# ID: svediakorp-gov395856
# author: Langenhagen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 568
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag stöder i stor utsträckning vad Miguélez just så modigt har framfört.
Ty under förmiddagen i dag har vi en fråga på föredragningslistan som kommer att få långtgående effekter för den gemensamma fiskeripolitikens framtid i Europa: att stärka dialogen med fiskeindustrin om den gemensamma europeiska fiskeripolitiken.
Inom Europaparlamentet har vi redan i flera år fört en dialog med fiskeindustrin.
Våra delegationer besöker också Europas fiskeregioner för att ställa frågor lokalt.
På så vis kan vi få en bättre inblick i problemen för dem som på ort och ställe dagligen måste leva och arbeta med de europeiska förordningarna.
Denna vecka besökte jag den s.k. gröna veckan, jordbruksmässan i Berlin, och jag hade där en diskussion med företrädarna för den tyska fiskerinäringen.
Frågan är högaktuell och explosiv, i synnerhet som vi står inför en reform av den europeiska gemensamma fiskeripolitiken år 2002.
Principiellt skall politiken se till att alla intressen blir rimligt beaktade, och att det framför allt sker ett hållbart utnyttjande av fiskresurserna.
Kommunikationen mellan fiskerinäringen och gemenskapens organ måste löpa i båda riktningarna.
Industrin måste formulera sina behov och meddela kommissionen dem.
Å andra sidan måste kommissionen förbereda föreskrifterna och besluten och informera om dem.
Det som efterfrågas är en dialog, och inte en monolog.
Det har kommissionen insett.
Och endast om man har kännedom om problematiken, svårigheterna och möjligheterna till lösningar, vilka de berörda parterna bäst känner till, kommer man i framtiden att kunna fatta lämpliga beslut.
För att uppnå detta mål har kommissionen tagit två steg.
Med föreliggande förslag till förordning siktar kommissionen på att stärka de europeiska yrkesorganisationerna - med all rätt.
En dialog kan dock bara föras om ifrågavarande samtalspartner inom fiskerinäringen också får ekonomiskt stöd för att över huvud taget kunna delta i samtalen i Bryssel, dock utan att deras oberoende undergrävs.
För detta har ca 400 000 euro avsatts i år.
Huruvida dialogen blir framgångsrik kommer dock enbart att bero av hur kommissionen i de lokala regionerna kommer att kunna göra de komplexa tekniska aspekterna förståeliga med hjälp av sina informationsåtgärder.
Jag stöder därför uttryckligen dagens initiativ från kommissionen.
Samtidigt måste jag ändå uttala ett stort " men ".
Det gäller nämligen det andra steget, som Miguélez också har nämnt här.
Det handlar om reformen av den viktiga rådgivande kommittén för fiske och vattenbruk.
Detta är grunden för dialogen.
Varför rådfrågades inte Europaparlamentet när det gällde utformningen, organisationen och uppgifterna för detta så viktiga mellanled i den eftersträvade dialogen, dvs. just den rådgivande kommittén för fiske och vattenbruk?
Detta är en brist, som vi kommer att fortsätta att kritisera.
Ytterligare några små " men " ser jag i svårigheterna att finna verkliga representativa företrädare för de olika sektorerna i den splittrade struktur som fisket utgör, med den geografiska mångsidigheten och den svaga organisationsstrukturen.
Här gäller det att äntligen skapa tillämpningsbara villkor.
Men förutsättningen är också att vi kanske överväger en ny organisationsstruktur inom fiskerinäringen.
Detta förutsätter dock återigen ett förtroende från de berörda yrkesfiskarna för politiken i allmänhet och för den europeiska gemensamma fiskeripolitiken i synnerhet.
Därför - det ber jag er - bör vi i framtiden göra så intensiva ansträngningar som möjligt.
