# ID: svediakorp-gov395673
# author: Van Dam (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 271
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I den här debatten om de fleråriga utvecklingsprogrammen måste vi ha helt klart för oss vad slutmålet egentligen är.
Egentligen handlar det ändå om att skydda fiskbeståndet genom att begränsa fångsterna.
För att göra det möjligt för den här sektorn att följa kvoterna så har Europeiska unionen som kompletterande åtgärd givit medlemsstaterna i uppdrag att minska sina flottor.
De fleråriga utvecklingsprogrammen är alltså inget självändamål utan instrument för kvotregleringen.
Tyvärr måste jag konstatera att föredraganden vänder på mål och medel.
Det märks när han yrkar för att införa en kvotminskning för en medlemsstat som inte uppfyller de fleråriga utvecklingsprogrammen, oavsett om den respekterar kvoten eller inte.
På det sättet utropar han de fleråriga utvecklingsprogrammen till det högsta målet och degraderar kvoterna till praktiska instrument.
Medlemsstater som inte helt efterlever de fleråriga utvecklingsprogrammen men som respekterar kvoterna - vilket väl ändå är själva slutmålet - straffas orättvist hårt på det sättet.
Jag tänker i det fallet på Nederländerna som visserligen inte minskat sin flotta i så stor omfattning men som ändå med hjälp av en reglering av antalet dagar till havs, lyckas klara sig inom kvoterna.
Vore det inte rättvisare att ålägga de medlemsstater som ständigt överskrider sina kvoter, och alltså verkligen utgör ett hot för fiskebestånden, en extra minskning av fiskeflottan?
Avslutningsvis förekommer starka tvivel angående de olika medlemsstaternas flottkapacitet.
Politik som grundar sig på otillförlitliga uppgifter är en dålig politik och skadar myndigheternas auktoritet.
Därför uppmanar jag kommissionen att snarast grundligt kontrollera medlemsstaternas uppgifter genom en sakkunnig och oberoende organisation.
