# ID: svediakorp-gov395836
# author: Vidal-Quadras Roca (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 337
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


) Principen om lika rättigheter betraktas som fundamental och genomsyrar all gemenskapspolitik, vetenskapen får inte vara ett undantag.
Därför måste vi välkomna McNallybetänkandet samt därtill hörande uttalande från kommissionen med den förhoppningen att kammaren ger den sitt fullständiga stöd.
Jag vill ta upp tre frågor som jag anser vara av särskilt intresse.
Den första åsyftar, precis som det påpekas i betänkandet och i uttalandet, att det är länderna i söder - Italien, Portugal och Spanien - där kvinnans närvaro på det vetenskapliga området är mera jämställd, vilket visar att det är viktigt, som i det dagliga livet, att inte tro på alla klichéer.
Den andra frågan berör kvoterna.
Det är omöjligt att inte beakta kvantitativa faktorer vid utvärderingen av en politik, men kvoterna måste tolkas mera allmänt för att se vilka tendenser som finns, det vill säga som ett mål som vi på kort eller längre sikt bör nå, något vi bör tillämpa i mera allmänna ordalag och inte som en siffra som vi hårdnackat och automatiskt måste ålägga varje rådgivande grupp och varje utvärderingsgrupp.
Incitament, stimulans, befrämjande åtgärder, eliminering av hinder och annat som kan vara till förfång måste utan avbrott försöka åstadkommas.
Vad vi i alla fall aldrig kan göra är att spänna spannet före oxarna.
Det är det gamla problemet om mål och medel.
Medlen måste vara lämpliga och väl avvägda och de får framför allt inte äventyra det högsta goda, det vill säga kvalitet, rigorism och räckvidd inom vetenskapen.
Avslutningsvis så är den tredje frågan den att vetenskapliga metoder inte har något kön.
Madame Curie tänkte på samma sätt som Lord Rutherford och madame Kowaleska tänkte på samma sätt som Elie Cartán.
Vi måste göra allt som står i vår makt för att öka kvinnors närvaro inom vetenskapen, men låt oss inte ta en genväg så att vi tappar bort oss.
(Applåder)
