# ID: svediakorp-gov395812
# author: Bolkestein (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 779
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman!
Jag skulle gärna vilja börja med att tacka ledamoten, Palacio, som ger mig möjlighet att gå in på ett ämne som är utomordentligt viktigt och även utomordentligt komplext.
Jag skulle vilja säga följande om det.
Liksom Palacio fäster kommissionen, med tanke på åstadkommandet av ett område utan inre gränser, som avses i artikel 2 i Fördraget om Europeiska unionen, stor vikt vid principen att företag skall kunna erbjuda sina varor och tjänster i hela unionen utan att den berörda medlemsstaten skall kunna sätta upp diskriminerande och orättvisa hinder.
Sådana hinder kan nämligen leda till en splittring av den inre marknaden genom att företag måste anpassa sina varor och tjänster till föreskrifterna i alla de EU-länder som de är verksamma i.
Det är vår utgångspunkt.
Det är en utgångspunkt som Palacio delar.
Hon sade för övrigt alldeles nyss att Europeiska unionen grundar sig på den inre marknaden.
Det håller kommissionen fullständigt med Palacio om.
Villkoret för ett fullständigt godkännande av principen om ömsesidigt erkännande är dock att alla medlemsstater har en lämplig och jämförbar nivå av konsumentskydd.
I det förslag till direktiv angående vissa juridiska aspekter av den elektroniska handeln som ledamoten nämnde anges tydligt att begreppet " inre marknad " i artikel 3 inte omfattar förpliktelser i konsumentavtal.
Som Palacio vet så regleras förpliktelser i konsumentavtal genom Romkonvention I och det är alltså fristående från det direktiv om elektronisk handel som rådet nådde politisk enighet om den 7 december förra året.
När det gäller de nyligen framlagda initiativen från kommissionen inom ramen för den nya avdelningen IV i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen så antar jag att Palacio framför allt, och det sade hon egentligen också alldeles nyss, avser det förslag till förordning som kommissionen godkände i juli 1999, på grundval av verksamheterna i en ad hoc-grupp i rådet och efter det politiska godkännandet från de femton medlemsstaterna, och vars syfte är att i gemenskapsrätten införliva Brysselkonventionen från 1968 angående domstols behörighet och verkställighet av domar inom det privat- och handelsrättsliga området.
Palacio tog upp det som hastigast och hon kritiserade det sätt på vilket kommissionens föreslagna förordning kommit till.
Hon sade också att det inte förekommit mycket samråd, inte bara mellan kommissionen och parlamentet utan till och med inbördes mellan de olika råden.
Kommissionen föreslog ändringarna och det ursprungliga avtalet från 1968 för att anpassa det redan gamla avtalet till moderna handelsmetoder och framför allt till elektronisk handel.
Nu verkar ledamoten anse att utgångspunkterna för det här förslaget till förordning, vilket alltså skall införliva Brysselkonventionen i gemenskapsrätten, skulle kunna vara i strid mot principen om ursprungslandet.
Det skulle emellertid, om hon hade rätt, innebära att även domstols behörighet skulle omfattas av den principen och det är inte fallet.
För övrigt anges det i artikel 1 i det nämnda förslaget till direktiv om elektronisk handel, såsom det fastställdes i en politisk överenskommelse i december, att det förslaget inte gäller för frågan om domstols behörighet.
Som Palacio vet så omfattas frågan om domstols behörighet av Brysselkonventionen.
Situationen i dag är alltså den att det finns tre parallella akter.
Det finns ett föreslag till direktiv om elektronisk handel.
Vi har Romkonventionen som jag nyss hänvisade till och vi har Brysselkonventionen.
Det är tre akter som just nu existerar oberoende av varandra.
Kommissionen skall se till, herr talman, att det på lämpligt sätt tas hänsyn till de invändningar som främst yttrades vid utfrågningen den 4 och 5 november, angående eventuella effekter av det här förslaget till förordning för den inre marknaden samt även till de förklaringar till förmån för förslaget som mottagits.
Kommissionen analyserar just nu de mångfaldiga och detaljerade ståndpunkter som den mottagit och skall i sinom tid tillkännage eventuella förslag.
I varje fall verkar det dock vara önskvärt, särskilt i ljuset av den kritik som Palacio fört fram, att kommissionen, innan den tar något initiativ, först känner till den ståndpunkt som Europaparlamentet i februari i år skall anta angående förslaget.
Det verkar också vara nödvändigt att lämpliga, kompletterande lösningar hittas för att tillmötesgå de invändningar som lades fram av konsumentföreträdare vid utfrågningen.
Därför måste förhandlingar snabbt inledas med alla berörda parter för att komma fram till alternativ, vilket även Palacio bett om, till de ofta långdragna, dyra och invecklade rättsprocesserna för att snabbt och mindre dyrt för konsumenten avgöra tvister som uppstått på grund av elektronisk handel.
