# ID: svediakorp-gov395833
# author: Alyssandrakis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 409
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kolleger!
Vi undersöker i dag problemet med kvinnornas tillträde till vetenskap och forskning.
Kommissionens text, men även betänkandet, når inte sitt mål.
Till att börja med kopplar de inte ihop ämnet med den mer allmänna kvinnofrågan.
De presenterar inte kvantitativa siffror som skulle ge en tydlig bild av situationen, förutom viss statistik om proportionen mellan könen i universitetsstudierna.
Mellan universitetsstudierna och forskningssysslan är det dock en enormt avstånd.
Det största felet med texterna är emellertid att man inte fördjupar sig i frågan och att de inte pekar på orsakerna till problemen.
Den luddiga hänvisningen till förekomsten av komplexa strukturella barriärer eller till och med till att den rådande mentaliteten på forskningsområdet i allmänhet är maskulin, kan väl inte anses vara allvarliga försök att tolka situationen.
Oförmågan att utveckla produktionsfaktorerna, framför allt den mänskliga, liksom bristen på lika möjligheter, är grundläggande kännetecken för det kapitalistiska systemet.
Det har allvarliga följder för särskilt de känsligaste sociala skikten, dit unga och kvinnor räknas.
Det är ingen tillfällighet att kvinnornas situation och sociala ställning var mycket bättre i de före detta socialistiska staterna än i väst.
Det samhälle som vi lever i har skapat en ram som är fientlig mot kvinnorna.
Till exempel får politiken med ständiga och allt större nedskärningar av välfärden och demolering av de offentliga socialförsäkringssystemen till följd att kvinnan utsätts för ett större tryck att ägna sig åt sin traditionella roll.
Det gäller i högsta grad för kvinnliga forskare.
Helt klart är att problemet inte kan lösas med den så kallade flexibiliteten, inte heller med deltidssysselsättning, eftersom det inte går att bedriva forskning utan att lägga ned mycket tid och arbete.
Mot många av förslagen i resolutionen, som förslagen om en mer detaljerad statistik, en databas för kvinnliga experter, med flera, finns det knappast någon som har invändningar.
Men problemet kan inte lösas med dessa åtgärder.
Och ännu mindre kan man lösa problemet med kvoter.
Det krävs en annan politik som innebär att människan i allmänhet och kvinnorna i synnerhet respekteras och som inte har fåtalets vinst som drivande kraft och exploateringen av flertalet som mål.
Naturligtvis förväntar vi oss inte att Europeiska unionen skall driva en sådan politik.
Vi förväntar oss dock av folken i Europeiska unionen tvingar fram den.
