# ID: svediakorp-gov395959
# author: Seixas da Costa (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-02-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,260
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade kollegor!
Först och främst vill jag tacka föregående två talare för visat förtroende för det portugisiska ordförandeskapets arbete i frågan.
Jag tror att jag från sammanträdet i utskottet för konstitutionella frågor - senare bekräftat av portugisiska utrikesministerns uttalanden under plenarsammanträdet i parlamentet - väl har klargjort att Portugal ser sig själv som den drivande kraften bakom regeringskonferensen.
Vi tror faktiskt att det här är ett ypperligt tillfälle för en utvidgning av unionen, men vi måste handla snabbt så att vår strävan kan kombineras med vårt behov av att nå resultat fram till årets slut.
Det är ett problem som vi alla ställs inför, utan tvivel förstärkt av de svårigheter som en del regeringar har med att få igenom vissa åtgärder i sina parlament eller via eventuella nationella folkomröstningar.
Vi måste komma ihåg att vi står inför en nästan två år lång ratificeringsprocess och att det är viktigt att vi ser till att den blir framgångsrik.
Vilken hypotes som helst om ett misslyckande är ett globalt misslyckande för unionen.
Vi måste därför se till att slutresultatet av konferensarbetet är något så när rimligt och tillräckligt accepterat av allmänheten och ländernas politiska grupperingar.
Våra förslag inför konferensen mottogs enligt min mening mycket väl av de olika regeringarna.
Inrättandet av den förberedande grupp jag själv är ordförande i var också ett svar på Europaparlamentets oro över ledamöternas grad av inblandning i det här läget av förhandlingarna.
Jag räknar därför med våra vänner Brok och Tsatsos arbete, ett arbete som tveklöst kommer att vara till stor nytta i den debatt som skall föras inom gruppen.
Jag vill tillägga att det är vår tolkning som med er medverkan kommer att göras i plenum, precis som vilken annan av en medlemsstat utsedd gruppmedlem eller kommissionsledamot.
Jag menar också att portugisiska ordförandeskapets beslut att utse utrikesministern till ordförande och leda ministergruppen också skall tolkas som att man ville försäkra Europaparlamentets talman om en så jämbördig företrädare som möjligt och inte någon som skulle kunna anses som mindre värdig talmannen i en institution som denna.
Fru talman, ärade kollegor, det är svårt att göra en sammanfattning av de kontakter - och meningen med de kontakter - jag har haft med de olika länderna, jag har ju ännu inte hunnit avsluta min rundtur bland huvudstäderna under vilken jag försökte ta reda på hur länderna ser på konferensen och vilka förväntningarna är.
Jag tror dock att jag avslutningsvis kan säga att flertalet länder verkar vara beredda att inleda debatten, vilket inte nödvändigtvis betyder att man är beredd att avsluta på ett sätt som står i samklang med parlamentets tolkning av vissa nödvändiga reformer, något som vi från och med nu måste ha i åtanke.
Det finns i alla fall en öppning, från flera regeringars sida, såtillvida att man kan acceptera många av de ämnen jag föreslog.
Det är självklart att ämnen av det här slaget hör ihop med frågor av institutionell natur, något som det portugisiska ordförandeskapet menar skall ingå i dess mandat.
Detta vill jag gärna klargöra: Vårt mandat, mandatet som härrör från Helsingfors är inte bara från portugisiskt håll sett ett mandat från de tre left overs från Amsterdam.
Det mandat vi fick med oss från Helsingfors är de tre left overs från Amsterdam, men det rör sig också om institutionella frågor.
Här har vi givetvis det arbete som kan associeras med gemenskapsinstitutionerna, unionens myndigheter, problemet med ett förstärkt samarbete, en fråga som kan förknippas med alla left overs i ordets egentliga bemärkelse, men även med frågor som exempelvis unionens juridiska karaktär, förenklingen av fördragen liksom andra frågor som på ett organiskt sätt har att göra med en revision av Fördraget om Europeiska unionen och som vi menar är viktiga, nämligen de som har att göra med parlamentets struktur vid en utvidgning i efterhand, de övergångsbestämmelser som måste verkställas om utvidgning sker före utgången av parlamentets mandatperiod, liksom kommissionärernas personliga ansvar.
Nåväl, en rad frågor som vi menar att vi kan och bör sätta upp på konferensens dagordning.
Från medlemsstaternas sida har vi sett en antydan till att kunna acceptera en sådan möjlighet.
Jag vill säga att min avsikt är att initiativen under det portugisiska ordförandeskapet snabbt och med påtaglig grund skall inledas och sättas igång.
Jag har inte för avsikt att lansera de förberedande gruppernas arbeten som en enkel liten ämnesgranskning, en slags notarie som står på flera medlemsländers sida.
Jag tänker inte utge mig för att vara en notarie, jag tänker lägga fram konkreta förslag angående vissa frågor, där jag givetvis löper risken att förslagen inte får ett gott mottagande.
Vår avsikt är att dela upp den förberedande gruppens arbete i två perioder under vilka alla ämnen kommer att analyseras.
Den första perioden kommer att inledas med en omröstning med kvalificerad majoritet, därefter försöker vi identifiera de institutionella frågor som har att göra med left overs, och först därefter tar vi itu med frågan om kommissionen och röstfunderingarna.
Det förstärkta samarbetet kommer att tas upp i samband med de institutionella frågorna.
Avslutningsvis, under andra perioden, tänkte vi än en gång titta på de frågor som under tiden redan har behandlats, som har granskats vid ministersammanträdena, samt titta på de frågor som uppstått allt efter arbetets gång.
Här är det viktigt att veta om institutionernas diskussionen om säkerhets- och försvarsfrågor har mognat så att vi kan inkludera dem i slutfasen av konferensen.
Detsamma kan sägas om dokumentet om de grundläggande rättigheterna.
Vi får se om den debatt som skall föras vid institutionerna om den här frågan kan få oss att dra den slutsatsen att ta med den i regeringskonferensen, det vill säga under årets andra hälft.
Detta är i princip ordförandeskapets avsikt.
Vi kommer att avge en rapport till Europeiska rådet i Lissabon, en rapport som givetvis måste baseras på sakuppgifter, eftersom rapporten skrivs i mars och konferensen bara började i februari.
Vi hoppas att den andra rapporten, den rapport som ordförandeskapet kommer att lämna vid det andra Europeiska rådet, kommer att vara mera substantiell och något mera konkret, konkret när det gäller fördragstexterna, om nu det är möjligt.
Vi noterar kommissionens förslag.
Ordförandeskapet kommer att ta emot förslagen och på lämpligt sätt ta upp dem till behandling under konferensen, oberoende av detta kan varje medlemsstat begrunda de lösningar som kommissionen föregriper i sitt förslag.
Vi hoppas kunna inkludera alla förslag och dokument som medlemsstaterna kan tänkas skicka oss i den här frågan.
För övrigt kommer vi att vädja till medlemsländerna att så fort som möjligt sända in sina bidrag till konferensen så att de inte ankommer för sent.
Konferensen är alltid öppen för förslag från medlemsländerna, men vi vill att de snarast definierar sina ståndpunkter.
Fru talman och ärade kollegor, detta är enligt vår mening det viktiga med konferensen.
Från vår sida är vi med andra ord fast beslutna att arbetet under halvåret med portugisiskt ordförandeskap, under vilket regeringskonferensen äger rum, blir effektivt och seriöst.
Vi hoppas att vi till det franska ordförandeskapet kan överlämna något påtagligt och i viss mån representativt för de tendenser som har sprungit fram hos medlemsländerna under arbetets gång.
