# ID: svediakorp-gov395674
# author: Maat (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 580
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Först av allt vill jag tacka Cunha för hans stora sakkunskap.
Jag måste konstatera att han på ett bra sätt har klargjort ett antal fakta angående de fleråriga utvecklingsprogrammen.
Han har med rätta sagt att många uppgifter inte är tillförlitliga, att det är svårt att få fram de rätta uppgifterna och att det är ett av problemen med den europeiska fiskeripolitiken.
Så långt hyser jag alltså stor uppskattning för det hela.
Min kritik gäller några andra punkter.
Om man nämligen konstaterar att uppgifter inte är tillförlitliga, att ett program egentligen är ett kompletterande program och vidare yrkar för sanktioner som är mycket långtgående, då kan det leda till diskriminering av medlemsstater och absolut av fiskare.
När man konstaterar att uppgifter inte är tillförlitliga så måste man också se till de sanktioner som hanteras.
Annars skulle det kunna hända att länder som inte helt uppfyller en del av utvecklingsprogrammen och som redan straffas ekonomiskt för det - det är ju faktiskt så i den politik som redan förs - sedan straffas en gång till medan länder som inte lämnar lika fullständiga uppgifter går fria.
Det får inte vara på det sättet, tycker jag.
Jag skulle också vilja yrka för, även det inom ramen för det här betänkandet, att vi hittar ett bättre sätt att jämföra uppgifter mot varandra i Europeiska unionen.
Harmonisering av uppgifter, bättre kontroll och en riktad politik på grundval av det.
En annan punkt som jag skulle vilja yrka för i det här sammanhanget är att de sanktioner som görs begränsas till den politik som förs.
I det här fallet till de fleråriga utvecklingsprogrammen och det innebär att medlemsstater som på ett eller annat sätt inte helt kan uppfylla dem eventuellt kan utsättas för sanktioner i just det avseendet.
Det betyder att de kan få mindre pengar.
Det är en sanktion som hör till den här politiken och inte mer än det.
Det säger jag med eftertryck eftersom jag annars är rädd, och i det avseendet har riktar jag avgörande kritik mot det fleråriga utvecklingsprogrammet, nämligen att det i för liten utsträckning är inriktat på hanteringen av kvoter, att det är ett medel som leder till att särskilt medlemsstater med ett något annorlunda system eller en alldeles utmärkt kontroll över att kvoterna verkligen efterlevs, träffas extra hårt.
I det sammanhanget vill jag yrka starkt för den position fiskeriländerna kring Nordsjön och det nordatlantiska området har.
Herr talman!
Jag håller fast vid att jag hyser stor uppskattning för uppläggningen av Cunhas program, för hans betänkande, men jag har mycket kraftiga principiella invändningar när han lägger fram möjliga sanktioner angående en minskning av kvoterna, även om det bara är tillfälligt.
Det medlet kan inte användas i det här fallet.
Det är en helt annan politik och jag anser att parlamentet principiellt måste förkasta den saken och att vi måste kämpa för att vi i alla fall får en bättre fiskeripolitik med bättre kontroll över vad som händer och sker.
På grundval av detta kan vi också föra en bättre politik.
Det är det första steg som vi måste ta.
Ett andra steg är efterlevandet av kvoterna, det har vi andra medel för.
Det tredje är att ett flerårigt utvecklingsprogram måste vara inriktat på omstrukturering och ingenting annat.
