# ID: svediakorp-gov395615
# author: Bolkestein (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 393
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Fru talman!
Inkomstgrunden för Tobinskatten skulle bestå av mycket korta valutatransaktioner.
Sådana transaktioner, heter det, har mycket litet samband med grundläggande ekonomiska variabler.
Det betonade också Désir alldeles nyss.
Förespråkarna, som till exempel Désir, menar då också att en internationellt tillämpad Tobinskatt i princip skulle minska de spekulativa transaktionerna och alltså även valutakursernas nyckfullhet och det skulle leda till en förbättrad ekonomisk välfärd.
Med tanke på den stora omfattningen av de korta ekonomiska flödena skulle till och med en Tobinskatt med lågt nominellt värde ge rejäla skatteinkomster.
I verkligheten var skälet till det ökade intresset för Tobinskatten och för andra internationella finanskällor i mitten på nittiotalet inte av ekonomisk art.
Det var nämligen den skattens möjlighet att skapa inkomster för offentliga internationella program i en tid då efterfrågan på sådana fonder ökade snabbt och det blev allt svårare att finansiera dem.
Nyligen konstaterade kommissionen ett pånyttfött intresse för en global skatt som till exempel Tobinskatten som medel för att uppnå en, skulle man kunna säga, socialt försvarbar globalisering.
Även Désir har nämnt det växande intresset från olika håll.
Om Tobinskatten ensidigt skulle tillämpas för att hindra angrepp mot en viss valuta så skulle den här skatten inte kunna vara effektiv och den skulle då kunna skada den finansiella inhemska marknaden.
Ännu värre, på lång sikt är det möjligt att Tobinskatten undviks för flera fonder genom att utländska valutatransaktioner överförs till finansiella centrum off-shore.
I det fallet skulle skatten kunna leda till en nettoförlust i totalekonomisk välfärd.
Tobinskatten kan alltså endast fungera om tillräckligt många industriländer är villiga att delta.
Även om Tobinskatten utformats för att stävja valutaspekulationerna så finns fortfarande risken att även andra flöden än de spekulativa drabbas och det är inte meningen.
Av dessa skäl ser jag ingen anledning till att införa en europeisk Tobinskatt.
Kommissionen är i alla fall motståndare till varje försök att begränsa kapitalrörligheten i Europeiska unionen.
I den mån den åtgärden skulle kunna ses som en indirekt begränsning av kapitalflödet skulle den strida mot Romfördraget.
Rätt sätt att handskas med spekulationer, tycker jag, är att avlägsna de verkliga orsakerna till finansiell förvirring och inte att försöka undertrycka symptomen genom att införa hinder för marknadernas funktion.
