# ID: svediakorp-gov395621
# author: Coûteaux (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 458
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Också jag gläds åt denna debatt som bara dröjt alltför länge.
Vi vet mycket väl att varje generation genom tiderna blint hemfallit åt vad som skulle kunna kallas en dominerande ideologi, dvs. en samling förutfattade meningar som accepteras av den omgivande konformismen, och som ändå till slut visar de kommande generationerna i vilken utsträckning de varit fyllda av dramatiska händelser.
Frihandeln och den permanenta saligförklaringen av internationaliseringen utgör i våra ögon den dominerande ideologin i dag, dvs. det stora misstaget i slutet av vårt århundrade, och är lika farlig som tidigare ideologin med proletariatets diktatur i Kremls korridorer eller, ännu tidigare, den till sanning upphöjda övertygelsen om att jorden är rund.
Vår värld domineras i dag av en enda logik, en enda gud tänkte jag säga, nämligen pengarna i arbete och inte människan i arbete.
Med ett belopp för handel med varor och tjänster som uppgår till 36 000 miljarder francs, dvs. produkten av endast fyra dagars spekulation, har människans producerande verksamhet inte mycket att tacka finansbubblan för.
Den är självförsörjande i ett överbud som överallt fortsätter att förneka människans humanitet, de rikas såväl som de fattigas, även om det är de senare som i slutänden blir uteslutna från de flesta beslutssammanhang, vilka en ytterst liten minoritet lägger beslag på, något som Jean-Pierre Chevènement mycket träffande nyligen kallade " den internationaliserade eliten ".
Det var naturligt att denna elit utesluter all politisk oro från sitt verksamhetsområde och på så sätt kommer undan minsta demokratiska kontroll och i stället helt enkelt lyckas bli både olagliga och oansvariga.
Men folken står emot, vilket deras reaktioner vid det obeskrivliga toppmötet i Seattle vittnar om, där världens ansvariga servilt kom skyndande - med Europeiska kommissionen i täten, tyvärr - och hoppades att deras foglighet vid fötterna av världens härskare Clinton skulle vara tillräcklig för att garantera dem en liten del av kakan.
Utan att räkna med den hälsosamma reaktionen från dem utan rang - individer eller stater - en reaktion som för övrigt var mer organiserad än man sagt, bl.a. i Frankrike tack vare det fantastiska ATTAC-nätet, som kämpar och får allt större genomslagskraft när det gäller att begränsa frihandeln i allmänhet och beskatta internationella finanstransaktioner i synnerhet.
Inrättandet av denna skatt av Tobintyp eller professor Laurés mer realistiska typ, skulle vara politiskt opportun, åtminstone genom sin symboliska betydelse, även om den är låg, eftersom den framför allt skulle betyda att politiken på nytt stabiliseras på ett område som den har uteslutits från, av operatörer vars vinster står i proportion till staternas grad av frånträdande.
