# ID: svediakorp-gov395820
# author: Konrad (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 561
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar, kära kolleger!
Låt mig först tacka Palacio Vallelersundi för initiativet till en muntlig fråga.
Vad handlar detta om?
Som slagord låter sig problemställningen omskrivas som följer: Konsumentskydd och elektronisk affärsverksamhet i hetluften.
Eller annorlunda uttryckt: Hur kan konsumenterna i Europeiska unionen skyddas effektivt utan att detta hindrar utvecklingen av e-commerce?
Diskussionen koncentreras för tillfället till frågan om enligt vilken princip domstols behörighet och i förlängningen den tillämpliga lagen skall fastställas vid gränsöverskridande tvister inom den elektroniska affärsverksamheten.
Måste inte en konsument i ett tvistemål driva igenom sina rättigheter i det land där leverantören av varor eller tjänster har sitt säte, eller i det land där han bor?
Vilken lag är det som skall tillämpas?
Jag skall inte ta upp argumenten för och emot i dessa frågor igen.
Dessa aspekter är kända nog.
Kommissionen genomförde en hearing angående detta i november.
Jag vill i dag bara rikta uppmärksamheten på att diskussionen konsumentskydd å ena sidan och e-commerce å andra sidan enligt min mening förs för snävt, för korthugget.
Den står också i strid med strategin så som kommissionen själv har formulerat den i sitt meddelande om strategi för den inre marknaden.
I meddelandet från kommissionen förklarar man uttryckligen att balanserade lösningar skall finnas ifall konsumenternas och näringslivets intressen går isär.
Därvid skall utvecklingen av elektronisk handel i Europeiska unionen ges en realistisk chans.
Men en balanserad lösning står att finna i spänningsfältet mellan konsumentskydd och e-commerce business endast om diskussionen inte begränsas till frågan om domstols behörighet och tillämplig lag, utan i stället förs på bred bas.
Målet med överläggningarna om ett effektivt konsumentskydd måste ju vara att konsumenten på ett snabbt, kostnadseffektivt och obyråkratiskt vis skall kunna få ut sin rätt.
Förhåller det sig verkligen så när konsumenten på hemorten kan väcka åtal på grundval av lagen i det egna landet?
I och med en dom i hemlandet ger man konsumenten i princip bara stenar för bröd, eftersom han måste verkställa eller fullborda sin dom i annat medlemsland.
Detta blir ofta utdraget, mödosamt och kostnadsintensivt.
För ett effektivt konsumentskydd måste det till en utvärdering av alternativ till kostsamma och tröga domstolsförfaranden, vilken domstol och vilken lag det än må gälla.
Biläggande av tvist utom rätta, i förekommande fall knutet till fortsatt standardisering, är enligt min mening det magiska ordet.
Generaldirektoratet har redan ingående behandlat frågan om utomprocessuell förlikning i samband med gränsöverskridande ekonomiska tjänster.
I oktober förra året genomfördes en hearing på detta tema.
Jag vill föreslå att insikterna och idéerna i kommissionens diskussionsunderlag, vilket låg till grund för hearingen, samt det meddelande om resultaten från hearingen som väntas kring halvårsskiftet utvärderas i detalj även för den elektroniska handeln.
Denna början till riktlinjer för e-commerce är enligt min åsikt politiskt sett mer fördelaktig och får därför inte omintetgöras av regleringen i Bryssel / Lugano-konventionen och i Rom II.
Därför föreslår jag inför det fortsatta arbetet antingen att ändringen från Bryssel / Lugano skjuts upp tills alla öppna lagfrågor på detta område har retts ut, eller också att status quo i intresseutjämningen mellan leverantör och konsument bibehålls när man ändrar Bryssel / Lugano.
