# ID: svediakorp-gov395883
# author: MacCormick (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 416
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag talar i dag som företrädare för de kolleger som står bakom det andra förslaget på dagordningen, som har förelagts parlamentet.
De beklagar att de inte kan närvara själva.
Även om jag inte är lika insatt i frågan är jag glad över detta tillfälle att företräda dem och Gruppen De gröna / Europeiska fria alliansen.
Som parlamentariker gör vi oss ofta skyldiga till klagomål på olägenheter i vårt liv, när vi reser mellan två, tre eller fyra städer, sitter på trånga kontor och så vidare.
Därför är det ett ögonblick som manar till ödmjukhet att inför parlamentet tala om detta ämne och begrunda de problem och faror som möter de modiga människor som ger sig ut som biståndsarbetare i tredje världen.
Vi kan bara stanna upp och tänka på förhållanden under vilka de lever, och tyvärr ibland också dör.
Med det vill jag ha sagt att min grupp och jag är besvikna över att våra kolleger i socialistpartiet enligt vårt förmenande tycks tappa bort behovet att fokusera på Colombia - även om de har rätt i att detta är ett generellt problem.
Det är viktigt att komma ihåg att president Pastrana besökte parlamentet så sent som i oktober och utfäste garantier om värnandet om de mänskliga rättigheterna, brottsbekämpning och upplösning av de paramilitära grupperna.
Dessa garantier har visat sig vara närmast värdelösa.
Vad som har gjorts är otillräckligt.
Enligt förslaget från min grupp måste kommissionen villkora sin närvaro och sitt arbete i landet genom att kräva en skärpning av lagarna rörande skydd av fördrivna arbetare och kräva att den colombianska regeringen garanterar deras fysiska säkerhet och materiella välbefinnande.
Det är riktigt att kommissionen måste vidhålla dessa krav.
I nästa stycke i förslaget står det att vi motsätter oss fortsatt stöd till den colombianska regeringen.
Men inte till det colombianska folket, eftersom det i nästa stycke står att vi bör fortsätta att ge stöd genom andra kanaler och styra stödet så att vi försäkrar oss om att de paramilitära grupperna inte får del av det, och att lag och ordning så snart som möjligt återupprättas i Colombia.
Hjälparbetarna är en besvärlig del av problemet, men inte hela problemet.
Det enda sättet att hejda dödandet är att upplösa de paramilitära grupperna och förse hjälparbetarna med lämpliga livvakter.
ECHO och kommissionen måste sätta press på regeringarna för att åstadkomma detta.
