# ID: svediakorp-gov395530
# author: Vitorino (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,588
# sentences: 63
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Mina damer och herrar, ärade rådsmedlemmar!
För det första, utan att gå in på någon tävling om känslor med ministrarna, vill jag säga att jag inte känner sinnesrörelse, jag känner mig förvirrad av att i ordförandeskapet för första gången ha två personliga vänner och jag hoppas att detta faktum inte kommer att förändra maktdelningen, som är viktig för vår union.
Sedan skulle jag vilja gratulera ledamoten Anna Terrón till att ha tagit upp den fråga som gett upphov till den första debatten i år under denna mandatperiod om skapandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, samt tacka alla ledamöter som i de olika utskotten har deltagit aktivt i förberedandet av denna debatt, liksom företrädarna för de nationella parlamenten och det civila samhället.
Jag vill i detta första inlägg ge parlamentet kommissionens syn på det mest betydelsefulla som hände under år 1999.
Jag tycker att jag med övertygelse, men också med tillfredsställelse, kan säga att år 1999 var en vändpunkt och ett befästande av unionen i frågorna om frihet, säkerhet och rättvisa.
Det har redan sagts här att Amsterdamfördraget trädde i kraft i maj, och detta parlament ansåg att den mest långtgående nyheten i detta fördrag var erkännandet av att det var nödvändigt att skapa ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.
Detta utgör samtidigt ett kvalitativt mycket viktigt hopp framåt och ett logiskt och oumbärligt steg i unionens utveckling, efter skapandet av den inre marknaden, införandet av den gemensamma valutan och lanserandet av en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik.
Detta projekt är, mer än ett institutionsprojekt, ett projekt för medborgarna i vår gemensamma union.
Därför måste alla medborgare i unionen få en verkligt fri rörlighet, och vi måste erkänna att denna bara är meningsfull om den genomförs i ett säkert sammanhang, med stabil grund i ett effektivt rättsligt system som alla har tillgång till under enkla och lika förutsättningar, och som medborgarna kan lita på.
Unionens ansträngningar att förverkliga ett område med frihet, säkerhet och rättvisa befästes i Tammerfors.
Jag skulle vilja understryka det starka politiska budskap som Europeiska rådet gav, där det framhöll den betydelse stats- och regeringscheferna lade vid ett viktigt förslag, liksom vid antalet politiska riktlinjer och prioriteringar som kommer att göra detta område verkligt, enligt en progressiv strategi, inom ett femårigt perspektiv och detta område har framför allt tre beståndsdelar: Frihet, säkerhet och rättvisa.
År 1999 präglades också av det tyska ordförandeskapets initiativ att utarbeta en stadga om grundläggande rättigheter i unionen.
I Europeiska unionens nuvarande utvecklingsfas, anser jag att det vore lämpligt att samla de gällande grundläggande rättigheterna på unionsnivå i en stadga, för att göra dem mer synliga och tillgängliga för alla medborgare.
Som jag redan har sagt flera gånger så är jag för, och kommissionen är för, att utarbeta en stadga som, grundad på en dynamisk process, återspeglar medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner och de allmänna principerna i gemenskapsrätten, och inte bara reducerar dem till en formulering med minsta gemensamma nämnare.
Som företrädare för kommissionen kommer jag att vaka över att stadgan och dess åtgärder befäster en union, som grundas på en rad grundläggande rättigheter som är en del av Europas gemensamma arv.
Bara så kan vi bidra till att legitimera utvidgningsprojektet av unionen i alla europeiska medborgares ögon, en utvidgning som grundas på respekten för rättigheter och friheter, en garanti för människors och egendoms säkerhet och med ett effektivt rättsligt skydd, det vill säga, en union som är grundad på politiska värden som de nuvarande demokratierna bygger på.
Jag tänker inte utelämna att 1999 också var det år då mandatperioden 1999-2004 inleddes i Europaparlamentet och den nya kommissionen tillträde och därmed en kommissionär med exklusivt ansvar för det rättsliga och inrikes området.
Förutom dessa händelser, skulle jag vilja påminna parlamentet om några saker som antogs under år 1999.
