# ID: svediakorp-gov395476
# author: Gama (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,904
# sentences: 54
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Denna debatt har varit av alldeles särskild nytta för ordförandeskapet och vi kommer att med största uppmärksamhet ta till oss och analysera de förslag och anmärkningar som har lämnats här.
Under detta ordförandeskap kommer vi att arbeta mycket tillsammans med Europaparlamentet, även med kommissionen, den höge representanten Javier Solana och Västeuropeiska unionen, för vilken vi också är ordförandeland, och vi hoppas att detta samarbete kommer att bli fruktbart i hela ordets bemärkelse.
Vi bär med oss uppfattningen härifrån att det portugisiska ordförandeskapets grundläggande inriktning har ett enhälligt stöd och att det har bekräftats av Europaparlamentet, detta är viktigt för oss eftersom det stimulerar oss att arbeta i större samstämmighet.
När det gäller frågan om sysselsättning och innovation ser det extra toppmötet i Lissabon i parlamentet en extremt uppmärksam kammare, intresserad och engagerad i att göra Europa, under det sekel vi nu inleder, på samma gång till ett område med social sammanhållning och det mest dynamiska ekonomiska området i världen, för att möta globaliseringen och för att kunna demokratisera informationstekniken, och skapa en kunskapsekonomi, fri från mönstren och kännetecknen i en ren produktionsekonomi.
Även att genomföra utvidgningen, detta historiska tecken för slutet på det kalla kriget och bygget av det återförenade Europa.
Angående Turkietfrågan så skall vi noggrant fördjupa den för att samtidigt verka genom gemenskapens regelverk, screening, tillämpningen av Köpenhamnskriterierna och det strategiska målet att göra Turkiet till ett land med inriktning på att stadigt närma sig Europa.
Jag vet att detta parlament hyser vissa tvivel om detta.
Men jag skulle också vilja lugna er genom att säga att en annan politik skulle vara ännu värre för Europa, det skulle vara mycket negativt och få allvarliga konsekvenser för det vi vill med unionen, såväl internt som på ett internationellt plan.
Beträffande regeringskonferensen tycker jag att det har gått bra att få till en förtroendefull enighet mellan ordförandeskapet och parlamentet när det gäller behovet att integrera det senare på ett mer substantiellt, verkligt och kontinuerligt sätt i förhandlingsprocessen.
Och vi är öppna för detta.
I det brev jag skickade till parlamentets talman i början av det portugisiska ordförandeskapet gjorde jag till och med klart att vi, i egenskap av ordförandeskap, stod till förfogande för att delta i möten med ert utskott för konstitutionella frågor, och även i kammaren, om Europaparlamentets kammare en dag mer djupgående vill diskutera de ämnen som kommer att tas upp på regeringskonferensen.
Denna kommer att respektera maktdelningen, varje organs ansvarsområde, men jag tror att den kommer att stimulera den europeiska debatten om den institutionella reformen.
Det finns ingenting som hindrar oss från att agera på detta sätt.
Vi har för övrigt inte någon låst syn i förhållande till Helsingforsdagordningen.
Detta gör det möjligt, enligt de termer som formulerats, att införa vissa nya punkter.
Jag har själv diskuterat denna punkt med mina kolleger, i den rundresa jag gjorde till de europeiska huvudstäderna.
Statssekreteraren för Europafrågor kommer också att göra det nu.
Jag skrev till mina europeiska kolleger, till utrikesministrarna, i början av januari, för att be dem nämna de punkter de respektive regeringarna såg som möjliga att lägga till dagordningen för leftovers, så att vi mycket tidigt under ordförandeskapet och regeringskonferensen, skulle kunna få en tydlig bild av detta problem som vi också skulle kunna dela med Europaparlamentet.
Jag skrev även till kollegerna i ansökarländerna, både till dem i första och i andra utvidgningsomgången - vilka vi för övrigt hoppas skall kunna bli en enda linje -, för att be även dem att uttrycka sin åsikt om regeringskonferensen, för det värsta som kan inträffa när det gäller utvidgningen av Europa är att den institutionella reformen i Central- och Östeuropa skulle uppfattas som en slags förebyggande åtgärd mot dem som skall ansluta sig.
Det skulle skapa en relation full av misstroende.
De åtgärder som konferensen måste vidta är åtgärder för att få Europa att fungera bättre, det handlar inte om åtgärder för att förhindra anslutningsländerna att en dag kunna göra sin röst hörd inom det europeiska beslutssystemet.
Därför är det viktigt att de redan nu deltar och att vi lyssnar på deras åsikter.
Därför kan vi tycka att det inte är orealistiskt, som en av ledamöterna sade, att vi nu, under Europeiska rådet i Lissabon, försöker få en tydligare bild, om vi är överens om vilket spektrum vi kommer att ha, av regeringskonferensens dagordning.
När det gäller den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken handlar det om en dimension som saknas för att kunna hävda Europa på ett utrikesplan.
Europeiska unionens utrikespolitik kommer inte att vara någonting så länge den inte innehåller denna komponent.
Vi kommer under detta halvår att ta avgörande steg för att denna skall kunna skapas, vi kommer att genomföra den första övning där Nato överför kapacitet till Västeuropeiska unionen och denna kommer att verka under Europeiska unionens politiska riktlinjer.
Men var lugna, kolleger och ledamöter från medlemsstater som är medlemmar i Atlantpakten: denna övning kommer att genomföras inte för att minska utan för att öka den europeiska säkerheten.
Detta innebär hela tiden en mycket uppmärksam och mycket omdömesgill relation till dem bland oss som inte är med i Atlantpakten, men som kan få tillgång till alla dessa system om de önskar.
