Seguro, som nyss oroade sig på den punkten - har vi inte nöjt oss med dessa tre frågor, även om jag anser att de är de viktigaste och att vi nu måste behandla dem.
De är de första, de är inte de enda frågorna, herr parlamentsledamot, som konferensen måste behandla.
Vi har behandlat andra frågor och vi har tagit upp idén att andra frågor borde behandlas under denna konferens, om det portugisiska ordförandeskapet till att börja med vill, och sedan det franska, med tanke på allvaret i det vi upplever före utvidgningen.
Vi är beredda att göra det, vare sig det handlar om stadgan om de grundläggande rättigheterna, där arbetet påbörjats, eller om GUSP och de institutionella konsekvenserna av förhandlingarna som ägt rum om försvarspolitiken, eller om en mycket svår fråga som vi fortsätter att arbeta med, nämligen omorganisationen av fördragen.
Jag har hört många kommentarer om kommissionens yttrande, som tog upp alla dessa frågor och som behandlade många av dem grundligt, inbegripet exakta demonstrationer av förslag till nya artiklar, men ingen har sagt att vi befinner oss utanför mandaten från Helsingfors.
Det är därför beviset på att man samtidigt som man respekterar mandatet kan, genom att använda allt det som skrivits i mandatet och alla de öppningar det innehåller, gå till botten med frågorna.
När det gäller Europaparlamentets deltagande i arbetet med konferensen tror jag att minister Seixas da Costa är överens med mig, eftersom vi har en gemensam erfarenhet, när jag säger att det skulle vara fel av er att strunta i nivån med diskussions- och förhandlingsgruppen där era två företrädare, professor Tsatsos och Elmar Brok, kommer att arbeta.
De sista skiljeförfarandena kommer naturligtvis, såsom alltid är fallet i varje institutionell förhandling, att äga rum och jag tror att det är bra, inom rådet och framför allt bland stats- och regeringscheferna, som kommer att ha framgången för denna konferens i sina händer.
Jag vill också i förbigående påpeka att kommissionens ordförande Prodi ingår i rådet och han har för avsikt att utnyttja denna plats och denna roll, vid stats- och regeringschefernas sida, bl.a. under slutperioden.
Men vi måste noga förbereda detta arbete i rådet.
Mina damer och herrar parlamentsledamöter!
Vi får alltså inte bortse från detta förberedelse- och förfiningsarbete som jag, genom min erfarenhet från Amsterdam, vet är mycket viktigt och användbart, och man skall inte bara nöja sig med tekniska preciseringar.
Jag tror att de personliga företrädarna för utrikesministrarna, era två företrädare och jag själv som företrädare för kommissionen, kommer att gå till botten med saken, men det blir senare, på en annan nivå, där vi också skall delta, som de sista skiljedomarna kommer att genomföras.
Under hela denna konferens, mina damer och herrar, är det inte bara ställningen för förhandlarna som är viktig, utan kvaliteten i vad de säger.
Och jag vill än en gång med tanke på mina erfarenheter från Amsterdam inför parlamentet upprepa, oavsett vilken tvetydig eller svag ställning de två företrädarna från Europaparlamentet har, att före Amsterdam var kvaliteten i vad Guigou och Brok sade av stor betydelse i denna förhandling.
Jag är säker på att det blir samma sak när det gäller mig, på min plats, och jag skall se till att idéerna från era två företrädare uppmärksammas och respekteras under hela förhandlingen.
Jag är säker på att Europaparlamentet då inte blir åskådare till denna förhandling, på samma sätt som kommissionen inte heller blir det.
Mina damer och herrar parlamentsledamöter!
Vi väntar därför med stort intresse på ert yttrande senare där ni kommer att precisera prioriteringar och konkreta förslag från parlamentet inför förhandlingen.
Det är av stor vikt att de två europeiska institutioner som kommer att närvara vid dessa förhandlingar, kommissionen respektive Europaparlamentet, vid sidan av rådets medlemmar, alltid och varje dag tydligt förklarar för medborgarna i unionen vilka frågor som står på spel under denna konferens och vilka svar vi förespråkar som europeiska institutioner, med ansvar för att se till att denna utvidgade union fungerar korrekt och i allas intresse.
