# ID: svediakorp-gov395964
# author: Kaufmann (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 892
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionär, ärade kolleger!
Jag anser att man inte tillräckligt ofta och ljudligt kan säga att den föredragningslista som rådet har fastställt för regeringskonferensen är politiskt fullständigt oacceptabel, och jag vill tillfoga att jag anser att den rent av är skamlig.
Vi befinner oss nämligen i en historisk situation, där man förhandlar respektive kommer att ta upp förhandlingar med 12 stater, och nu befinner vi oss gemensamt i en situation där det inom överskådlig tid kan bli verklighet att Europa växer samman.
Men hur skall då unionen kunna utvidgas, om man inte nu - alltså före utvidgningen - ser till att man har effektiva verktyg?
Därför är vi som grupp positiva till regeringskonferensen.
Vi anser att den är absolut nödvändig och brådskande och vi hoppas att den i själva verket skall åstadkomma resultat som möjliggör en snar utvidgning av Europeiska unionen.
Min grupp, herr rådsordförande, har med tillfredsställelse noterat att rådets ordförandeskap inte är tillfreds med den nuvarande situationen.
Därför kan ni vara säkra på att även Gruppen Europeiska enade vänstern / Nordisk grön vänster kommer att arbeta för att unionen äntligen skall göra sina hemläxor.
Det handlar om varken mer eller mindre än Europas framtid, och det handlar framför allt om ett Europa som medborgarna faktiskt uppfattar som sitt eget, eftersom de kan vara med och utforma det, och eftersom de bekymmer och trångmål, problem och frågor som de dagligen möter också tas på allvar i politiken.
De slutna dörrarnas politik, samråden i den stilla kammaren, allt detta måste en gång för alla förpassas till det förflutna.
Därför krävs det öppenhet.
Jag anser att ni som ordförandeskap bör se till att tåget inte fortsätter att gå som hittills, och att människorna inte blir stående kvar på perrongen som fördragsanalfabeter.
Vi anser att det är absolut nödvändigt att man inte bara gör allt för att ge medborgarna omfattande information om vad som sker vid regeringskonferensen och resultaten av den, utan de måste snarare integreras direkt i hela reformprocessen.
Vi anser också att de politiska beslutsfattarna äntligen måste hoppa över sin skugga och efter regeringskonferensen fråga medborgarna i folkomröstningar om de är införstådda med hur deras Europa kommer att utvecklas i framtiden.
På så vis skulle vi faktiskt få ett medborgarnas Europa, och vi skulle faktiskt få en helt ny kvalitet med demokratisk legitimitet för unionen.
Jag vill klart och tydligt ta upp en annan central demokratifråga.
Som ledamot av den församling, som nu har påbörjat sitt arbete på stadgan för de grundläggande rättigheterna, vill jag klart säga: För mig och min grupp räcker det inte med att högtidligt förkunna stadgan.
Vad kommer väl medborgarna att säga när man högtidligt förkunnar rättigheter för dem, medan de inte som individer kan överklaga något?
Nej, jag tror att det bara skulle fördjupa unionens trovärdighetskris ännu mer.
Det dåliga valdeltagandet vid Europavalen bör verkligen vara en tillräcklig larmsignal för alla.
Det vi behöver är synliga rättigheter för var och en, stadgan om de grundläggande rättigheterna måste blir bindande rätt för alla människor som bor i unionen, för alla dess medborgare.
Detta är det mål som vi för medborgarnas skull gemensamt bör arbeta för, och jag förväntar mig av regeringskonferensen att beslutet från Köln i denna fråga revideras vid årets slut.
Naturligtvis handlar det också om att man har effektiva beslut och fungerande institutioner i en union med 27 och fler medlemsstater.
Med enbart en liten minireform, som rådet har bestämt sig för, kommer det inte att lyckas, och därför bör alla institutioner prövas.
Vi behöver modiga förändringar, och därvid måste vi samtidigt se till att man ägnar största uppmärksamhet åt jämställdheten mellan de stora och de små staterna.
Detta vill jag särskilt betona som ledamot från ett stort medlemsland.
Jag tackar kommissionen för de förslag den har lagt fram, och jag är säker på att vi här kommer att få omfattande diskussioner med medborgarna även i Europaparlamentet om alla de frågor som de har framkastat.
Jag vill också ta upp en sista fråga.
I parlamentets yttrande krävs det uttryckligen ändringar av fördraget när det gäller den ekonomiska politiken.
I själva verket är det så att globaliseringen av samhällsekonomin, men framför allt införandet av euron och den stabilitetspakt som är förbunden därmed, gör det nödvändigt att inte bara fråga efter bakgrunden till beslutsprocesserna.
Det som framför allt krävs är modet att kritiskt granska unionens hittillsvarande politik.
Det handlar om ett socialt rättvist Europa.
Ett socialt rättvist Europa är oförändrat högaktuellt, ty det handlar i första hand om att målinriktat ställa kampen mot massarbetslösheten och fattigdomen i centrum för unionens politik.
Hit hör därför också, enligt min åsikt, modet att ändra artikel 4 i EG-fördraget, som unionen på klassiskt nyliberalt vis definierar som en öppen marknadsekonomi med fri konkurrens, och dit hör enligt min åsikt även artikel 105 i EG-fördraget, ty Europeiska centralbanken måste äntligen få ett i fördraget fastslaget politiskt uppdrag att med sin penningpolitik främja hållbar tillväxt och sysselsättning.
