# ID: svediakorp-gov395869
# author: Diamantopoulou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 656
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag skulle vilja inleda med att säga att de ofta förekommande ändringarna i lagstiftningen som rör den gemensamma fiskeripolitiken visar på den dynamik som finns på detta område.
En dynamik som inte kunde komma till uttryck inom ramen för funktionen av den föregående rådgivande kommittén för fiske, och det var därför detta lagstiftningsförslag lades fram.
Målet med detta förslag är att skapa en effektivare och mer påtaglig relation mellan kommissionen och den rådgivande kommittén för fiske.
Det krävdes tre års arbete för att kommissionen skulle komma fram till detta förslag.
1997 fick en oberoende byrå i uppdrag att genomföra en undersökning, och den ledde till två slutsatser.
Den första är att fiskeripolitiken inte är av intresse enbart för fiskeindustrin utan att den nu även berör andra delar av samhället.
Och det är någonting som vi måste beakta.
För det andra svarade inte det sätt som den rådgivande kommittén fungerade på mot de behov som hanteringen av komplicerade frågor krävde.
Nå, lagstiftningsförslaget består av tre delar: Den första gäller reformen av den rådgivande kommittén, som nu består av 20 medlemmar, i stället för 45, och vars deltagare till 60 procent kommer från fiskeorganisationerna, till 25 procent från industri- och affärsföretagen i branschen och till 15 procent från miljöorganisationerna.
Man har alltså försökt ordna det så att kommissionen skall kunna inhämta åsikter inte bara från yrkes- och branschfolket utan även från själva samhället.
Lagstiftningsförslagets andra del gäller åtgärder för att stärka de organisationer som företräder de kretsar som berörs av den gemensamma fiskeripolitiken, särskilt de europeiska yrkesfiskarorganisationerna.
Den tredje delen handlar om att förbättra kontakterna mellan Generaldirektoratet för fiske och dessa kretsar.
Lagstiftningsförslaget handlar om de två sistnämnda punkterna, men jag vill upprepa att det slutgiltiga förslaget föregicks av en lång period av överläggningar avseende kommitténs sammansättning.
Den 26 oktober var detta förslag föremål för en första granskning i rådet, som redan väntar på parlamentets yttrande för att kunna gå vidare i sitt arbete.
Jag vill särskilt ge komplimanger till Ramos för den enastående kvaliteten på hennes betänkande, liksom jag vill ge komplimanger till parlamentets fiskeriutskott för vårt mycket goda samarbete och för arbetet med denna text.
Jag skulle vilja kommentera ändringsförslagen och redogöra för kommissionens ståndpunkter.
Parlamentets utskott har utarbetat tre ändringsförslag.
I det första tar man upp parlamentets önskan om att yrkesorganisationernas betalningar skall kontrolleras noga, så att de exakt motsvarar de mål som har fastställts i lagstiftningsförslaget.
Kommissionen instämmer i detta och godkänner ändringsförslaget.
Vad beträffar det andra ändringsförslaget, instämmer kommissionen i parlamentets åsikt att all information om kommitténs arbete och om de många kontakter som kommittén har måste redovisas.
Att sammanställa en årsrapport är, med tanke på verksamhetens omfång, ett mycket krävande arbete för det redan tungt belastade generaldirektoratet för fiske, som inte skulle medföra några tydligt urskillningsbara vinster.
I det tredje ändringsförslaget inbegrips innehållet i det andra, och det handlar om representationen i den rådgivande kommittén, det vill säga om deltagande av alla nationaliteter.
Vi håller med om att det bör säkerställas att hela sektorn på ett balanserat sätt företräds i kommittén, men vi tvivlar på i vilken utsträckning - och det har framkommit såväl i undersökningarna som under dialogen - denna balans bör fastställas på grundval av nationalitet.
Kommissionen vill stärka de europeiska organisationerna, som har alla möjligheter att själva ombesörja den nationella representationen eller representationen för särskilda kategorier, när de bedömer att det är nödvändigt.
Jag skall avsluta med att säga att kommissionen godtar ändringsförslag 1, i vilket gemenskapen uppmanas att stärka den offentliga kontrollen, men att den anser det vara lämpligt, av de skäl som jag har redogjort för ovan, att förkasta ändringsförslagen 2 och 3.
