# ID: svediakorp-gov395469
# author: Van Hecke (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 325
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Det är glädjande att kunna konstatera att Afrika hör till det portugisiska ordförandeskapets prioriteter.
Europa har här verkligen ett stort historiskt ansvar och det skulle vara mycket oansvarigt att överlåta den svarta kontinenten till amerikanerna.
Jag hoppas att det euro-afrikanska toppmötet blir av och att unionen äntligen lyckas anta en gemensam ståndpunkt med avseende på konflikten i Centralafrika.
Det är logiskt att Portugals uppmärksamhet främst riktas mot Angola.
Jag vill ändå göra några randanmärkningar angående utlåtandet om kriget i Angola där rebellrörelsen UNITA utpekas som huvudskyldig.
Det är mycket riktigt så att Savimbi sköt sönder det första fredsavtalet när han förlorade valet 1992.
Det är också lika riktigt att UNITA har använt avväpningsperioden till att beväpna sig igen och att de i det pågående kriget gjort sig skyldiga till grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna.
Det måste vi fortsätta att fördöma.
Det gör dock inte att ledarna i Angola går fria.
Det var ju regeringen som i slutet av 1998 förklarade totalt krig mot rebellerna och som inte heller sparade civilbefolkningen i det kriget.
Det står också lika klart att även regeringen har beväpnat sig rejält under den här fredsperioden.
Människorättsorganisationer som Human Rights Watch och Global Witness anklagar regeringen för korruption i stor skala, för att använda miljarder oljedollar till militära inköp, bland annat från Portugal, och för förtryck mot oppositionen och mot pressen.
Afrikas näst största oljeproducerande land har en av de sämsta socialekonomiska indikatorerna i världen med undernärda barn och koleraepidemier ända in i huvudstadens centrum.
Europa måste fortsätta yrka för en dialog utan att gå in i en militär logik.
Portugal kan i det avseendet spela en viktig roll.
Inte genom att inta en ensidig hållning men genom att påpeka för båda parter det ansvar de har.
På det sättet kan det äntligen skina litet ljus i den mörka angolanska tunneln.