Kommissionen lade fram ett förslag till förordning i fråga om invandring, gränser och asyl, för skapandet av databasen " Eurodac ", förslaget till direktiv om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i unionens medlemsstater för att återsamla familjer, inom ramen för en bestämd integrationspolitik av dem som vistas legalt i unionen.
Vi satte i gång en debatt om ett meddelande om gemensamma förfaranden angående asyl och en rekommendation till beslut som bemyndigar kommissionen att förhandla om ett avtal med Island och Norge om en utsträckning av de bestämmelser som Europeiska unionens medlemsstater tillämpar enligt Dublinkonventionen till dessa båda länder.
Kommissionen bidrog aktivt till arbetet i högnivågruppen om asyl och invandring och slutligen, i december, lade den fram ett förslag till skapandet av europeiska flyktingfonden.
På området för rättsligt samarbete lade kommissionen fram förslag till förordningar för att göra vissa konventioner till gemenskapsfrågor: om rättsligt samarbete och verkställighet av domar av civil eller kommersiell natur, (Bryssel-I); en annan, angående erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål (Bryssel-II) och ännu en annan, delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur.
Vi lade också 1999 fram ett meddelande om brottsoffer i unionen och inledde därigenom en diskussion som i Tammerfors tog ett steg framåt och som innehåller krav på minimibestämmelser om skydd för brottsoffer, speciellt tillgång till rättslig hjälp och rätt till ersättning för skador, inklusive rättsliga kostnader.
Jag vill också nämna förslaget till beslut om åtgärder för att bekämpa bedrägeri och förfalskning som rör andra betalningsmedel än kontanter.
Inom ramen för unionens lagstiftning om ekonomisk brottslighet, lade kommissionen fram ett förslag till revidering av direktivet om penningtvätt.
Vi deltog 1999 i starten av Europol, och från kommissionen hoppas vi uppriktigt, särskilt efter vad det portugisiska ordförandeskapet sade här i dag, att den nya perioden för rättsliga och inrikes frågor, och de påbörjade diskussionerna om att införa nya befogenheter för Europol i Amsterdamfördraget, också skall följas av en diskussion om demokratisk kontroll och förbindelserna mellan Europol och behöriga rättslig instans, nämligen Eurojust.
Kommissionen lade 1999 även fram sitt bidrag till en europeisk handlingsplan för narkotikabekämpning, vilken ligger till grund för den strategi som godkändes av Europeiska rådet i Helsingfors.
Denna åtgärdslista, som inte är uttömd, har bidragit till att jag i dag, inför rådets ordförandeskap och ledamöterna, med stor övertygelse kan säga att, om 1999 var ett år som befäste unionens verksamhet inom detta grundläggande område så hoppas jag också att 1999 innebär början på en ny period, en strävan att skynda på skapandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.
Därför kommer år 2000 utan tvivel att bli ett år för att pröva hur de europeiska institutionerna klarar att möta medborgarnas krav om fri rörlighet, i respekten för rättigheter och i garantier för säkerhet och stabilitet, genom ett adekvat rättsligt skydd.
Vi kan också säga att år 2000 för rådet, parlamentet och kommissionen kommer att vara ett prövoår för den politiska viljan att ta Amsterdam på allvar och lägga grunden för en utvidgad politisk union under nästa decennium.
Som jag har sagt är kommissionen medveten om sin del av ansvaret och i detta sammanhang har den snart avslutat ett första utkast till förslag till resultatöversikt, en scoreboard, där alla institutioner och andra berörda delar kan börja utvärdera de framsteg som skett genom införandet av nödvändiga åtgärder och uppfyllandet av de tidsfrister som fastställts i Amsterdamfördraget, handlingsplanen från Wien och slutsatserna från Tammerfors.
Denna resultatöversikt kommer inte bara att vara ett instrument för programplanering av lagstiftning utan också, och framför allt, ett instrument för att stärka alla europeiska institutioners öppenhet och ansvar inför medborgarna.
Detta därför att det är för medborgarna som vi utvecklar ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.
