# ID: svediakorp-gov395565
# author: Seixas da Costa (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 247
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


- (PT) Fru ledamot!
Vi bör alla vara medvetna om en sak: mellan rådet och parlamentet, mellan rådets medlemmar och medlemmarna i detta parlament råder det inte nödvändigtvis någon klyfta vad gäller fördelarna eller nackdelarna med öppenheten.
Ibland skapar man sig en idé om att rådet är ett högkvarter för slutenhet och parlamentet är ett högkvarter för öppenhet.
Det är inte sant.
Vi är lika angelägna som ledamoten om institutionernas sätt att fungera och vilken effekt detta funktionssätt har utåt.
Vi delar alltså samma oro och tolkar principerna på samma sätt.
Det som kan hända, fru ledamot, är att vi på sina håll inte har samma tolkning på hur arbetet med öppenheten exakt skall gå till i förhållande till en verklig öppenhet.
Det vill säga, ofta är tanken att spridningen av en viss typ av dokument, och att ett öppet sätt att arbeta i vissa institutioner är en faktor som fungerar till förmån för demokratiseringen av dessa institutioner, en farlig tanke eftersom detta ofta inte sker.
Vi vet - och jag vill inte breda ut mig för mycket om det -, vi vet att vi, när öppenheten ibland går över vissa gränser, hamnar i en situation där samtalen och förhandlingarna sker i korridorerna.
Det finns en allmän balans i frågan om öppenhet.
Och det finns en balans som går precis mellan realism och demagogi.
