# ID: svediakorp-gov395855
# author: Miguélez Ramos (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 700
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
Med den förordning vi i dag granskar försöker man förstärka dialogen med industrin och andra berörda för den gemensamma fiskeripolitiken.
Kommissionen vill därmed försäkra sig om att informationen om yrkessektorns behov verkligen når fram och samtidigt underlätta en spridning av normgivande regler och gemenskapsbeslut inom ramen för fiskeripolitiken.
Fiskeriutskottet stöder givetvis det här förslaget till förordning.
För att kunna utforma förslag och utöva sina befogenheter behöver Europeiska kommissionen få lära känna verkligheten genom en dialog med de yrkesmän som ingår i denna.
Förslaget till förordning föregicks av en reform av den rådgivande kommittén för fiske och jordbruk, ett rådgivande organ som inrättades 1971, och där alla yrkesgrupper ingår.
Sammanfattningsvis innebar reformen att nämnda organ aktualiserades genom att man införlivade andra huvudaktörer som under senare år har kommit att spela än allt viktigare roll i hanteringen av en förnuftig utvinning av resurserna, som till exempel de icke-statliga organisationer som är aktiva inom olika utvecklingsområden, miljöföreningar, konsumenter samt vetenskapsmän.
Reformen förde också med sig att sektorer som förut var underrepresenterade fick en större plats - fiskeodlingen samt marknadsföringen av produkterna.
Man ändrade även på antalet kommittéledamöter i plenum och specialiserade arbetsgrupper inrättades.
Jag skulle vilja säga att kärnpunkten i reformen av den rådgivande kommittén är att man nu prioriterar de organisationer som är representerade på gemenskapsnivå, så att kommittén inte bara blir ett språkrör för nationella ståndpunkter.
Parlamentets fiskeriutskott, och framför allt jag som föredragande för betänkandet, har starkt kritiserat det faktum att kommissionen inte rådfrågade oss när kommittén reformerades.
Detta innebär att vi i dag måste begränsa oss till att avge ett yttrande om förslaget till förordning, enligt min mening för litet.
När det gäller de mera konkreta områdena i kommissionens förslag att främja spridandet av information om den gemensamma fiskeripolitiken, de mål, mekanismer och lagbestämmelser som berör sektorn, så stöder vi dem till fullo.
Beslutar sig kommissionen för att driva igenom dessa informativa bemödanden så skulle inget, ärade kollegor, göra oss gladare.
Vid kommissionärens sista inställelse inför kommissionen erkände han att det var absolut nödvändigt.
Fischler sade att vi har problem med marketing och att det är nödvändigt att informera och värna om vår modell.
Intern information - mot den egna sektorn, inom vilken man ofta inte känner till eller är felinformerad om sin egen verklighet - samt extern information.
Som ledamot i fiskeriutskottet har jag många gånger förvånat mig över den stora okunskap som allmänheten har när det gäller den gemensamma fiskeripolitiken som är av stor vikt för många medlemsländer och för unionen i sin helhet.
När det gäller den interna informationen, till den egna sektorn, uppmanar vi kommissionen att ta hänsyn till den verklighet som många fiskare lever i.
Ärade kollegor, inte alla har tillgång till den nya tekniken och därför måste informationen och kampanjerna använda sig av alla medel som står till buds, inklusive de mer traditionella.
Här vill jag uppmärksamma tidskrifternas arbete - som oroar sig alltmer för det framtida fisket i Europa - liksom radio och TV, demokratiska instrument inom räckhåll för alla.
Avslutningsvis vill jag uppmärksamma kommissionen på representativiteten i de organisationer som ingår i den rådgivande kommittén.
Dialogen mellan kommissionen och yrkesmännen är väsentlig.
För att dialogen skall bli givande måste dock de yrkesmän man samtalar med verkligen företräda de olika sektorerna i den gemensamma fiskeripolitiken.
Varken i kommissionens förslag eller i regleringen av den rådgivande kommittén har man dock förutsett att det är så det skall vara.
I en så pulveriserad sektor, med enorm geografisk spridning men liten medlemsanslutning, riskerar man att kommissionens samtalspartner på gemenskapsnivå inte företräder de olika sektorerna på ett trovärdigt sätt.
För att öka representativiteten och komplettera vidtagna åtgärder så vore det kanske bra om kommissionen tog vissa initiativ för att stimulera en anslutning till de branschorganisationer som för närvarande finns.
Sektorns företrädare, som utsetts till kommissionens samtalspartner, med andra ord ledamöterna, är tvungna att företräda det gemensamma intresset.
