# ID: svediakorp-gov395505
# author: Patten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,374
# sentences: 61
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Jag är mycket tacksam mot rådets ordförande för uttalandet i förmiddags om Mellanöstern i början av denna debatt och för en del av minister Gamas insikter, efter det han i största hast rest hit från regionen i fråga.
Det enda jag beklagar är att mitt initiativ till att öppna Europeiska återuppbyggnadsbyrån i måndags innebar att jag inte personligen kunde resa till Mellanöstern, även om, som jag nämnde tidigare - vilket är en annan historia - ödet såg till att strandsätta mig på Münchens flygplats i stället för att transportera mig till Thessaloniki.
Sånt är livet.
Jag hoppas att ledamöterna ursäktar om jag inte kan stanna hela debatten, vilket jag skulle ha gjort under normala förhållanden.
Debatten hade planerats till denna förmiddag och på grundval av detta hade jag arrangerat ett möte med besökare från Balkanområdet i kväll.
Jag hoppas alltså att kammaren visar förståelse i detta fall.
Jag kan försäkra er om att detta inte är något som jag kommer att göra till en vana.
I likhet med ledamöterna välkomnar jag Förenta staternas initiativ till att återuppta förhandlingarna mellan Syrien och Israel, trots syriernas beslut att det behövde mer tid innan de kunde återuppta samtalen som planerats att starta återigen i dag.
Det finns ett gott hopp om att det skall kunna gå att bygga en grund för ett fredsavtal inom den närmaste framtiden.
Jag hoppas också att framsteg i samband med förhandlingarna med syrierna kommer att bana väg för ett tidigt återupptagande av samtalen mellan libaneserna och israelerna, som sedan skulle kunna föras parallellt för att uppnå en övergripande överenskommelse rörande Israels förbindelser med dess grannländer i norr.
Samtidigt får vi inte glömma bort den palestinska sidan.
Palestiniernas situation har alltid utgjort själva grundfrågan i konflikten.
En rättvis och även storsint överenskommelse med dem är fortfarande nyckeln till en hållbar fred i Mellanöstern.
Israelerna och palestinierna har gjort betydande framsteg när det rör genomförandet av Sharm el Sheikhs samförståndsavtal.
Även om det skett en viss avmattning, antar jag att tillbakadragandet av de återstående israeliska trupperna snart kommer att ske.
På samma sätt, trots att tidtabellen för ramavtalet om permanent status i förgår förflyttades till en tidpunkt bortom tidsfristen i mitten på februari, hoppas jag innerligt att den mycket viktigare september-tidsfristen för det slutliga avtalet om permanent status kommer att uppfyllas.
Jag fick uppfattningen att detta också var premiärminister Baraks och ordförande Arafats ståndpunkt när de sammanträdde i måndags.
Ledamöterna skall veta att vi särskilt engagerar oss för att man skall återuppta de multilaterala samtalen om framsteg.
Detta är långt ifrån okomplicerat, men vi skall göra vad vi kan för att uppnå detta i nära samarbete med medarrangörer från Förenta staterna och Ryssland, såväl som med de regionala parterna.
Vi har ett särskilt ansvar för främjandet av den regionala ekonomiska utvecklingen.
Inledningen av samtalen med Syrien banade väg för ett sammankallande av den multilaterala styrgruppen i Moskva vid slutet av månaden.
Jag ser fram emot att få delta i detta sammanträde och hoppas att vi åtminstone kan börja se framåt igen.
Europeiska unionen har en viktig roll inom fredsprocessen, precis som alla sidor - palestinier, israeler, deras arabiska grannländer och Förenta staterna - har erkänt.
Vår roll är inte heller begränsad till att bara vara bank.
Vi måste vara beredda att handla snabbt för att stärka freden i regionen.
Men vi bör inte lura oss själva: Ett heltäckande fredsavtal i Mellanöstern kostar mycket i reda pengar.
Kommissionen håller redan på att bedöma konsekvenserna för Europeiska unionen av den senaste utvecklingen vad gäller främjande åtgärder.
Vi har för avsikt att snart meddela våra slutsatser i frågan till parlamentet och rådet.
Men låt mig påminna ledamöterna om att vi i Europeiska unionen inte är några slöfockar när det gäller ekonomiskt stöd till fredsprocessen.
Vi är den största biståndsgivaren av alla när det rör medel till palestinierna.
Vi har också erbjudit mycket omfattande stöd till Jordanien, Libanon, Syrien och Egypten.
