# ID: svediakorp-gov395826
# author: Ribeiro e Castro (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 376
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill börja med att klargöra att jag talar för Elisabeth Monforts räkning, vilken är talesman för UEN-gruppen i denna fråga och således kommer jag att läsa den text hon har förberett på franska.
Herr talman, lyckligtvis har det funnits ett brett samförstånd om den debatt som inletts inför utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi om betänkandet McNally, i synnerhet i syfte att öka och underlätta kvinnors deltagande i forskningsyrkena.
För att undvika en viss förvirring behöver vi emellertid fördjupa begreppet lika möjligheter som inte verkar omfatta samma verklighet för alla.
I den första versionen av yttrandet hade man bestämt sig för en definition som inte bara var förenlig med kvinnornas legitima ambitioner att få lika tillträde till vetenskapliga studier och att snabbt få medföljande åtgärder som gör det möjligt för dem att få anställningar med ansvar som överensstämmer med deras resultat, men också med begreppet komplementaritet, det enda som kan berättiga en voluntaristisk politik i frågan.
Parlamentets överväganden bör grundas på dessa värden, som respekterar skillnader, och inte på ett postulat om lika möjligheter för kvinnor och män som inom sig bär sina egna motsägelser.
Om nu män och kvinnor är exakt lika och om kvinnan när allt kommer omkring bara är en människa som en annan, finns det inte något skäl för att vilja föreskriva någon jämställdhet mellan kvinnor och män och bara kompetenskriterier bör vara gällande vid fördelningen av tjänster.
Det är således accepterandet av skillnaden och förutfattade meningar om komplementaritet som tvärtom bör återställa balansen och tjäna som stöd för en voluntaristisk, realistisk och pragmatisk politik enligt vilken man framför allt ser till att avskaffa konkreta hinder och de specifika hinder huvudsakligen på grund av förhållandet att de är mödrar, som bara kvinnor har.
En godtycklig kvantitativ politik som vilar på användning av kvoter kommer inte att bidra till att lösa de grundläggande problemen.
Det skulle vara bra om parlamentet gav uttryck åt sin goda vilja rörande kvinnors tillträde till vissa yrken, i synnerhet forskningsyrkena, där de ännu i hög grad är underrepresenterade, i formuleringar som slutgiltigt lägger de retoriskt uttryckta kraven på hyllan.
