# ID: svediakorp-gov395518
# author: Stenzel (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 534
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, ärade damer och herrar!
Den israeliska fredsprocessen har gått i baklås innan den ens kommit igång på allvar.
Tyvärr!
Detta är dock inte särskilt överraskande och inte heller något att oroa sig över; men det visar vikten av att Europeiska unionen och även Europaparlamentet stöder den fredsprocess mellan Israel och Syrien som lamslogs för fyra år sedan och som utgör en av grundförutsättningarna för fred i Mellanöstern.
Med tanke på den säkerhetspolitiska dimensionen i fredsprocessen är tålamod på sin plats.
Att president Clinton gärna skulle se en utrikespolitisk framgång i Mellanöstern mot slutet av sitt tjänstetid är begripligt, men får förstås inte leda till ett överilat förhandlingsresultat.
Om Europeiska unionen skall räknas som den största bidragsgivaren i regionen och vill tas på allvar i politiken krävs inte bara att man talar med en enda röst utan framför allt en viss balans.
Europeiska unionen måste undvika att bli betraktad som partisk.
Något som man inte alltid lyckats med i det förflutna.
Av den anledningen är man inte heller i någon högre grad tongivande i Mellanöstern.
I detta sammanhang måste jag ställa frågan hur samordnad Europeiska unionens utrikespolitik i själva verket är.
Denna fråga infinner sig inte bara i samband med rolluppdelningen mellan kommissionens kommissionär för utrikespolitik Chris Patten och Mister GASP Javier Solana, utan även med tanke på kommissionens ordförande Prodis inbjudan till Libyens statschef Khadaffi.
Jag erinrar mig den i Mellanöstern utomordentligt aktive före detta österrikiske förbundskanslern Kreisky; genom att bjuda in Khadaffi orsakade han på sin tid för många år sedan mer skada än nytta.
När det gäller den säkerhetspolitiska dimensionen av återlämnandet av Golanhöjderna måste EU göra klart att ett sådant steg måste komma mot slutet av fredsprocessen med Syrien och inte i början.
Syriens motprestation får dock inte inskränka sig till en normalisering av de diplomatiska förbindelserna till Israel.
Till och med i en tidsålder då raketer når överallt måste faran att israeliskt territorium kan bli beskjutet från Golanhöjderna så som skedde 1967 avvärjas.
För detta ändamål krävs ett effektivt övervakningssystem.
För det andra måste en fred med Syrien i slutändan också leda till fred med Libanon.
Den israeliske ministerpresidenten Baraks uppställda mål att dra tillbaka de israeliska trupperna från säkerhetszonen i södra Libanon till juli år 2000 måste understödjas.
Emellertid måste också Syrien vidta motsvarande åtgärder; landet har fortfarande en betydande truppnärvaro i Bekaa-slätten i Libanon och utövar även ett inflytande på terrororganisationer i Libanon.
Det åligger Syrien att strypa åtminstone delar av terrorscenen i Libanon.
Att detta kräver brådskande åtgärder visas av det senaste terrordådet i norra Israel.
Tidpunkten för en fred mellan Israel och Syrien är gynnsam, för även statschef Assad lär med tanke på sin ålder vilja lämna över ordnade förhållanden till sin efterföljare, läs sonen.
Därtill fattas en grundförutsättning, nämligen en demokratisk grundläggande ordning.
I stället kan EU erbjuda sin modell att genom ekonomisk-politisk sammanflätning, öppna gränser och frihet från tullbarriärer åstadkomma fred; det är en modell som måste framställas som attraktiv över hela Mellanöstern.
