# ID: svediakorp-gov395447
# author: Costa Neves (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 803
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, minister Jaime Gama, rådsordförande som jag hjärtligt välkomnar, kommissionärer, ärade ledamöter!
I det roterande ordförandeskapet har turen detta halvår kommit till Portugal.
Detta system garanterar en jämlikhet i varje medlemsstats bidrag till det europeiska bygget, om ordförandeskapet genomförs på ett effektivt sätt och att man försöker finna en klok balans mellan nationella krav och uppfattningen av Europas allmänna intressen.
Det är uppenbart att rotationen gör att de viktigaste delarna av arbetet sker enhälligt mellan medlemsstaterna och medborgarna i dessa.
Om inte detta sker, får vi en rad ordförandeskap som inte förstår varandra och som saknar riktlinjer eller styrs av en osynlig hand vilket är oacceptabelt.
Jag hoppas mycket av det portugisiska ordförandeskapet.
Jag hoppas att det skall hjälpa till att svara på den centrala politiska frågan: vart går Europeiska unionen och på vilka vägar?
Bara då kan vi gå över till den institutionella reformen, vilket är ett villkor för eller en konsekvens av utvidgningen som måste ske i respekt för balansen mellan Europeiska unionens nationer, befogenheter och politik vilken mödosamt har följts under årtionden.
Att bygga upp är svårt och mödosamt, att förstöra går snabbt, vilket motiverar en stor försiktighet i behandlingen av denna fråga.
I denna fråga kan en upplösningsprocess av Europeiska unionen börja.
Några kanske tänker: detta är komplext och väldigt ambitiöst, varför Portugal?
Jag svarar: om det måste genomföras, varför inte Portugal?
När det viktigaste är beslutat blir det en del av övriga ärenden.
Det vi anser om Europeiska unionen är oförenligt med vissa lösningar.
Jag kan inte acceptera att man talar om utvidgning till varje pris, så som vissa, kanske för många, gör.
Jag kan inte acceptera att man i en omfördelning av makten, och frågan är huvudsakligen den om makten, överlämnar den till en styrelse som utgörs av de starkaste länderna eller att bara dessa skall få plats och makt i Europeiska kommissionen.
Jag kan inte acceptera att mitt språk inte skulle vara officiellt språk.
Jag kan inte acceptera ett nedmonterande av den gemensamma jordbrukspolitiken eller att den skall fortsätta att gynna några och glömma andra, liksom jag avvisar att solidariteten bryts i sökandet efter en reell konvergens av utvecklingsnivåerna.
Den ekonomiska och sociala sammanhållningen, en fördragsprincip, måste återigen finnas med i första ledet av unionens angelägenheter och prägla alla politikområden.
Jag kan inte acceptera bevarandet av det nuvarande finansieringssystemet, liksom jag inte kan acceptera avsaknaden av en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik.
Det talas mycket om medborgarnas Europa.
Man vill ha deras medverkan och informera dem, mobilisera dem kring starka idéer, motsvara förväntningar om genomförande.
Det är inte med en status som mindre värd, vilken Europeiska rådet ger Europaparlamentet under regeringskonferensen, som man erkänner dess representativitet.
Liksom man inte genom att en månad besluta tvärtemot vad Europaparlamentet ansåg månaden innan, kommer att nå framgång: detta inträffade i frågan om vapenembargot mot Indonesien.
Men hur skall man väcka intresse hos medborgarna som många gånger vänder ryggen till?
Låt oss försöka ge ett svar.
Tillsammans med mina landsmedborgare, ser jag på Europeiska unionen från dess västra gräns i Azorerna, en av de regioner som i Fördraget om Europeiska unionen betecknas som " yttersta randområden ".
Det jag därifrån vill se är lika möjligheter, tillnärmande av de livsvillkor som fortfarande finns där.
Jag ser inte utvidgningen som bara en addering av områden för att motsvara externa politiska utmaningar, jag vill se fördelning, solidaritet, samma förmåga till självförverkligande där jag bor, i norr, öst, syd som i mitten.
Liksom jag är intresserad av de stora frågorna och anser att fördragen har ett perspektiv där människor räknas, följer jag uppmärksamt effekterna av Europeiska unionens små beslut angående min region, som är stor, alltså för mina medborgare.
I detta ögonblick vill vi veta vilka åtgärder man planerar för gemenskapens yttersta randområden.
Vad är framtiden för den mjölkproduktion som vår ekonomi är beroende av, en produktion som sker under unika villkor och som vi vet hur vi skall framställa i en nästan perfekt symbios med naturen?
Som ni ser hoppas jag mycket av det portugisiska ordförandeskapet.
Jag hoppas att det hjälper till att staka ut en väg och bibehålla den känsliga balansen, och att man i detta sammanhang gör framsteg i mycket viktiga frågor och med egna kännetecken.
Jag hoppas att man engagerar medborgarna, och uppmärksammar deras legitima önskemål.
Jag hoppas att ett arbete för Portugal är ett arbete för Europeiska unionen.
