# ID: svediakorp-gov395498
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 353
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Van Hultens betänkande om reformerna avsedda att lösa kommissionens kris följer ganska troget den andra rapporten från den oberoende expertgruppen, som min grupp redan uttalade sig om den 13 september förra året.
Men de föreslagna reformerna sätts inte tillräckligt i sitt sammanhang, och det stora antalet förslag till punktförbättringar, ibland bra, ibland dåliga, kanske därför döljer de verkliga funktionsproblemen i de europeiska institutionerna.
Eftersom den första rapporten från den oberoende expertgruppen påvisade fall av individuella brister kunde man ha väntat sig att den andra analyserar korruption som förekommer permanent kring de europeiska institutionerna, såsom beskrevs i vissa dokument som cirkulerade i samband med att rapporten skrevs.
Men här finns inget av detta.
Det är naturligtvis bättre att föreslå framtidsreformer än att hela tiden gå tillbaka till det förgångna.
Men jag tror att dåtiden förbleknar och hindrar oss från att se omfattningen av de nödvändiga reformerna.
Dessa reformer är naturligtvis många, men vad det framför allt handlar om är frågan om kommissionens oberoende som förhindrar att man blir medveten om att den bara skall vara en enkel gemensam enhet för staterna, och som hindrar medlemsstaterna från att utöva en verklig kontroll över den.
Vi måste därför bekämpa allt som bidrar till att göra kommissionen till ett ogenomträngligt fort och bl.a. på nytt ge rådet en verklig politisk kontroll över kommissionen, stärka samarbetet i båda riktningarna mellan revisionsrätten och motsvarande nationella myndigheter för att förbättra kontrollerna både i staterna och i Bryssel, avskaffa de närmast diplomatiska privilegier som kommissionen åtnjuter och som motarbetar undersökningarna och öppna den europeiska offentliga funktionen mycket mer för nationella specialister på tillfälligt uppdrag.
Slutligen bör vi, såsom föreslagits av utskottet för sysselsättning och sociala frågor, i ett yttrande som inte resulterade i någon åtgärd, på nytt fullständigt se över möjligheten att finansiera intressegrupper, utan tillstånd i förväg, ur del A i budgeten, en möjlighet som i dag öppnar dörren för att dela ut anslag utan rättslig grund och gynnar klientilismen kring kommissionen.
