# ID: svediakorp-gov395441
# author: Lannoye (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 793
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr rådsordförande!
Genom en lycklig omständighet i tidsplanen får ni ta över ett särskilt ansvar: inleda en regeringskonferens som uppenbarligen är grundläggande för Europas framtid.
Ni kommer också - och det är den andra frågan jag skall ta upp - att vara ordförande för en konferens vars betydelse inte undgår någon, om sysselsättning och ekonomisk och social sammanhållning.
När det gäller regeringskonferensen vill jag gärna berätta om min grupps ståndpunkt och även om vilka förslag vi har.
Innehållet till att börja med - olika kolleger som talat har med rätta betonat att Helsingforsmötet var otillräckligt, och en så snäv föredragningslista förefaller oss inte godtagbar.
Vi vill absolut att minst fyra konkreta punkter skall tas upp på dagordningen: juridisk status för stadgan med de grundläggande rättigheterna och dess inverkan på medborgarna, det förstärkta samarbetet som är en grundläggande mekanism, den successiva integrationen av utrikes- och säkerhetspolitiken, med särskild betoning på förebyggande av konflikter inom gemenskapspelaren och slutligen översyn av det ålderdomliga Euratomfördraget, som bör ses över när det gäller målsättningarna och sedan införlivas i unionens fördrag.
När det gäller metoden har regeringskonferensens åtgärder länge tydligt visat sina begränsningar, liksom regeln om enhällighet.
Rådet gjorde misstaget att inte ändra metod.
Vi är besvikna över det men om rådet vill visa att man vill ha en mer demokratisk och starkare union, måste man åtminstone ta med Europaparlamentet så mycket som möjligt, och jag vill också lägga till de nationella parlamenten.
Europaparlamentet bör på samma sätt som kommissionen vara delaktigt, eftersom vi är de två institutioner som har en gemenskapsvision, och det skulle vara logiskt att parlamentet blir delaktigt i ett samtyckesförfarande i slutet av förhandlingarna.
Annars är jag, liksom andra kolleger, rädd att gapet vidgas mellan allmänheten och de europeiska institutionerna.
Vi upplevde i Seattle ett viktigt förfarande, en livlig reaktion från det civila samhället gentemot en världsomspännande institution som man inte förstår och vars funktion uppfattas som farlig för samhället i sin helhet.
Det får inte bli på samma sätt för Europeiska unionen, det skulle jag personligen beklaga.
Ni skall snart resa runt i huvudstäderna för att övertyga era kolleger om att man skall utvidga dagordningen och ändra metoden.
Vi avvaktar resultatet av era åtgärder innan vi uttalar oss om framtiden för denna regeringskonferens.
Jag skulle slutligen vilja betona en punkt som enligt min uppfattning inte förts fram tillräckligt: det är i stort sett nödvändigt att lyckas med konferensen annars riskerar vi att definitivt blockera Europeiska unionen.
Jag tänker på ett område som ligger oss varmt om hjärtat, nämligen skattefrågan.
Sedan flera år är vi inte i stånd att fatta ambitiösa beslut om skatter på miljöområdet, eftersom enhällighetsregeln hindrar oss från det, och jag kommer nu till den andra punkten i mitt inlägg, nämligen sysselsättningen, eftersom denna typ av beskattning också kan generera sysselsättning.
När det gäller toppmötet om sysselsättningen har man talat om innovation och alla är positiva till det.
Även om innovation definitivt kan öka konkurrenskraften, får man ändå inte skyla över en verklighet som är mindre lysande och mer oroande.
Förvisso är det ofta så att innovationen spelar en viktig roll, men konkurrenskraften förvärvas ibland genom tvivelaktiga mekanismer: en i vissa fall omfattande försämring av arbetsvillkoren i Europa, ökade risker, försämrad miljö och allmän stress.
Det är inga uttalanden tagna ur luften: en rapport nyligen från Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor i Dublin visar att arbetsvillkoren är dåliga eller försämras för ett stort antal arbetstagare; när det gäller miljön visar 1999 års rapport från Europeiska miljöbyrån att av 12 studerade parametrar motsvarar 11 antingen status quo eller en försämring.
Oljefartyget Erikas förlisning visar för övrigt att konkurrenskraften inom en ekonomisk sektor kan uppnås till priset av försämrade arbetsförhållanden, ökade risker och ett allvarligt hot mot miljön.
Jag tror därför att det är på tiden att se över vissa gällande mönster och jag beklagar att det inte framgår tydligare av ert dokument.
Jag tror exempelvis att innovation kan kombineras med en strävan efter att öka inte arbetets produktivitet utan produktiviteten av sällsynta resurser och icke förnybara resurser.
Det är säkert en utmärkt väg att gå, inte bara för en hållbar utveckling utan också för att skapa sysselsättning som är stabilare, säkrare, mindre stressande och mer lovande för framtiden.
Vi kommer nu tillbaka till utgångsläget i mitt inlägg.
Allt detta kan bara ske om vi förändrar de europeiska institutionerna.
Det är därför den målsättning vi måste satsa på.