Mina damer och herrar parlamentsledamöter!
Under de kommande månaderna kommer alltså kommissionen att arbeta i nära samråd, och på ett intelligent sätt, med era två företrädare, professor Tsatsos och Elmar Brok, för att närma våra ståndpunkter till varandra, om det behövs.
Sannolikt kommer våra ståndpunkter och våra positioner inte alltid att vara desamma, det kommer säkerligen att föreligga skillnader, vilket är normalt.
Det som är viktigt, är att det föreligger enhetlighet, det är för att arbeta med denna enhetlighet som jag redan från början engagerat mig i mitt ämbete inom kollegiet.
Vi har alltså strävan och ambitionen, i ett mycket stort antal frågor, att befinna oss på samma våglängd och höja förhandlingen.
Det är ingen tillfällighet eftersom, jag upprepar det, det förefaller som om vi har samma ambition för denna förhandling och vi känner tillsammans att den verkligen utgör en sanningens minut för Europeiska unionen.
Herr ordförande!
Jag skulle slutligen litet snabbt vilja göra tre kompletterande kommentarer.
Till att börja med för att lyckönska och tacka ordförande Napolitano och utskottet för konstitutionella frågor för det mycket starka och originella initiativ som togs i går genom att samla kvalificerade företrädare från de nationella parlamenten, utskottet för konstitutionella frågor och kommissionen för en första gemensam debatt.
Denna dialog mellan de nationella parlamenten, Europaparlamentet och oss själva är mycket viktig.
Jag sade för övrigt att jag skulle ta mitt ansvar genom att själv besöka samtliga nationella parlament.
I morgon kommer jag att vara i London.
Om två veckor är jag i Berlin.
Om tre veckor i Paris, och sedan skall jag fortsätta, huvudstad för huvudstad, att i min tur delta i denna dialog.
Jag finner det mycket positivt och jag ville tacka er för att ni tagit detta initiativ.
Ytterligare några ord för att tacka det portugisiska ordförandeskapet och särskilt herr Seixas da Costa, för hans voluntarism.
Det han nyss sade visar tydligt på den voluntarism och den oro som också han har: det portugisiska ordförandeskapet kan inte vara ett mellanliggande ordförandeskap.
Det är detta ordförandeskap som skall inleda förhandlingen.
Vi vet mycket väl att den inte kan avslutas under dessa sex månader och att det franska ordförandeskapet sedan skall ta över, med förhoppningen att det skall avsluta förhandlingen innan år 2000 är slut.
Och inte bara avsluta, utan också lyckas med den, vilket inte är riktigt samma sak.
Att avsluta en förhandling är inte detsamma som att lyckas med den.
Ordförandeskapet kommer att ha överlämnats, men under vilka förhållanden detta överlämnande sker av er själv, herr ordförande, och av det portugisiska ordförandeskapet, blir mycket viktigt, liksom hur det sker.
Det är det arbete som vi skall genomföra tillsammans, och bl.a. med impulser från er, under några månader, vilket är mycket viktigt.
Vi hyser stort förtroende för er och vi har stora förväntningar på det sätt som det portugisiska ordförandeskapet, från ett litet land - men även om man är liten kan och bör man ha stora ambitioner - kommer att genomföra denna uppgift.
Efter att ha lyssnat till premiärminister Guterrez, utrikesministern och er själv, hyser jag detta förtroende för ambitionen hos det portugisiska ordförandeskapet och det mycket voluntaristiska sätt som det kommer att föra denna förhandling på.
Ordförandeskapet kan under dessa månader räkna med kommissionens partnerskap.
Slutligen, jag upprepar det, har vi en mycket stor ansträngning framför oss för att popularisera frågorna i denna förhandling.
Det är svåra frågor.
Det är frågor om institutionell politik och mekanik som inte alltid är lätta att förklara.
Det är ytterligare en anledning till att ledamöterna i Europaparlamentet, ministrar och kommissionärer bör ägna litet tid åt att förklara för medborgarna och bedriva en offentlig debatt.
Kommissionen kommer för sin del att ta initiativ, mina damer och herrar, till att inleda och föra denna debatt.
