# ID: svediakorp-gov395829
# author: Sörensen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 456
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kommissionär Busquin, kolleger!
Vi i Gruppen De gröna / Europeiska fria alliansen har läst McNallys betänkande om kvinnor och vetenskap med stort intresse och vi är naturligtvis inte nöjda med den obalans som finns mellan kvinnornas ställning i vetenskapen och männens ställning.
Vi tycker dock att det är viktigt att den här situationen blir belyst och att det läggs fram förslag om en förbättring av kvinnornas ställning.
Kommissionär Busquin har också offentliggjort en rapport angående en studie som gjorts på uppdrag av Europeiska kommissionen.
Tolv kvinnliga vetenskapsmän från olika medlemsstater har tagit fram hårda siffror som visar obalansen i den vetenskapliga världen.
Dessutom har de lagt fram mycket konkreta förslag om förbättring av den nuvarande situationen för kvinnorna.
Av studien framgår också tydligt att orsaken till den här obalansen måste åtgärdas i vetenskapsvärlden i sig och att åtgärderna inte skall beröra kvinnor som skulle ha andra intressen och ambitioner och som skulle göra andra yrkesval.
Det visar sig vara fördomar.
Både i universiteten och i forskningsinstituten och inom industrin så finns det problempunkter.
Inom var och en av dessa arbetskretsar är det på nytt en obalans i fördelningen av funktionerna.
Andelen kvinnliga professorer varierar till exempel i medlemsstaterna från 4 procent till högst 18 procent av hela kåren.
Dessutom visar det sig att andelen kvinnliga professorer i en och samma institution är betydligt mindre än andelen kvinnliga assistenter.
Av en analys av ansökningsuppgifter framgår det att kvinnor som tydligt satsar på en vetenskaplig karriär väljs ut i mycket mindre antal än deras manliga kolleger.
Inte ens barn verkar i det här fallet vara ett hinder, tvärtom, kvinnor med barn och familj skulle till och med publicera mer än ensamstående.
Anmärkningsvärt är att andelen kvinnor med ett vetenskapligt arbete är högre i de sydeuropeiska länderna än i de nordeuropeiska.
En förklaring till det är att det i de senare länderna är lättare att få längre ledigheter men det har också till följd att det inte längre är så självklart att komma tillbaka i den vetenskapliga karriären.
Man bör alltså vara ytterst vaksam när det gäller kvinnor och familjevänliga regler och vidta nödvändiga åtgärder för att kvinnorna verkligen skall få behålla lika möjligheter som männen.
Vi hoppas att den här studien, tillsammans med McNallys betänkande skall vara en ansats till ytterligare initiativ för att fylla upp behovet av siffermaterial.
Vi räknar med att Europeiska kommissionen vidtar åtgärder för att skapa sådana förhållanden att de förslag som lagts fram kan omsättas i praktiken.
Jag skulle vilja avsluta med kommissionär Diamantopoulous ord: vi kämpar för våra rättigheter och inte för några privilegier.
