# ID: svediakorp-gov395882
# author: Medina Ortega (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 469
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Kommissionär Diamantopoulous uttalande lugnar oss såtillvida att kommissionen är medveten om de problem som uppstår tack vare den bristande säkerheten för biståndsarbetare i vissa länder.
Sauquillo betonade såväl i sin muntliga fråga som i den redogörelse hon just lämnat att problemet inte är specifikt för ett visst land.
Det är sant att Colombia är ett av de länder som inte kan garantera biståndsarbetarnas säkerhet.
Det är dock inte bara Colombia det är frågan om.
Samma problem finns i många länder i Afrika och Asien, samt i andra områden.
I resolutionsförslaget uppmanas kommissionen att uttala sig i frågan.
Jag vet inte om det är det lämpligaste instrumentet, men det verkar som om kommissionen är beredd att arbeta i den här riktningen, och då är det förmodligen fördelaktigt om man började tänka på att utforma något slags dokument.
Det som enligt min mening inte verkar vara så meningsfullt är att öronmärka Colombia eller att stödja några av de ändringsförslag som lagts fram och där man till exempel föreslår att samarbetet skall brytas.
Stoppas samarbetet med sådana här länder kommer medborgarna att åsamkas stor skada.
Låt oss inte hindra detta samarbete, det är nämligen ett osjälviskt samarbete av människor som vet vilka risker de utsätter sig för.
Säger man å andra sidan att man kan vara utan ett regeringssamarbete så känner man inte till verkligheten.
Jag har besökt ett flertal områden i Colombia och förutom de normala faktorerna - det är ett svårt land - så finns ytterligare ett problem eftersom det finns olika grupperingar och man vet inte vilken av dem som kan mörda.
Utan regeringshjälp blir samarbetet absolut omöjligt.
Jag menar att debatten är viktig när det gäller att påminna kommissionen om vad som håller på att hända.
Kommissionen har lugnat oss med att säga att det är en fråga som oroar, men vi måste se situationen som den är.
Det internationella samarbetet måste fortsätta.
Europeiska gemenskapen måste fortsätta att föregå med gott exempel och visa vad ett internationellt samarbete är, vi måste stödja våra biståndsarbetare och det vore önskvärt att man härifrån, från gemenskapsinstitutionerna, medlemsländernas regeringar och givetvis mottagarländernas regeringar, garanterar säkerheten för de här människorna.
Först med ett förebyggande skydd.
Sedan med rättsliga åtgärder.
De colombianska myndigheterna försäkrar mig att ett rättsligt förfarande har inletts och att en person har häktats.
I Colombia är den dömande makten mycket självständig och den verkställande makten har ingen befogenhet att sätta sig över brottslighet utan man måste följa vanliga straffrättsliga förfaranden.
Kommissionär Diamantopoulou, jag uppmanar er att fortsätta på den väg ni har slagit in och jag hoppas att vi kan förbättra säkerheten för våra biståndsarbetare.