Framstegen beror inte på kommissionen, inte på rådet, inte ens på Europaparlamentet, utan på de europeiska institutionerna i helhet och på medlemsstaterna själva, då vissa uppgifter på resultatöversikten, vilket redan har sagts här, anförtros medlemsstaterna enligt subsidiaritetsprincipen.
De närmaste veckorna kommer jag att genomföra en rundresa i huvudstäderna för att lyssna på ministrarna för rättsliga och inrikes frågor.
Jag räknar med att debattera projektet med resultatöversikt med Europaparlamentet och med det civila samhället.
Vi räknar med att efter dessa konsultationer lägga fram slutversionen inför rådet för justitie- och inrikesministrar, under det portugisiska ordförandeskapet.
Min avsikt är att denna resultatöversikt skall bli ett instrument för politisk och strategisk inriktning för alla institutioner men också ett instrument för opinionsundersökningar.
Därför inser jag - och det är en utmaning som jag tror att vi alla ställs inför -, att utveckla en kommunikationsstrategi som kan göra det mervärde som unionen innebär för allmänheten i dess dagliga liv, tillgängligt och begripligt i dessa viktiga områden för medborgarna, i respekten för lagligheten och i grunden själva demokratin.
Förutom resultatöversikten skulle jag vilja nämna att kommissionen räknar med att under år 2000 lägga fram följande initiativ - och jag skulle här vilja understryka att jag gratulerar till att det portugisiska ordförandeskapet betraktar utvecklingen av detta område som en av sina prioriteringar i arbetsprogrammet.
Jag hoppas att det blir möjligt, under det portugisiska ordförandeskapet, att tydligt utveckla en interinstitutionell samarbetsanda, vilket också är det politiska budskapet från Tammerfors, och att denna interinstitutionella samarbetsanda följs upp av de efterföljande ordförandeskapen.
När det gäller invandring och asyl, räknar kommissionen med att kunna lägga fram förslag till utformningen av ett gemenskapsinstrument för tillfälligt skydd av flyktingar; inleda analysen av kriterier och villkor för att förbättra genomförandet av Dublinkonventionen och ett övervägande att förändra dess rättsliga grund i enlighet med Amsterdamfördraget; fortsätta debatten utifrån det meddelande som redan har spridits om bestämmelser som leder till ett gemensamt asylförfarande i hela unionen; och lägga fram lagstiftningsförslag om att bevilja uppehållstillstånd till de offer för människohandel som samarbetar med rättsväsendet mot nätverken för människohandel.
Jag räknar också med att kunna bidra till ett klargörande av handlingsplanernas roll inom arbetet i högnivågruppen om asyl och invandring och gå vidare med antagandet av gemenskapsavtal för återinresa, genom att införa klausuler för detta ändamål.
I en central fråga angående den fria rörligheten såsom resa över de yttre gränserna i medlemsstaterna kommer jag under de närmaste dagarna att lägga fram ett förslag till förordning som förnyar listan över tredje land vars nationaliteter måste ha visering för att kunna passera de yttre gränserna.
Inom det rättsliga samarbetet hoppas jag innerligt att det, förutom ett initiativ om lagen som är tillämplig på förpliktelser ej angivna i kontrakt blir möjligt att lägga fram ett förslag till minimibestämmelser som garanterar en lämplig nivå av rättshjälp över hela unionen vid gränsprocesserna.
Jag räknar också med att kunna fortsätta arbeta med nya gemensamma processregler specifikt för att förenkla och påskynda av gränsöverskridande rättsliga processer i mindre fall gällande handel och konsumenter, matpensioner och ej besvarade åtal.
I uppföljningen av slutsatserna från Tammerfors och Helsingfors kommer kommissionen att lägga fram sitt bidrag till definitionen av en unionens strategi för att förebygga och bekämpa den organiserade brottsligheten.
Vi kommer att organisera och stödja åtgärder och särskilt debatten om behovet att utarbeta ett lagstiftningsprogram för genomförande av principen om ömsesidigt erkännande av domar i straffrätten.