Och om de vill detta, kommer de att medverka på jämlik grund med övriga partner.
Angående några punkter i utrikespolitiken som ledamöterna tog upp, när det gäller toppmötet Europeiska unionen / Afrika: vi har inte med detta som ett uttryckligt mål för det portugisiska ordförandeskapet, när vi tog emot ordförandeskapet ansåg vi att detta mål inte var tillräckligt klart och vi ville inte göra européerna besvikna genom att införa en ram som vi inte hade några garantier för.
Vår arbetsordning är följande: vi fortsätter att arbeta för att när som helst kunna återuppta denna idé, om det är möjligt att göra det i tid och under logistiska villkor för att kunna genomföras.
I annat fall kommer vi att fortsätta att fördjupa dess behandling tillsammans med våra afrikanska partner, och vi kommer att skapa en grund för att detta skall kunna tas upp och genomföras i framtiden.
Problemet med vapenembargot mot Indonesien: i september, under det mest dramatiska ögonblicket i Östtimors drama, beslutade Europeiska unionen att för en begränsad period, vilken upphör nu i januari, införa ett vapenembargo mot Indonesien.
Den lösningen innehöll ingen mekanism för en automatisk förlängning och möjligheten att uppnå enhällighet i rådet var att nu inte lägga fram något nytt vapenembargo mot Indonesien, utan att med all tydlighet understryka att Europeiska unionens medlemsstater i denna mening är underställda en sträng uppförandekod som innebär mycket stränga regler för slutdestinationen av vapnen och för dess användning.
Vårt enhälliga beslut var mycket tydligt när vi betonade att denna fråga fortsättningsvis kommer att vara föremål för granskning och att embargot är en mekanism som Europeiska unionen när som helst kan ta till, så som den har gjort, för att ingripa och använda sig av i dramatiska situationer för att lösa dessa och hejda dem.
När det gäller Angola handlar det om ett land med oerhörda resurser och med en sällsynt egenskap i Afrika, att inte bestå av en omåttligt stor befolkning, varken i förhållande till landets storlek eller till sina resurser.
Angola har dragits med en konflikt, en osäker situation, och lider också av stor livsmedelsbrist och stora humanitära problem.
Lusakaavtalen har inte uppfyllts av en av parterna.
En av de viktigaste frågorna i den angolanska processen har varit att en av parterna har vägrat avmilitarisera sig för att övergå till att bli ett civilt parti som kan ingå i ett normalt institutionellt system.
Det är viktigt att detta sker och därför är Europeiska unionens beslut inriktat på att stimulera alla de som i ett av områdena, UNITA: s, vill och är beredda att verka på politisk väg och inte genom vapen.
Men det finns också behov som alla erkänner.
Jag var i Angola för omkring fyra dagar sedan och jag talade inte enbart med presidenten och regeringsmedlemmarna, utan också med ledamöter från alla parlamentariska riktningar, även de ledamöter som vi kan räkna till UNITA: s olika tendenser, och jag kunde dra slutsatsen att ett stort antal anser att en förbättring av det angolanska systemet är nödvändig.
Några av dessa förbättringar håller på att inledas och det är nödvändigt att stimulera deras förverkligande: en förbättring av det finansiella systemet, en förbättring av landets nationalräkenskaper, av insynen i dem och deras bestämmelser.
I detta syfte kommer säkert inledningen av förhandlingarna med Internationella valutafonden och ett eventuellt undertecknande av en första överenskommelse, inom kort att skapa lämpliga förutsättningar för att inom ramen för Parisklubben kunna utforma en bilateral mekanism för att övervaka regleringen av Angolas skuld, vilket gör det möjligt för Europeiska unionen att lösgöra de medel som beslutades för flera år sedan, under rundabordskonferensen om Angola, men som än i dag hålls inne av de skäl vi känner till.
En förbättring av det institutionella systemet, med en konstitutionell revidering vars debatt naturligtvis inleds med antagandet av de pluralistiska värdena, rättsstaten och pressfriheten.
Jag vill här betona betydelsen av den debatt som kommer att äga rum i det angolanska parlamentet om journalisternas rättigheter och det grundläggande behovet av en oberoende press i ett modernt politiskt system.
Det är uppenbart att detta kommer att gagna en återvändo av Angola till det internationella systemet, en förbättring av FN: s eget system, vilket är extremt viktigt.
Jag vill därför framhäva det faktum att förhandlingarna mellan den angolanska regeringen och FN: s generalsekreterare har lett till ett öppnande av ett FN-kontor i Angola med övervakningsfunktioner och arbete med humanitär hjälp, vilket kommer att få stor betydelse för den angolanska befolkningen.
Det krävs således, samtidigt med den nödvändiga avmilitariseringen av ett politiskt parti, en institutionell förbättring, en förbättring av det finansiella systemet och av systemet för samordning med FN-organisationernas allmänna ram.
Europeiska unionens medverkan i denna process är givetvis av stor betydelse, dels för den omedelbara humanitära hjälpen, dels för utarbetandet av ett stödprogram till återuppbyggnad och återanpassning.
Herr talman, ärade ledamöter!
Det är omöjligt för mig, av tidsskäl och genom att en ny punkt om Mellanöstern tillkommit i er arbetsordning, att förlänga mitt anförande mer, men jag skulle vilja avsluta med att säga att det är mycket tillfredsställande för ordförandeskapet att här i debatten se hur vi kan uppnå en allmän samstämmighet om våra föreslagna grundtankar och även att det var möjligt - vilket jag också tycker att vi har uppnått - att definiera en arbetsmetod med Europaparlamentet som jag är säker på kommer att bidra till att berika rådet och Europaparlamentet inom den allmänna verksamhetsramen för våra institutioner.
(Ihållande applåder)
