# ID: svediakorp-gov395620
# author: Boudjenah (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 590
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, kära kolleger!
Min grupp gläds verkligen åt att denna debatt äger rum i dag, särskilt som vi inte sparat på ansträngningarna för att tillsammans med kolleger i de olika grupperna uppnå detta.
Vi har naturligtvis inte samma synsätt, och jag tror att vår debatt och de resolutionsförslag vi lagt fram vittnar om det.
Men vi är ändå inte okänsliga för det framsteg som utgörs av kompromissresolutionen, där kommissionen uppmanas att lägga fram en rapport inom sex månader.
Vi tror att Europaparlamentet på detta sätt kan spela sin roll genom att ta initiativet, trots att det är blygsamt, i denna fråga, även om det är självklart - och jag instämmer med föregående talare - att om punkt 9 ifrågasattes, skulle resolutionen naturligtvis förlora hela sitt innehåll.
Vår debatt gäller faktiskt en vital fråga som allt fler medborgare ställer sig på ett berättigat sätt: vilken plats skall vi ge människan och finansvärlden i dagens ekonomi? 1 800 miljarder dollar, det är värdet av den valuta som varje dag passerar världens växelmarknader, vilket motsvarar mer än en fjärdedel av den årliga världsvolymen av verklig handel med varor och tjänster.
Genom att låta finansen inta en ledande ställning har man ökat kraven på lönsamhet och överallt gjort det svårare att bedriva rörelse.
Det är framtidsperspektivet i det ökande antalet sammanslagningar, förvärv och omstruktureringar av företag, och för de enorma resurserna på finansmarknaderna som bara ökar.
Arbetslösheten och trycket på de anställda i hela världen blir bara värre.
Verklig avsättning och tillväxt förhindras.
Och tillförseln eller det brutala bortdragandet av spekulativt kapital hotar ekonomin i ett stort antal länder, ända till att de faller sönder, såsom i Asien, Ryssland eller Brasilien.
Inför denna nyliberala internationalisering, under finansmarknadernas dominans, ökar kravet, som vår begäran vittnar om, på en annan världsuppfattning där den gemensamma lagen skulle vara skyldighet till solidaritet i en värld där vi blir alltmer beroende av varandra.
Ingen kan bortse från den utmaning för civilisationen som bristen på nära en miljard arbetstillfällen innebär.
Eller behovet av ansträngningar utan motstycke när det gäller utveckling och tillgång till kunskap.
I det hänseendet förtjänar alla idéer att granskas och vi anser att idén om Tobinskatten är en viktig sådan, liksom andra former av tänkbara transaktioner.
Denna skatt kan bidra till att bromsa spekulationen, utan att skada verksamheten i den verkliga ekonomin, och göra det möjligt att lösgöra nya resurser för mänskliga investeringar, i en tid när UNDP uppskattar att det krävs 40 miljarder dollar per år för att utrota fattigdomen, ge alla tillgång till dricksvatten samt tillgodose sanitära behov.
Medan debatten inletts på världsnivå om politikens möjlighet att påverka det ekonomiska området skulle inrättandet av denna skatt kunna bli en av symbolerna för den politiska viljan till att återerövra demokratiska områden som internationella finansaktörer lagt beslag på.
Och jag vill gärna svara kommissionären, som sade att det behövdes ett minimiantal av industriländer för att lyckas med det.
Jag anser att Europeiska unionen består av ett stort antal industriländer och jag tror, liksom Harlem Désir och flera andra talare, att den europeiska union vi utgör kan ta initiativet i det hänseendet.
I vilket fall som helst tror jag att Europaparlamentet skulle berömma sig av att upprepa medborgarnas önskan att kontrollera världen i riktning mot välbefinnande för alla.