Tillsammans med israelerna har vi upprättat ett närmare samarbete inom en rad områden som är av särskild betydelse för dem.
Gemenskapens bidrag på över 600 miljoner euro i stöd och lån mellan 1994 och 1998, understödde den palestinska myndigheten på ett effektivt sätt och bidrog i hög grad till återuppbyggnaden av den förfallna fysiska infrastrukturen på Västbanken och i Gazaområdet.
Europeiska unionens medlemsstater bidrog tillsammans med ytterligare 860 miljoner under denna viktiga period.
Låt mig i detta sammanhang applådera de viktiga steg som den palestinska myndigheten nyligen vidtagit för förbättring av öppenheten rörande budgeten.
Ordförande Arafat kommer att sammanträda med ministerrådet nästa vecka.
Detta är ett bra tillfälle att ta itu med behovet av att vidta liknande djärva åtgärder för att förbättra den palestinska förvaltningen och stärka rättssäkerheten.
Kommissionen deltar aktivt i dessa ansträngningar.
Kommissionen har också ökat sitt planerade stöd till regionala samarbetsprojekt mellan israeler och araber.
Vi avsatte mer än 20 miljoner euro till sådana projekt under förra året.
Detta paket omfattade förnyat bistånd till mellanstatlig verksamhet och gränsöverskridande samarbete då israeler och araber träffas på icke-statlig och sakkunnignivå.
Ledamöterna känner till att Europeiska unionen är den största ekonomiska biståndsgivaren rörande övergripande initiativ för att uppnå en försoning mellan folken i Mellanöstern.
En rad frågor växer på ett naturligt sätt fram som ytterligare möjliga mål för stöd från gemenskapen under fredsprocessens kommande fas - bland dessa finns hjälp till att konsolidera en bosättning inom Golanområdet, både vad gäller bidrag till säkerhetsarrangemang och stöd till minröjning och återuppbyggnad av samhällen på Golanhöjderna.
Den syriska ekonomiska utvecklingen kommer att behöva stöd under övergången från en krigs- till en fredsekonomi.
Återuppbyggnaden och återanpassningen av södra Libanon, det enda området i Mellanöstern med en pågående militär konflikt, kommer också att kräva avsevärda ansträngningar.
Vi behöver också fortsätta att ge stöd till den ekonomiska reformeringen och den sociala utvecklingen i Libanon som helhet.
Det behövs en lösning på det palestinska flyktingproblemet - det är den största flyktinggruppen i världen och uppgår till nästan 5 miljoner personer - vilket visar litet av de enorma utmaningar som ligger framför oss.
Vi måste stödja initiativ som ökar tillgängligheten och förbättrar distributionen och förvaltningen av regionens mycket knappa vattenresurser.
Till sist det kanske mest viktiga - vi måste främja ett närmare regionalt samarbete inom en rad områden och föra samman alla berörda länder i ett gemensamt försök att ta itu med deras gemensamma problem.
Det är redan uppenbart att de ekonomiska resurser som för närvarande finns tillgängliga för bistånd till denna del av världen inte kommer att räcka till för det stöd som kommer att krävas i det fall man uppnår en permanent fred.
Jag vill betona detta.
Jag vill verkligen påminna rådet och, om det blir nödvändigt, parlamentet, att vi inte i fortsättningen bör tillåta att det uppstår en klyfta mellan vår retorik och vad vi faktiskt kan åstadkomma.
Jag upprepar att en förändring av Mellanösternpolitiken kommer att fordra en växling vad gäller det stöd vi kommer att tillfrågas om och förväntas tillhandahålla.
Låt mig tillägga att vi vill tillhandahålla detta.
Vi har nått framgångar under de senaste veckorna och månaderna, som minister Gama nämnde tidigare.
Men det kommer oundvikligen att bli en tuff process som kommer att innehålla svårigheter och besvikelser.
Vi kommer att göra allt som står i vår makt för att se till att processen slutar i framgång och för att följa de åtaganden och utmaningar som detta resultat leder fram till.
Låt mig slutligen upprepa för de som anlänt till kammaren under de senaste minuterna, vad jag sade i början: Jag kommer inte att kunna stanna till debattens slut, framför allt beroende på att jag hade antagit att debatten skulle ske i förmiddags och därför hade bestämt att delta i ett sammanträde om Balkanområdet i kväll.
Jag hoppas att kammaren kan visa förståelse för detta.
(Applåder)