Kommissionen räknar också med att lägga fram specifika åtgärder för förebyggande av brottslighet för att utveckla utbytet av den bästa praxisen på området, speciellt förebyggande av brottslighet i städerna och ungdomsbrottslighet, och lägga fram en rättslig grund för ett program, finansierat av gemenskapen.
Kommissionen kommer också att bidra till ordförandeskapets arbete för att klargöra den rättsliga ramen och den administrativa polisiära och rättsliga samarbetsramen för att bekämpa penningtvätt, i ett perspektiv som i hög grad överskrider gränserna mellan pelarna.
Kommissionen kommer att uppfylla det ansvar den fick i Tammerfors för att lägga fram förslag till antagande av gemensamma definitioner, åtal och sanktioner mot människohandel och ekonomiskt utnyttjande av invandrare och sexuellt utnyttjande av kvinnor och barn, med särskild tonvikt lagd på kampen mot användande av de nya kommunikationsmedlen, främst Internet, för spridning av barnpornografi.
Vi förbereder också ett meddelande för att diskutera medlen för att skapa ett samhälle med säkrare information och kunskap och för att kunna bekämpa datorbrottslighet.
År 2000 innebär också inledningen av tillämpningen av den europeiska strategin mot narkotika för perioden 2000-2004.
Kommissionen kommer på detta område och i samarbete med det portugisiska ordförandeskapet och Europaparlamentet, att ge allt sitt stöd till den interinstitutionella konferensen i februari om narkotikaproblematiken.
Beträffande Schengen skulle jag, utan att nu gå in på rådets behörighetsområde, och särskilt när det gäller integreringen av Schengenregelverket inom gemenskapsramen, vilja understryka att kommissionen, i den aktuella frågan om återupprättandet av gränskontroll, än en gång upprepar sin beredskap att fördjupa formerna för en bättre kontroll av tillämpningen av artikel 2.2 i Schengenkonventionen, så att den blir mer tvingande.
Återinrättandet av viss intern gränskontroll nyligen får mig att dra slutsatsen att det är nödvändigt att göra en detaljanalys av förutsättningarna för att anta ett lagstiftningsinstrument grundat på artikel 62 i fördraget.
Så som betonades i Tammerfors, och med tanke på förberedelserna av Europeiska rådet i Feira, i juni 2000, måste vi sammanfatta innebörden av den nya externa dimensionen i de inrikes och rättsliga frågorna med perspektiv på ett antagande av politiska strategier mellan pelarna för att förstärka sammanhållningen i unionens inrikes- och utrikespolitiska förbindelser för att bidra till att befästa unionen i världen.
Jag vill emellertid understryka att alla dessa åtgärder givetvis måste ske med hänsyn till de principer som beslutats vid Europeiska rådet i Helsingfors i förhållande till ansökarländerna, så att dessa ansökarländer samarbetar och så snart som möjligt knyts till projektet att skapa ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.
Det är för övrigt viktigt att komma ihåg att förhandlingarna om rättsliga och inrikes frågor inleds år 2000 med den första gruppen ansökarländer och jag hoppas att vi skall kunna göra stora framsteg i förberedelserna av de förhandlingsärenden angående den andra gruppen som i Helsingfors godkändes för anslutning.
Slutligen skulle jag vilja säga att kommissionen försöker vara i en pole position i presentationen av förslag för att kunna följa upp genomförandet av Amsterdamfördraget.
Jag hoppas att kommissionen och rådet kommer fram till ett avtal om delat ansvar i utövandet av initiativrätten och ledningen av själva lagstiftningsprocessen.
Som jag sade till parlamentet, den uppgift vi har framför oss är enorm och ambitiös, kommissionen behöver vara utrustad med nödvändiga mänskliga resurser för att kunna möta denna utmaning och hoppas få parlamentets stöd, och varför inte rådets, för att garantera dessa resurser och mål, så att skapandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i unionen blir verklighet så snart som möjligt och på så sätt kan vi alla bidra, i en anda av interinstitutionellt samarbete, för att genomföra detta projekt, vilket utan tvivel är " kronjuvelen " i Amsterdamfördraget.
